Den dag som flytt

Den dag som flytt är en travesti på Prousts bok som varken jag eller Cecilia läst. Men jag tänkte jag skulle dokumentera lördagen den 29 maj 2010. Dagen började som så brukar med fotboll. Denna gång var det bortamatch mot Älvsjös 01:or. Och som vanligt vann våra våra killar. Nu är de så duktiga att man i bland kan se samma robotlika tendenser i passning- och positionsspel som vi såg hos BPs utvecklingslag i vintras. Det är en komplimang.

Därefter bar det av i raketfart till Årsta för att äta en sen lunch innan resten av dagens program tog vid. Det blev restaurang Hjälmaren. Mer för miljöns skull än matens.

Hjälmaren var en klassisk och omtalad dansrestaurang på 40 och 50 talet. Nu är den restaurerad och ett tillhåll för vinddrivna individer som har problem med måttligheten.

Men det hejdade så klart inte oss. Pannkakor respektive köttbullar och mos till Felicia och Leo. Cecilia och jag tog biff. När notan var betald var det återigen raketfart som gällde. Nu till Galleri Pasqal på Humlegårdsgatan där Kenneth hade vernissage.

Svartvita bilder med figurer som tittar på en. Notera Felicias blick. Hon har precis fått syn på en stor skål med jordgubbar som står precis intill det mousserande vinet. I förtroende kan jag berätta att när Leo och Flisan härjat klart i den där jordgubbsskålen så var den tom...

Vi skall köpa något mer av Kenneth men det får vi göra i hans atelje på Gotland i sommar. Då är det halva priset. Men om ni som läser har vägarna förbi. Gå in och kolla.

"Varför står det FUKKO" frågar Leo Kenneth.

Kenneth som blir lätt perplex svarar "För att det är snyggt". Djupare ner i vårt känsloliv sträcker sin inte konsten idag.

Därefter bar det av i raketfart hem. För nu vankades det fest.

Barnvakterna anlände i form av Marlene och Maria. Anastasia var också där men inte med på bilden. Därefter bar det av i raketfart till Björns party vid Liljeholmen. Ost "in mass", vin och annat. Media- och kulturtyper härjade fritt. Cecilia tog en snabb kurs salsa i vardagsrummet. Och ni som läst den här bloggen vet så klart att jag inte deltog i samma kurs. Trevligt party med trevliga människor och vi hade kul. Skål.

Kvällsnöje i Flemingsberg

I Stockholmstrakten finns det 150 dokumenterade klätterklippor med sammanlagt 2582 klätterleder i alla tänkbara svårighetsgrader. Jag hade bestämt möte med Mathias vid den lilla klippan invid Flemingsberg. De flesta klippor ligger naturskönt, dock inte denna. Den stora fördelen att det är lätt att ta sig dit utan att behöva kliva omkring i skogen för länge.

Hade klippan legat lite vackrare så hade det varit en pärla. Fantastisk fast granit med några fina linjer. Bland annat en naturligt säkrad spricka i graden 5c. Här mötte jag upp Mathias vid sjutiden på kvällen för lite nöjesklättring.

Mathias var lika bra som jag var usel denna kväll. Här leder han stabilt leden "Dag efter dag"

Samma led ramlade jag av något senare...

Trevlig klätterkväll även om jag tyckte lederna var väl hårda för sin gradering.

Sommartider hej hej!

Är inte det här själva sinnesbilden av sommaren. T om Coka Cola flaskan ingår som ett naturligt element i hur det skall vara. I torsdag stack jag och fyra andra föräldrar i väg med 21 trettonåringar på klassresa. Hur skulle det bli? Ingen visste. Vädret var på topp, sol, blå himmel, ett hus invid en liten insjö, badbrygga, två roddbåtar, en jolle och en kanot. Det kunde liksom inte gå fel.

Platsen hette Veskijärve och visste man inte bättre så skulle man kunna tro att vi befann oss i Tornedalen och inte ute i ingenting någonstans mellan Järna och Gnesta. Väl där så fanns det estniska flaggor både här och där och då gick det att gissa sig till hur det låg till. Båtflyktingar från Estland som dök upp här 1945 och raskt bildade en förening. Därefter byggde de upp det här sommarstället.

21 trettonåringar på en badbrygga. Ni kan nog lätt föreställa er kaoset.

Axl tar premiärdoppet ivrigt påhejad av Niklas.

Hamburgare och läsk är aldrig fel. Vi hade köpt med oss chips, popcorn och salta pinnar men kidsen hade så mycket eget godis med sig att de var helt ointresserade av vårt.

Två roddbåtar, en jolle och en kanot. En helt ok uppställning om man vill leka sjöslag på en insjö. Vilket de här kidsen gärna gjorde.

Otaliga slagskepp fick bogseras in för tömning.

På kvällen infann sig en stunds frist innan nattens orgie i godis, chips, spökhistorier, nattliga bad och båtturer drog igång. För Axls del resulterade det i femton minuters sömn på hela natten. Han var inte ensam. Det var många som gick omkring som zombies i solen dagen efter. För oss föräldrar var det inte så mycket bättre. Det intensiva och höga nattlivet gjorde att vi mer fick lyssna till barnens höga nattliga skrik än till varandras snarkningar. Och lika bra var väl det:)

Men på det stora hela så tror jag att det var en osedvanligt lyckad klassresa.

Inspi(red)

För dig som berömmer dig själv med att vara allmänbildad och tror att du har koll på världen. För dig som tror att unga svenskar med hög utbildningsnivå och akademiska meriter kan rädda Sveriges framtid. För dig som ännu inte upptäckt den grundläggande förändring som skett på alla nivåer i alla samhällen världen över och undrar vad ekvationen Idé=P (k+i) står för.

För er rekommenderar jag starkt att klicka på länkarna nedan.

Det är del 1 och 2 av en föreläsning som garanterat är bättre underhållning än allt som visas på TV i kväll. Många av er har så klart redan sett klippen men för er andra kan jag säga att horrorfaktorn är hög. Klicka och njut av vår bottenlösa okunskap om exakt hälften av världen och fråga dig inte sedan ”hur blev det så här?” utan ”Vad gör vi nu?”

Det gör skolminister Jan Björklund som sitter i publiken. Notera hans nervösa skratt när sanningen börjar gå upp för honom.

Del 1

http://www.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48

Del 2

http://www.youtube.com/watch?v=ohHNONAbheE&feature=related

Klättring på hemmaplan

Idag blev klättersuget så stort att jag tog mig upp till min lilla hemmaklippa. En vertikalvägg, ca fem meter hög, med usla fotsteg och små crimpgrepp. Klippan ligger så nära som 75 meter från huset. Jag och Leo borstade bort mossan på den med hjälp av stålborstar förra sommaren.

Foto: Leo

Det finns tre olika leder och de håller i tur och ordning ca 5c, 6a och 6a – ledgrad.

Foto: Leo

Bristen på bra grepp gör att den lilla väggen ändå funkar att träna lite på. Tyvärr är den lite för svår för barn. Annars hade det varit perfekt i och med att den ligger så nära. Bästa greppet på hela väggen är det jag håller i med höger hand. Annars är det inte större grepp än att det bara är fingertopparna som får plats.

Foto: Leo

Höjden är tillräcklig för att jag skall bryta mig om jag skulle trilla ner. Det innebär att jag inte vågar toppa ur om jag bouldrar. Funderar på att hänga en clogger för självsäkring på väggen. Men det var härligt att känna granit igen efter en vinters inomhusklättring

Tuffa killar läser poesi!

Sådana här texter förgyller just nu den yngre av våra idrottshjältars kvällar. En dikt per kväll att läsa och en dikt per vecka att skriva. Festina Lente har dragit i gång igen

Dikten han valde just denna kväll är en sådan pekoral att jag nästan började gråta av att något kan vara så direkt uruselt. Själv gillar jag poesi även om det inte händer så ofta att jag läser dikter längre. Annars är Bruno K Öijer en favorit och jag har mer eller mindre alla hans verk i bokhyllan. Där står de sedan tio år tillbaka och samlar damm. Men att höra Bruno läsa live är stort. Vid en uppläsning för typ 15 år sedan var han så paranoid att han anställde en stor och elak kompis till mig som livvakt. Frågan är bara - vem vill döda en stackars poet?

I vilket fall som helst så anser jag att han är väl värd sin konstnärslön flera gånger om.

Tillbaka till pekoralen ovan. Vem har skrivit den och varför. Det känns som om det är en tjej i yngre tonåren som är olyckligt kär. Skriver olyckliga tonåringar dikter idag ? Eller bloggar och twittrar de i stället om förlorad kärlek. Vem vet? Inte jag i alla fall. Tillbaka till vår yngre idrottshjälte som brottas med rimmen och undrar vad ordet "lama" betyder.

När han läst dikten skall han skriva av den. Det är den jobbiga biten. jag försöker förklara för honom hur jobbigt det skulle vara om han inte skulle skriva av utan skriva fritt och nytt. Han håller inte med utan diktar snabbt och enkelt:

skorpa, skorpa god

skorpa, skorpa gul

skorpa, skorpa randig

skorpa, skorpa smulig

skorpa

Leo Poeten

Det är fritt att tolka den efter eget huvud. Är den bättre eller sämre i jämförelse med kärleksolyckan ovan?

Det står fritt att rösta genom att skriva en kommentar.

Magnolia & gröna fingrar

Magnolia, smaka på namnet. För mig smakar det "Borta med vinden" och alla andra filmer och böcker jag sett och läst med rötter i den djupa södern. Sammetsnätter med tung och fuktig luft. Nu råkar just det här Magnoliaträdet stå i en liten trädgård i en söderförort till Tjockhult och tur är väl det.

Det råkar vara vårt träd. I år blommar det ungefär en vecka senare än förra året. På Leos födelsedag förra året så stod det i full blom.

Nu är det inte så stort men vackert. Jag blir glad när jag ser det och det är väl exakt vad blommor är till för. En sak jag aldrig trodde jag skriva om på den här bloggen var just blommor Men nu är det gjort, dörren är inslagen, nu finns det inga fler tabun att bryta.

De som sköter det här Magnoliaträdet och allt annat som växer här hos oss är mina två trädgårdsmästare. Om inte de fanns så skulle allt vissna ner, förtvina och förvandlas till intet. Min egen specialitet är solrosor. Mer om det senare...

Dock brukar den mindre av de två trädgårdsmästarna tröttna och då är det bra att det finns en rutschkana till hands.

För er som funderar på om en Magnolia vore något för er så är svaret ja. Nu har inte vi planterat detta träd men jag har läst om det och det verkar plättlätt att både plantera och ta hand om. Här följer några råd från en Magnoliaexpert (det finns sådana)

1. Markberedningen är A och O nnan du planterar. Magnolian trivs inte i styva lerjordar eller rena sandjordar. Satsa i så fall på planteringsbäddar. Bäst för markberedning är en blandning av torvmull och barkmull samt lite naturgödsel.

2. Inte för djupt. Plantera inte magnolian djupare än den stått i krukan.

3. Välj rätt plats till din magnolia. Olika magnolior kräver olika vad det gäller sol och skugga. Hör med din plantskola vad som gäller.

4. Magnolian trivs inte i för torr jord och behöver vattnas, särskilt i slutet av maj och under sommaren. Men låt magnolian torka ut framåt sensommaren, det främjar blomstersättningen.

5. Höstgräv inte eftersom rötterna är ömtåliga. Undvik likaså att trampa omkring runt magnolian då rötterna lätt skadas.

6. Inled våren med magnolia-godis! Blanda en topdress av torv, bark och starkare kogödsel eller kompostjord och sprid ut där din magnolia står. Vill du vara extra snäll kompletterar du med ytterligare torv- och barkblandning på hösten (men utan gödsel!).

Tänt var det här...eller?

Återigen Valborg och som vanligt var det kallt, ett lätt duggregn hängde i luften och brasan tändes alldeles för tidigt.

Leo puttar in en pinne i brasan

De sista åren har vi firat Valborg i Stavsjö, inte långt från vårt sommarhus. Men årets Valborg firades in på Södertörn där Morfar Per och Mormor June bor. För min del har det blivit ganska många Valborgsmässoeldar genom åren. Med en viss nostalgi minns jag dem. Från att man som en liten snoris sprang runt med kinapuffar och ettöressmatterband till tonåren då de första mellanölen intogs i skogsbrynet. Annars har inte så mycket hänt. Smällarna är avskaffade men det är fortfarande lika spännande för en åttaåring att gå så nära elden han vågar och stoppa in en pinne. En sak som stör mig är att man tänder brasan för tidigt för att anpassa firandet till barnfamiljerna. Det skall vara kolmörkt, flammorna från elden skall stiga mot en svart himmel tillsammans med fyrverkeriet. Allt detta ackompanjerat av en manskör som sjunger "Vintern rasat ut bland våra fjällar" Å andra sidan så passade det vår familj ganska bra att det var ett tidigt firande.

Tjejerna i köket

Kvällen startade hemma hos Per och June med sill, potatis, öl och snaps. Per och June bor verkligen hemtrevligt med skogen och vitsipporna inpå knuten.

Grabbarna i hammocken

Därefter bar det av till brasan. En något lerig gräsplätt invid en sjö, en för liten kör som inte hördes, ett vårtal som ingen lyssnade på. Barnfamiljer, hundägare och grupper med tonåringar som var på god väg att bli överförfriskade. Några stånd med godisförsäljning, tombola, sockervadd och en äldre gentleman från Lions som sålde lotter. Låter det tråkigt? Inte alls. Precis som det skall vara. Svenskt valborgsmässofirande enligt regelboken.

Av den här skylten kan man tro att telefonnumret går till Bajens talanglag.

När det i själva verket syftat på godisremmarna. Att de är hemkokta lugnar inte mig och vad de är kokta på vill jag inte veta.

Notera priserna framför tombolan. En kopp kaffe, en korv med bröd och en chokladkaka.

Kön ringlade lång framför det här ståndet. Känns det lockande? Skulle inte tro det.

Felicia och hennes pappa

Och hur var det nu med elden? Ja, det blev tänt vad det här - men sedan hände inte så mycket mer. Om du funderar på att göra upp eld så är blött och färskt ris en olycklig kombination. Det vet varenda scout. Brasan tog helt enkelt inte fart. Kvällen slutade med att Cecilia, Leo och Felicia stannade över natt. Jag och Axl drog hem. Axl hade samling klockan 08.30 med sitt lag för ännu en handbollsfight och behövde sova. Själv kastade jag mig i soffan tillsammans med ett glas vin och kollade på ett dubbelavsnitt av "Mord i sinnet med Tony Hill".