Klättring, klättring och lite mer klättring!

Jag är här för att klättra och då vill jag lägga ut ett gäng klätterbilder. De flesta bilder tas från marken och blir så kallade "Rumpbilder" men nu var det en klättrare som fotade mig snett uppifrån. Jag fick en serie bilder från den vinkeln vilket inte hör till vanligheten. Vi följer den klättringen, häng på!

Vi startar på en av klipporna ovanför byn. Den här sektorn heter Hospital.

Vi klättrat sportklättring där det finns bultar färdiga med ett avstånd av 2 till 4 meter emellan. Repet går genom en quickdraw som jag placerar och sedan klipper in repet i. Det hänger en quickdraw på min sele.

När man kommer upp till nästa bult vill man inte falla, fallet kan då lätt bli mellan fem och nio meter. Här drar jag upp repet, vilket är jobbigt och nervöst när man står så dåligt som jag gör här.

Quickdrawn har jag först satt in bulten, därefter repet.

Här får jag inte upp tillräckligt med rep direkt och tar repet i munnen för att kunna dra upp mer. Jobbigt.

Har fått upp repet och klipper in det i quickdrawn

Hyfsat hög anspänning som syns på ansiktsuttrycket.

Lika stor lättnad när man klippt in sig:-)

Och sedan klättrar man vidare till nästa bult och slutligen till ett ankare där man kan fira sig ner.

Och då får man vara lite mallig.

Dagen innan det stora regnet klättrade vi på en plats kallad Hide Out. För att ta sig dit behöver man först gå sedan klättra ner till en hylla som ligger cirka 60 meter ovanför havet. Det är brant och läskigt.

Rep och all utrustning ska ner. Klippan är unik, därför att man kan klättra på tufor av kalksten. Knackar man på dem så hörs det att de är ihåliga. Man vill inte att de ska gå sönder när man klättrat på dem.

Nu är jag nästan nere, därefter följer man en lite stig som går ut på själva hyllan där klättringen startar.

Här börjar hyllan. Det sitter ett fast rep efter klippan som man får klippa in sig in för att inte riskera att ramla ner. 

All utrustning klipper man också in för att det inte ska ramla ner. Den som säkrar klipper också in sig medan klättraren är säkrade via repet.

Här är jag på väg upp på en led som heter Tufa Dream (6a)

Kolla formationerna. Det ser inte så brant ut på grund av vinkeln men det är 25 meter hög vertikal och överhängande klättring på väldigt god grepp. Det var en fantastisk dag. 

Klättring med dopp!

Med hela familjen spridd för vinden så passade jag och Flisan på och klättra i två dagar. Cecilia är i Almedalen på Gotland, Axl på Malta och Leo spelar Partille Cup i Göteborg. Vi tillbringade två dagar i skogen med Bosse och Morris. Morris är Bosses hund.

Efter simturen i Ällmorasjön

Första dagen åkte vi ut till Vårdkaseberget på Södertörn. På toppen av berget står faktiskt en autentisk kase med några hundra år på nacken. Till Vårdkaseberget åkte ofta jag och Cecilia på den tiden hon var med och klättrade. Det är ett perfekt berg att ta med ett barn och en hund till med en fantasktisk utsikt över Himmersfjärden. Man ser Skanssundet och långt bort Tullingeslott.

Felicia och Morris

Det var mer eller mindre min första klättring utomhus i år. Tillsammans gick vi bl a Kuling och Dolly en fin stjärnmarkerad 6a+. Jag lyckades flyga av någon meter under toppen men på försök nummer två fick jag till det.

En favoritklipp och ett toppenställe för barn

Felicia var den som tog hand om Morris medan jag och Bosse klätrade

Det här är tredje barnen som hänger med ut i skogen på klättring och det är alltid kul. Dag två lämnade vi södertörn för Brevikshalvön längsta ut på Tyresö. Vi klättrade på lilla Träskberget också det ett bra berg om barn och hundar är med

Bosse knyter in sig och Flisan plockar blåbär

 Skogen var full av blåbär och flisan var blå om både mun och fingrar när vi åkte hem. Hon gillar blåbär den tjejen. trettiometer från klippan ligger Ällmorasjön. En fin lite skogssjö som gjord för några simtag. Jag var återigen en badkruka men det var inte Felicia.

Vår egen sjöjungfu

Gritstone

Båthus modell äldre vid dyviks lövängar

Nu är det inte Gritstone på riktigt, även om själva väggen är döpt till det. Dagens klättring var skärgårdsklättring längst ut på Brevikshalvön i Tyresö. Promenaden till klippan går över Dyviks lövängar precis intill havet.

Bosse leder Amandas lov på egna bitar.

Gritstone var en populär klippa för 20 år sedan men i och med att alla lederna måste säkras traditionellt och borrbultarna lyser med sin frånvaro så är den inte så frekvent längre. Klippan är 38 meter hög och delas av en stor hylla mitt på väggen. Från den hyllan startar de flesta av klippan ca 20 leder. Det här är en av Stockholms mest inbjudande väggar tycker jag.

Välsäkrad spricklinje

Bosse passade på att ta ett fint fall på leden "Stoppa in produkter" vilket fick mig att sätta hjärtat i halsgropen. En liten men välplacerad kil räddade Bosse från markfall.

Väl uppe klippan har man en fantastisk utsikt in mot fastlandet. När vi klättrade svävade en havsörn ovanför oss.

Mäktig klipp med grymt överhäng

På vägen tillbaka passerade vi "Dödskalleklippan", ännu ett av många fina berg på Brevikshalvön

Bistaberget tur & retur

Repsallad

Vackert väder, en bil + Bosse och ett nytt väntande berg kan aldrig slå fel. Lördagmorgonen åkte vi till Bistaberg. Det ligger i den gamla gruvsocknen Tunaberg, några mil utanför Nyköping.

Den delen av Bistaberget som man klättrar på är en lång lodrät vägg, ca 20 meter hög.

Jag och Cecilia var där och rekade för några år sedan men då fegade jag ur. Det såg svårt och otäckt ut. I dag var det en helt annan sak.

Första leden på "lead" för dagen

Klippan känns lite vattenslipade men har ändå hyfsad friktion. Vi var inte ensamma. Sammanlagt stod det sju, åtta bilar parkerade. Det blev en fin klätterdag med trevliga människor.

Nedfirning

Runt Bistaberget finns det tre väggar till som vi inte hann med. Någon mil bort i själva Tunaberg ligger Simonsberget med östra Sveriges finaste sprickturer på sin 50 meter höga bergvägg. Dit går nästa tur.

Tack Bosse för en fin dag utan olyckor även om vi var nära på vägen hem. Vägen svängde men inte Bosse - förrän i absolut sista sekunden.

Bumling i Kolis

Det har varit en fantastisk hösthelg med sol och rätt temperatur. I vilket fall om man råkar gilla att klättra. 12 plusgrader är optimalt. Gummit i skorna får fin friktion mot klippan och handsvetten uteblir utan att man riskerar att frysa.

Leo högst upp efter att ha toppat ur en knepig spricka.

Jag och Leo åkte ut till Kolartorp och mötte upp ett gäng bouldrare. Bouldring kommer från engelskans boulder. Följdaktligen klättrar man på stora flyttblock eller lägre men branta väggar. Inget rep används. Istället lägger man ut tjocka mattor att falla på. Mattorna kallas crashpads. Höjden på klättringen varierar från tre till sju meter.

Grabbarna nedan står beredda att fånga honom om han skulle falla.

En Crashpad har en förmåga att se mindre ut ju högre man kommer. Därför "spottar" man åt varandra. Grabbarna under Leo står redo om han skulle falla okontrollerat för att styra hans kropp mot en av paddorna.

Med händerna uppe ser det ut som om de åkallar någon okänd skogsgud när de i själva verket bara är beredda på lillkillen skall rasa av.

Om man som jag väger rätt mycket fokuserar spottarna på att styra mitt huvudet bort från vassar stenar och dylikt. Och ni som undrar, ja skaderisken är avsevärt.

Hur fan skall det här gå, tänkte jag vid insteget.

De var en toppendag med bra sällskap, god matsäck och inte minst bra klättring. Det där med matsäck är viktigt. Klättring och framför allt bouldring är en väldigt social tillställning. Man fikar, snackar och har det trevligt i skogen eller vid en bergvägg. Kolartorp är stort och det finns mer än sexhundra problem som lederna kallas i den här subkulturen av klättring.

Av den lätt skitnödiga blicken kan ni dra slutsatsen att det var hårt.

Att klättra längre linjer med rep kräver en viss uthållighet. Bouldring kräver mer styrka, dynamiska rörelser och ett visst mått av mod för att våga toppa ut, dvs klättra hela vägen upp och därefter ställa sig upp på krönet i segerposition. Det är klättringen motsvarighet till löpningens hundrameter.

Och var skall jag sätta högerfoten.

Medan vi grabbar tillbringade vår dag i Kolartorps höstfärgade skogar så tillbringade tjejerna sin dag på ett betydligt nyttigare sätt. När jag ser det här ur genusperspektiv så får jag bara acceptera att jag och Leo är två mansgrisar. Axl spenderade för övrigt dagen i Uppsala med handboll.

Tjejerna varken gymnastiserar eller vinkar. De tvättar fönster vilket vi inte gjort sedan vi flyttade in för två och ett halvt år sedan.

Absolut organiserat och barnfritt

Varje år åker Bergsidans (Friluftsfrämjandet) medlemmar till Ågelsjön. Jag har hakat på några år och det är alltid lika trevligt. Ågelsjön är en förkastning med mängder av bergväggar efter sjön. Några så höga som 30 meter till lägre på tio meter. De flesta är vertikala och en del svaväggar finns det också. Sjöklippan stupar brant ner i sjön och bjuder på spektakulär klättring mellan vatten och himmel. Den stora klippan är 30 meter hög och de flesta lederna är relativt svåra. Ungefär 200 dokumenterade leder finns runt sjön. Omgivningarna bjuder på fina tälplatser, bra stigar, mängder av badklippor och små sandstränder. Här har Cecilia och jag hängt med barnen i tio års tid ungefär. Det är ett fantastiskt område som jag gärna återkommer till.

Vi var ungefär 25 pers som åkte från Stockholm på fredag eftermiddag för att tillbringa nationaldagshelgen med klättring

Jag har ett litet fjälltält som jag brukar använda. Inte mycket utrymme men å andra sidan var jag ensam.

Vi åt middag på klipporna. Grillade kött och grönsaker och till det oliver, goda ostar och andra delikatesser. Till det dracks det vin och öl. De blir inte mycket bättre än så.

När mörkret fallit och myggen börjat anfalla var det godnatt. Jag lånade en pannlampa så jag kunde läsa lite innan jag somnade.

Jag vaknade upp klockan 04.00 av fågelsång. Nu var det här inte frågan om någon ljuv sång utan en helvetisk kakafoni av oljud. Alla fåglarna vaknade samtidigt och drog på för full. Jag lyckades somna om och vaknade lagom till frukost.

Jag gjorde det enkelt för mig med makrill i tomatsås och några koppar svart kaffe.

Vi delade upp oss i grupper. Själv hakade jag på de som skulle till svaväggen. Det är en bra vägg att gå till tidigt innan det blir för varmt där.

Därefter bar det av till den stora väggen. Härlig klättring men svår.

Stilstudie.

jag avslutar med en bild på Leo. Han var med förra året och två år innan dess var Axl med. Tyvärr hade jag ingen bild på Axl

Kvällsnöje i Flemingsberg

I Stockholmstrakten finns det 150 dokumenterade klätterklippor med sammanlagt 2582 klätterleder i alla tänkbara svårighetsgrader. Jag hade bestämt möte med Mathias vid den lilla klippan invid Flemingsberg. De flesta klippor ligger naturskönt, dock inte denna. Den stora fördelen att det är lätt att ta sig dit utan att behöva kliva omkring i skogen för länge.

Hade klippan legat lite vackrare så hade det varit en pärla. Fantastisk fast granit med några fina linjer. Bland annat en naturligt säkrad spricka i graden 5c. Här mötte jag upp Mathias vid sjutiden på kvällen för lite nöjesklättring.

Mathias var lika bra som jag var usel denna kväll. Här leder han stabilt leden "Dag efter dag"

Samma led ramlade jag av något senare...

Trevlig klätterkväll även om jag tyckte lederna var väl hårda för sin gradering.