Hipp, hipp, hurra på 91 årsdagen!

Jag och Leo fyller med 12 dagars mellanrum i April och firade 91 år tillsammans med en middag bestånde av två olika förätter: dels gratinerade musslor med vitlök, olivolja och parmesan, dels vitlök, chili och persiljefrästa tigerräkor, därefter vitlökspäckat lamm med gratäng och som avslutning glass. Tyvärr saknades morfar Staffan denna kväll.

 

(I denna betraktelse står Morfar Staffan för manus)

Hur påskafton 2026 å Stambanevägen?

Tänk Staffan, Axl, Felicia och Cecilia.

(Tänk Jörgen samtidigt klättrande på valfri bergvägg uti Grekland.)

Tänk Felicias underbart fräscht dukade påskbord - löftesrikt vitt och gult. Lovar andra tider än det mulna grå exteriöra denna dag.

Tänk ölutbudet... inspirerat av ölprovningen på Cecilias nyss lidna födelsedag i något av Gamla stans dunkla valv: alltifrån lager, pilsner, ale, pale ale till weissbier.

Tänk skagenröra på ägg, toast och sill. Redan där infann sig en behaglig mättnad - men det tog inte slut!

Tänk sedan vidare på varmrätten fläskfilé med potatisgratäng.

Alla ska med! - så Laika fick delta på gruppbild i soffan mellan Axl och Felicia. Desto mer saknad var Leo drabbad av körtelfeber, och av den ekvationen följer att inte heller Malin var där under vår afton tillsammans.

När allt detta väl utspelat sig i köket väntade 2 kilo påskgodis i salongen.

Oj!

I övrigt: 

Laika morrade misstänksamt mot Luca och inte minst morfar Staffans käpp. I övrigt var hon den lilla drömhund vi alla nu känner så väl!

I hundpensionatet vaktade polishunden Bruno, en imponerande Malinois.

                                    *** Se detta var en riktig påskafton! ***

 Klättring, klättring och lite mer klättring!

Jag är här för att klättra och då vill jag lägga ut ett gäng klätterbilder. De flesta bilder tas från marken och blir så kallade "Rumpbilder" men nu var det en klättrare som fotade mig snett uppifrån. Jag fick en serie bilder från den vinkeln vilket inte hör till vanligheten. Vi följer den klättringen, häng på!

Vi startar på en av klipporna ovanför byn. Den här sektorn heter Hospital.

Vi klättrat sportklättring där det finns bultar färdiga med ett avstånd av 2 till 4 meter emellan. Repet går genom en quickdraw som jag placerar och sedan klipper in repet i. Det hänger en quickdraw på min sele.

När man kommer upp till nästa bult vill man inte falla, fallet kan då lätt bli mellan fem och nio meter. Här drar jag upp repet, vilket är jobbigt och nervöst när man står så dåligt som jag gör här.

Quickdrawn har jag först satt in bulten, därefter repet.

Här får jag inte upp tillräckligt med rep direkt och tar repet i munnen för att kunna dra upp mer. Jobbigt.

Har fått upp repet och klipper in det i quickdrawn

Hyfsat hög anspänning som syns på ansiktsuttrycket.

Lika stor lättnad när man klippt in sig:-)

Och sedan klättrar man vidare till nästa bult och slutligen till ett ankare där man kan fira sig ner.

Och då får man vara lite mallig.

Dagen innan det stora regnet klättrade vi på en plats kallad Hide Out. För att ta sig dit behöver man först gå sedan klättra ner till en hylla som ligger cirka 60 meter ovanför havet. Det är brant och läskigt.

Rep och all utrustning ska ner. Klippan är unik, därför att man kan klättra på tufor av kalksten. Knackar man på dem så hörs det att de är ihåliga. Man vill inte att de ska gå sönder när man klättrat på dem.

Nu är jag nästan nere, därefter följer man en lite stig som går ut på själva hyllan där klättringen startar.

Här börjar hyllan. Det sitter ett fast rep efter klippan som man får klippa in sig in för att inte riskera att ramla ner. 

All utrustning klipper man också in för att det inte ska ramla ner. Den som säkrar klipper också in sig medan klättraren är säkrade via repet.

Här är jag på väg upp på en led som heter Tufa Dream (6a)

Kolla formationerna. Det ser inte så brant ut på grund av vinkeln men det är 25 meter hög vertikal och överhängande klättring på väldigt god grepp. Det var en fantastisk dag. 

Cecilia 59 år ung!

Jag är i Grekland när Cecilia fyller år och agerar bara redaktör. Axl står för text och Staffan med flera för bilder

Den 28e mars fyller Cecilia Roos Rosendahl år, och så har det varit i snart (men inte än) 60 år. 

Denna dagen, som råkade falla på en lördag, blev det ölprovning för gänget som består av sönerna Axl och Leo, dotter Felicia, pappa Staffan, och Leos flickvän Malin. 

Ölprovning innebär, till vår stora förvåning, mest att man doftar på ölet. Och sedan eftertänksamt diskuterar smakbilden. För Axl, Leo, och Staffan kom detta som en utmaning då vi oftast associerar öl-drickande med att tänka mindre, inte mer. 

Malin deklarerade långt innan provningen började att hon inte gillar öl.

Felicia utropade det tidlösa citatet "Den här luktar som toaletten på Marie Laveau!". Med andra ord - en total succé. 

Med tomma magar och en inte helt släckt törst styrde vi sedan stegen mot Östgötakällaren, ett fullgott alternativ till Södergruvan som ligger ett stenkast från Staffans port. 

Jag kan inte minnas senaste restaurangbesöket med familjen som inte var på en av dessa två. De flesta av oss (bröderna) valde att direkt bortse från vår nyfunna kunskap om hur man ska para öl till maten, och gick givetvis på den ljusa lagern direkt ändå. Några fiskgrytor, schnitzlar, skomakarlådor, och pannbiffar senare, rullade vi nöjt hem.