Partille Cup del 2

...Så hittade jag och Flisan en alldeles fantastisk lekpark i Slottsskogen med en väldigt spännande slänggunga.

Det här är den bästa lekpark jag varit på. Flisan ville gå hit hela tiden. En dag var vi här vid två olika tillfällen.

På Heden fortsatte kamperna oavbrutet. Silving laddar upp inför mötet med det Kroatiska laget.

Felicia och jag hade passerat en liten creperia flera gånger. Varje gång försökte jag övertala Felicia att beställe en åt henne. Men hon vägrade tills sista dagen. Då provade hon en efterrättscrepe. Bland det godaste hon ätit. Pannkaka i lyxformat.

Förlust i semi men viken insats. Delad trea i världen. Det är få svenska handbollsungdomar som får möjligheten att uppleva det Leo fick uppleva här.  En fantastisk turnering med en lika fantastisk prestation av Leos Silving Troja.

Bästa Nordiska lag i Partille Cup 2013!

Varken jag, Axl eller Leo hade varit i Partille tidigare. Nu var det dags för Leo och jag och Flisan åkte dit några dagar senare. Axl måste spela där nästa år. Hur stort som helst.

Partille Cup är en stor cup med massor av lag från olika nationer representerade. I Leos grupp var det 29 svenska lag och 31 utländska från hela världen.

Leo åkte ner med Limpan, Jocke och Elsa. De hade hårdförläggning med resten av laget i en skolsal utanför Göteborg. Det är svårt att beskriva hur stort Partille är. Ungdomslagen som vinner benämns som världsmästare. I Leos grupp fanns lag från Sverige, Färöarna, Ryssland, Danmark och Tjeckien. Det fanns också lag från Egypten, Taiwan, Nigera och från hela Europa så klart
Alla matcher spelar på Hedens konstgräs i centrala Göteborg. Leo åkte ner och började vinna matcher i sitt gruppspel. Matts från Silving ringde och frågade om jag och Flisan vill åker ner några dagar senare med honom. Lite efter tre på natten kom Matts. Jag väckte Felica, slängde in våra saker i bilen och sedan for vi iväg. Det gällde att hinna ner till 08.30 då Silving skulle möta Ultras från Ryssland.

Felcia fick en kudde med sig men sov inte många timmar

Matts körde på kanske lite väl fort på ett avsnitt utanför Linköping

Polis, polis, potatismos. Vi körde 13 km/h för fort på en 110 väg då vi runt fyra på morgonen ensamma på vägen.

Leos lag gik som tåget, vann sin grupp och gick direkt till A-slutspel och åttondelsfinal. Elsa blev unik för att ha spelat en semifinal i ett pojklag.

Vi vann åttondelen och vi vann kvartfinalen. Det började lukta succé. I den ena semifinalen ställdes leos lag mot RC Zagreb från Kroatien. I den andra semifinalen ställdes ett lag från Taiwan mot ett lag från Egypten.

Nu var det inte bara handboll. Det fanns mängder av saker att göra som att t ex se hur det känns att spela handboll som rullstolsbunden.

Leo träffade vi varje dag på Heden annars höll jag och Felicia i hop. Från vandrarhemmet vi bodde på till heden var det ca 3,5 km. Den sträckan gick Felicia varje dag, ibland två gånger. Flisan är hur stark som helst.

Felicia tjatade på mig om att hon ville ha en handboll. Jag försökte övertala henne att i stället köpa en rosa tröja med Partille Cup-tryck på. Så blev det inte.

Leo gick på Liseberg med hela laget. Titta på bilden så ser ni honom skrika för full hals längst fram.

När Leo körde på med värsta värsta sakerna på Liseberg så...

Klättring med dopp!

Med hela familjen spridd för vinden så passade jag och Flisan på och klättra i två dagar. Cecilia är i Almedalen på Gotland, Axl på Malta och Leo spelar Partille Cup i Göteborg. Vi tillbringade två dagar i skogen med Bosse och Morris. Morris är Bosses hund.

Efter simturen i Ällmorasjön

Första dagen åkte vi ut till Vårdkaseberget på Södertörn. På toppen av berget står faktiskt en autentisk kase med några hundra år på nacken. Till Vårdkaseberget åkte ofta jag och Cecilia på den tiden hon var med och klättrade. Det är ett perfekt berg att ta med ett barn och en hund till med en fantasktisk utsikt över Himmersfjärden. Man ser Skanssundet och långt bort Tullingeslott.

Felicia och Morris

Det var mer eller mindre min första klättring utomhus i år. Tillsammans gick vi bl a Kuling och Dolly en fin stjärnmarkerad 6a+. Jag lyckades flyga av någon meter under toppen men på försök nummer två fick jag till det.

En favoritklipp och ett toppenställe för barn

Felicia var den som tog hand om Morris medan jag och Bosse klätrade

Det här är tredje barnen som hänger med ut i skogen på klättring och det är alltid kul. Dag två lämnade vi södertörn för Brevikshalvön längsta ut på Tyresö. Vi klättrade på lilla Träskberget också det ett bra berg om barn och hundar är med

Bosse knyter in sig och Flisan plockar blåbär

 Skogen var full av blåbär och flisan var blå om både mun och fingrar när vi åkte hem. Hon gillar blåbär den tjejen. trettiometer från klippan ligger Ällmorasjön. En fin lite skogssjö som gjord för några simtag. Jag var återigen en badkruka men det var inte Felicia.

Vår egen sjöjungfu

Brazil Jack

Sverige äldsta turnerande cikrus

Brazil Jack slog upp sitt tält utanför Solfagra skolan. Jag och Felicia cyklade ditt tillsammans med Calle och Fabian. 

Felicia och Fabian.

Av bilden ser ni det här inte är någon stor cirkus. Men det bjöds på domtörer, jonglörer och akrobater. Det känns ändå som om det är så här det skall vara - enkelt och mänskligt. Jonglören tappade sina bollar och akrobaten ramlade. Bäst var den ena clownen enligt Felicia.

Visst kan Felicia cykla!

Äntligen cyklar Felicia själv. Jag har varit slö med Felicia. Med Axl och Leo tränade vi som tusan. Varje kväll under en period var vi ute och tränade. Flisan har inte fått något träning alls men lärde sig blixtsnabbt. Tjejer kan. Jag tror det beror på att hon övat upp sin balans genom sparkcykeln. Cykeln är från slutet av 70-talet, början av 80-talet. Det var då kvaliten var som högst på just cyklar. Rostfria detaljer, kvalitet i alla delar. Trots att den stått ute och inte behandlats som den borde så finns det inga rostfläckar. Grym cykel. Just nu har Flisan till och med glömt bort att hon ännu inte tappat några tänder, vilket hon tycker är tråkigt när alla kompisar gjort det. Cykla på tjejen!

Felicia på samma cykel som både Axl och Leo lärde sig cykla på

Alla får något...

Lägg till bildtext

 Leo har fått nya fotbollsskor och benskydd och...

...Felicia har fått vattkoppor och...

...Axl har fått frukost på sängen

Den lille havfrue

Felicia går i simskola. För hennes del är det tre år i varje klass. Nu är det så klart inte så att hon är fullständigt obildbar utan mer att hon är för liten och hamnat i en för svår grupp med alldeles för stora barn. Det är hennes föräldrars fel.

Den här terminen får hon privatlektioner i den lilla simbassängen av samma simlärare som jag har i min crawlkurs. Ännu så länge är det jag som är vassast på lektionerna.

Jag hoppas vår lille havfrue får till det snart så att vi  kan simma tillsammans.

Kompisar från förr

Leo, Elliot, Albin, Felicia och Axl

I Årsta bodde vi i fem år. Leo föddes där och Felicia gjordes där. Hemma hos Mats och Ulrika har vi inte varit på mer än fyra år. Därför var det extra roligt att träffa dem och inte minst Albin och Elliot. Mats och Ulrika hade inte förändrats så mycket men med barn hinner det hända en hel del på fyra år. Båda hade blivit stora killar precis som våra boys. Den enda som var helt ny i sammanhanget var Felicia men hon fann sig snabbt. När ungarna satt i soffan framför TV-spelet var det i en vuxen ögon som om tiden upphört. Nu var det så klart inte så men vi vuxna ser ju så förtvivlat lite av vad som verkligen händer men att de trivdes tillsammans gick inte att ta fel på.

God mat, gott vin och bra sällskap. Bättre blir det inte

Det bjöds på lamm direkt från Fårö, tillagat på låg temperatur under nära sex timmar tillsammans med ugnsrostade potatisar, rödbetor m m. Och efter det äppelpaj. Hur gott som helst. Samtalsämnet runt bordet kan avgränsas i två spår: Björn Ranelids självupptagenhet och Per Myrbergs självupptagen.

Vem kunde tro att de här grabbarna som var så små och pyttiga helt plötsligt skulle var stora, kloka och och ha tankar om både det ena och det andra. 

På besök hos farmor och Wallenberg

Det här är trappan till huset där  Raul Wallenbergs föddes 1912. I dag en ruin.

 Vi åkte ut för att besöka farmor och då passade jag på att guida ungarna i Kappsta. Ett litet, unikt skogsområde på södra Lidingö invid Stora Värtan. Det kan kännas lite som en vildvuxen park vilket det också är.  Som barn lekte jag mycket här och som tonåring drack jag tillsammans med mina kompisar många mellanöl här.

Portöljen är en skulptur och ett minnesmärke över Raul Wallenberg. Stenplattorna som portföljen står på är gatsten från Budapest där Raul verkade under kriget. Portföljen är i brons, bär diplomatens initialer och lär vara fylld av skyddspass.

 Det finns inget kvar av huset i dag och det fanns det inte för 40 år sedan heller när jag lekte här. Som väldigt liten samlade jag och en kompis ihop mängder av sniglar i olika former och storlekar. Vi ville åt deras snäckor. Sedan satt jag och kompisen vid ett köksbord och pillade ur de levande sniglarna ur deras snäckor med varsin gaffel och kniv. Om jag inte minns fel så fick vi en utskällning också

Bokskog i Stockholmstrakten hör inte till vanligheterna.

Naturen i Kappsta är unik. Stora ekar samsas med lika stora bokträd, lärkträd osv. Här växer mängder av förvildade parkväxter som egentligen hör hemma i mellan- och sydeuropa.

Den här dammen var torrlagd redan när jag var liten. Dammen ligger högt upp på ett berg med fin utsikt över Djurgården och Nacka

 Även om området är liten upptäcker man hela tiden nya saker, gamla husgrunder, vattencisterner och konstiga stenbroar högt uppe på berg.

Alger och sjögräs ger precis rätt grön kulör åt de grå klipporna. 

Området har en fin liten kuststräcka mot havet med fin utsikt över inloppet till Stockholm mellan Nacka och Djurgården.

Här sitter jag och Flisan och chillar. Som tonåring låg jag ofta här och solade. 

Middag hos farmor med lite av varje.

Efter besöket i Kappsta och Wallenberg så var det dags att besöka farmor som inte bor inte långt därifrån. Vi sov över. Det var länge sedan jag sov där och det var väldig länge sedan barnen sov så länge. Runt nio på morgonen vaknade vi till och det hör inte till vanligheterna.

Farmors pussgurkor

Vi träffar inte farmor så ofta som vi önskar. Nu verkar det som om hon får färdtjänst och då kan hon lite enklare också besöka oss. Farmor du är hjärtligt välkommen!

Gammal fin väntkur med Lidingötåget

Dagen efter tog vi tåget hem. Nuförtiden är tågen blå, när jag var liten var de bruna. Ena halvan var rökkupé och tågen gick hela vägen in till Humlegården. Varje station hade en stuga lik den på bilden med glasrutor och dörrar som gick att stänga. Element värmde upp stugorna och det var alltid fuktigt och mycket varmt inuti dem på vintern. Det här var prevandalismen.

De sköna konsterna

Visst har hon lyckats få till håret bra?

 Felicia gillar att rita. I går konstaterade jag att vår fyraåring inte längre ritar huvudfotingar utan har lagt till både kropp och hår.

Att rita en dörr känns inte som ett givet objekt för en fyraåring men vad vet jag?

Hon har också massproducerat dörrar till mig. Jag vet inte varför men gissningsvis är det för att ge mig en lämplig flyktväg.

Rojalistisk yra

Med två så bestämda prinsessor som de här så är det bäst för prinsens egen skull att han håller en låg profil. Prinsens som just är en klok prins förstod galoppen...

Adjö femmanna

Sista st erikscup-matchen i sjumanna för säsongen 

Det har varit en tung idrottshelg för hela familjen. Ibland blir det lite för mycket av det goda som den här helgen. Aktiviteterna har avlöst varandra. I fredags spelade Leos fotbollslag sin sista match för säsongen i sjumanna och den blev en vinst med 2-1. Leos lag har spelat i en serie mot ett år äldre killar och bara förlorat en enda match. Söndag förmiddag spelade laget sin sista femmanna match och även där blev det vinst med 5-1. Även i den serien blev det endast en förlust på samtliga matcher. Söndag eftermiddag spelade Leo sin första handbollsmatch för säsongen. I matchens första anfall stegar Leo förbi med kraft, hoppar in i målgården och skjuter mål, landar olyckligt på högerfoten och stukar sig rejält. Just i detta nu ligger han på soffan med strumpan full av is och rehabiliterar sig. Det ser inte bra ut och det blir ingen idrott för honom under den här veckan misstänker jag. Risken är stor att han inte är frisk till nästa helg.

Axl spelade hemmamatch mot Bolton i lördags. Även där blev det en övertygande vinst med 23-9. Axls lag ser starkare ut än någonsin i år. Söndagen bjöd på ännu en match, denna gång mot ett år äldre killar ute i Bålsta. Matchen slutade 24-28 till Axls lag. Dessutom blev Axl bäste målskytt med sina sju mål
På fredag är han med på uttagningen till Stadslaget och nästa helg åker han till Värmland för att spela sina första matcher i Ungdoms SM. Det är stort.

Felicia var på säsongens första Boll och lek i lördagsmorse. Varken jag eller Cecilia kunde följa med så istället tog Pelle Cecilia B pappa med henne. Vilket vi tackar för. Om en timme skall Felicia på årets andra simträning.
Är det full upp eller?

Felicia fyller år och fyller på sitt leksaksförråd!

Felicia var mycket nöjd med ballongarrangemanget på ytterdörren. Efter kalaset så sa hon till mig att hon ville spara ballongerna tills hon fyllde fem år.

Det är en digital värld. När jag var ung så var bilder värdefullt. Själv stod i ett mörkrum och försökte få fram bra bilder. Filmen till ens instamatic var dyr för att inte tala om framkallningen. Man tog inte många foton i onödan.  Bilderna sparades i vad som kallades fotoalbum - men det var på den tiden det. Nu finns det en kamera i allt som innehåller elektronik och vi tar bilder i tid och otid.

Cecilia skär upp födelsedagstårtan. Milou hugger in och Mattias kollar att allt går rätt till.

De tres gäng. Obegripligt att Felicia redan är fyra år. Jag tänker inte fråga mig vart åren tar vägen. Det räcker gott och väl att de gör det.

Bilderna säger ingenting om ljudnivån. Lå oss säga att den var HÖG

Den här är ett bra exempel på en bild som ljuger. Det var aldrig så här lugnt.

Mormor hade med sig Dante som lyckades med lite av varje som att tugga i sig en av våra trädgårdsstolar. Alldeles speciellt glad är jag över att Maria dök upp som den enda från min familj.

Det var en fin dag i september. Vi hade inte räknat med att det gick att sitta ute men det gick.

Vi som hakade på idag var Mattias, Linn, Milou, Zack, Maria, Pelle, Cecilia B, morfar Staffan, mormor June, kusin Maria åsså Jörgen, Cecilia R, Axl, Leo å så klart Flisan.

Felicias födelsedag kan sammanfattas i två ord: Barbie och bajs. Dockhuset skulle byggas och pruttkudden skulle just pruttas. Grattis Felicia på din födelsdagsfest. Hip, hip, hurra!