Fiskefäng på Östergarn

Ny stuga, nytt fiskeläge. Denna gång Herrvik ute på Östergarn. Till skillnad mot Gnisvärd kändes det här inte riktigt som om det bästa redan hänt. Moderna fiskebåtar låg i hamnen och gick ut till och från för att skörda. Hamnkorgen gick för fullt osv.

Naturen, om man nu gillar det, är här grymt vacker. Klippor, kalksten, klintar och fårskit.

Leo har blivit en inbiten fiskare. Innan semestern var han och fiskade hemmavid i en liten insjö. Där lyckades han på mete få upp en snorgärs samt ytterligare en fisk av okänd härkomst. Det blev starten på Leos karriär som inbiten fiskare.

Problemet är att han inte vill fiska ensam så jag fick hänga på. Trots att vi testade av olika typer av drag och fiskeplatser så lyckades vi inte få upp en enda ynka fisk.

Det här var en av de vackrare platsernas. Kallas Kuppen och ligger några minuters promenad från Herrvik. Inte heller här fick vi någon fisk. När Leo fiskade så passade jag och Axl på att köra 600 meters intervaller tills vi kroknade. Fem intervaller kom vi upp i.

Självklart bjöds det också på sol och bad, Sandviken. Ljugarn och Katthammarsvik var de stränder vi besökte.

Strandlejon

Strandlejon och puffpingla

När Axl längtade efter sin dator så spenderade Leo och Felicia tiden med att fånga spigg med händerna. Och det gjorde de bra

Delar av familjen chillar i Ljugarn. Sista dagen stod Vattenlandet och Villa Villekulla på programmet. Tjejerna satsade på Pippi och jag med boysen badade.

Stilsstudie på Axl i full fart. Oavsett hur fina stränderna är, hur rent vattnet är osv... så kan de aldrig konkurrera med en bra simbassäng och en rejäl rutschkana. Det kan påpekas att jag vågar inte sätta mig i de kanor som grabbarna kör.

Konstnären i Vall

Efter Almedalsveckan stannade vi hos Kenneth och Erik i Vall. Alltid lika trevligt. Färre kaniner och flugor än förra året men lika många häster.

Felicia som förra året fick stenkoll på vad kaniner gillar hade inte glömt att maskrosblad är bästa sortens kaningodis . Kenneth som använder sin kanin som avfallskvarn och göder den med både pizzakanter och annat har följaktligen fått en väldigt fet kanin. Här fungera inga GI-index. Nu var det inga maskrosblad som gällde längre utan vitt bröd.

I bilen på väg mot Kenneth och Erik frågar Leo

- Är Kenneth bonde?

Varvid Felicia snabbt replikerar.

- Kenneth är ingen bonde. Han är min gudfar.

Även om hon inte träffar Kenneth så ofta så är hon mycket medveten om vem han är. När bilen stannade in på gårdsplanen sprang hon snabbt fram till honom och gav honom en kram. Kenneth som ibland kan ha problem med sitt kroppsspråk blev förvånad eller glatt överraskad.

Leo och Erik känner inte varandra alls enligt vårt vuxna sätt att se på saker och ting. Men det spelade ingen roll för dem. Två sekunder efter att de träffats så visste de hur saker och ting hänger ihop.

Det kan jag själv sakna från barndomen. Den där självklarheten i en ny relation.

Här är jag och här är du. Vad ska vi leka? Inga om eller men eller annat tjafs

Även Cecilia fick tid att relaxa innan vi drog igång grillen.

Almedalen resumé

Vi hängde i Gnisvärd och Cecilia jobbade. Det sammanfattar vår vecka. Cecili drog innan vi vaknade och kom hem sent på kvällen. Axl och Flisan gick till bageriet på morgonen, vi gick till stranden, badade och sedan hem. Monotont men skönt. Ibland tog vi bussen in till Visby och kollade in Almedalen och hur var det? 250 oberoende journalister som köar för att komma in på PR byrån Primes rosémingel! Beklämmande eller är det bara jag som är gammaldags. Bör

granskarna umgås med de som de granskar. ja, jag vet inte.

Cecilia drack inget rosévin och inte heller hennes kollega den här veckan. De jobbade stenhårt.

Axl och Leo jobbade stenhårt på att bli arresterade så att polisen fick ingripa. Tyvärr var det inte Kling och Klang men en helt vanligt konstapel från Gotland fick duga. Ett stadigt tag i spolingarnas öra sedan var det klart.

Cecilia och Klas fokuserade inför väntande sändning.

SR satt i en byggfutt precis intill Almedalen. Det gick lätt att ta miste och tro att futten representerade något helt annat. Under veckan gick 58 personer in på Cecilias kontor i tron att det var en pissoar.

Gnisvärd by the sea

När Cecilia jobbar mellan 05 och 20.30 hänger vi andra i Gnisvärd. Ett gammalt fiskeläge två mil söder om Visby, beläget exakt norr om stranden på Tofta. Är fiskeläget värt en omväg. Ja, jag tror det. Passa på att kolla in Tjelvars grav, en 28 meters skeppsättning. Annars är fiskeläget en ganska dyster plats. Ni ser själva. Storhetstiden är över och det bästa som hände har redan hänt. Men det är vackert på sitt karga sätt.

Vi har märkliga väderfenomen. På bilden ser ni en dimbank som startar precis söder om stranden på Tofta, sticker i väg några kilometer ut över haver, viker av och går in lite söder om Visby. Vi har haft klart väder med sol i flera dagar samtidigt som dimman har legat tät över Visby. En dag tog vi bussen in till Visby. I Tibble utanför Visby körde vi in i dimman, solen försvann och temperaturen sjönk rejält. Märkligt att befinna sig i något slags mikroklimat just nu.

Där vi kommer ner på stranden ligger tången och ruttnar i stora högar. Därför får vi gå i strandkanten några hundra meter för att nå den fina delen av stranden.För mig är doften av tång också doften av hav. Jag gillar det. Vi sover länge, mycket längre än vad vi är vana vid, även den minsta.

Det händer att det kommer en tonåring på sitt löppass. Nu har Axl ännu inte levt upp till det alldeles för tuffa schema som hans fystränare i deras okunskap satte upp. Men vi kör på så gott det går. Själv älskar jag att springa längs med stränder och har följaktligen sprungit på stränder världen över. Det är ett värdelöst underlag, det är jobbigt, är stranden för brant är det ett rent helvete men det passar in i den idealiserade bild jag tagit till mig från mängder av filmer som utspelar sig i L:A. Någon springer längs med en strand, vågorna brusar och gryningssolen stiger röd.

Vi var så uttråkade att vi begravde Leo levande.

Och sedan gjorde vi samma sak med Flisan. Hon ser verkligen död ut på bilden. Annars är det kul att vara tillbaka på Tofta, inte lika kul att vi inte ser röken av Cecilia men snart får även hon ledigt och kan umgås.

Valhetta på Gotland

Almedalsveckan, politiker, journalister, intresseföreningar, media och turister i en salig röra.

Vi hyrde ett hus vid Tofta och medan Cecilia pendlade fram och tillbaka för att jobba så chillade vi andra på stranden i den värsta värmeböljan som Gotland upplevt sedan 1841. Temperaturen pendlade mellan 28 grader och 33 grader och vattentemperaturen i havet var osannolika 25 grader. De enda sevärdheter vi besökte var följaktligen långa sandstränder och några raukar.

På kvällarna drog vi in till Visby och mötte upp Cecilia, lyssnade på politikertalen och åt middag. En av de mest intressanta debatterna utspelades mellan Lillebror- och Storebrorspartiet.

Stränderna var fulla av strandpinglor...

...och där det finns strandpinglor finns det strandlejon.

Det är ingen överdrift att påstå att grabbarna ovan tillbringade mer tid i vattnet än på land. Felicia som är en försiktig själ tillbringade å andra sidan mer tid på stranden med att bygga sandtorn.

När politikerveckan var slut flyttade vi in hos Kenneth och Erik i Vall. De bor i ett fantastiskt stenhus med tillhörande lada och atelje. Hästar, kaniner, katt och några miljoner flugor ingår i hushållet. Vi tackar för gästfriheten och sällskapet.

Kenneth lär Felicia hur man undviker brännässlor och att maskrosblad är som godis för kaniner.

Sedan fixade Felicia det där bra själv och hängde med kaninerna så ofta hon kunde.

Nu lämnade vi stränderna på västkusten för dito på östkusten som Ljugarn och Åminne. Leo och Erik tog ett av tusen dopp.

Sorgliga saker hände också. Nedan begravningen av Kalle och Bertil. Två döda fiskar av okänd härkomst.

Ett besök på Vattenland kändes obligatoriskt. Nedan har Axl med lätthet kastat ner Leo och Erik från plankan. En nanosekund efter att den här bilden tas så ramlar Axl baklänges.

Nu verkar det som om vi bara softat hela tiden men det är inte riktigt sant. Hela familjen har hängt på det träningsprogram som Axl fått av sin handbollstränare och skall köra i sommar. Det innebär att vi tillsammans har genomfört hans MAQ-program mer eller mindre varje dag. Vi har sprungit tidig mornar eller sena kvällar efter stränderna. Jag och Leo har varvat löpningen med långa inlines-pass på de fantastiska cykelbanor som finns på Gotland. Vi kommer komma tillbaka efter semestern tränade som få. Men ibland måste man bara få ta en middagslur.