1:a advent

Det är den 28 november och snön ligger djup. Vart tog växthuseffekten vägen? Den globala uppvärmningen? Jag har ingenting emot snö, is och vinter men i november. Det blir en lång vinter misstänker jag. Vi har fått upp adventsljusstakar, adventsstjärnor och ljusslingor utomhus. I går hade Axl sin första träff med sitt konfirmationsgäng. När han kom hem tittade han upprört på Cecilia och sa: Du sa ingenting om att jag måste gå på tio gudstjänster!

Denna kalla snöiga dag bjöd på handboll för både Axl och Leo. Axl härjade ute i Nacka Bollhall och stänkte in fem mål från sin högerkant. Det är mycket bra. Vi andra hängde med Leo ner på södertörn till Sorunda socken och Sunnerby. På södertörn hade det nog fallit nära en halvmeter snö. Vägarna bjöd på riktigt vinterföre - glashalt och livsfarligt. Leo spelade två matcher, vann en och förlorade en. Hur många mål han gjorde vet jag inte men mer eller mindra nittioprocent av alla mål gjorde han allt. Återigen var det en förlust i sista matchen mot Tyresö. Denna gång med två mål. Leo var oerhört besviken och jag försökte trösta honom trots förlusten. Leo sa att han var inte ledsen för att de förlorade utan han var ledsen för att alla i hans lag inte hade kämpat.

Efter matcherna åkte vi till mormor June och morfar Per för glögg, lussebullar, pepparkakor med ädelost och korv med bröd. De var mer eller mindre insnöade. Per hade tillbringat många timmar bakom snöskoveln denna morgon. Den här vintern har startat storstilat.

Stereotypa könsroller

Tvillingarna på gatan fyller år och promenaden går till BR. Vad köper man åt en åttaårig pojke och flicka? Till killen är det liksom inget problem. Jag har ju en åttaåring själv och då är det ju bara att fråga honom. Till tjejen uppstår problem för jag vet verkligen inte. Vad gillar tjejer på åtta år? På promenaden till BR stannar jag en mamma som är ute och går med två flickor i lämplig ålder och frågar dem. När jag går hem efter uträttat ärende funderar jag över en undersökning jag läste om för några veckor sedan. Enligt den är vårt JAG till nittioprocent genetiskt betingat och resterande tio procent kommer från miljön. Skräck eller inte. För inte länge sedan pratade man om 50/50 eller 60/40. Stor del av 70- och 80-talets pedagogik utgick från att likheten var större än skillnaden. Det fanns en stor chans att kunna påverka. Men 90/10 lämnar inte mycket manöverutrymme.

Det ger så klart en förklaring till varför pojkar verkligen inte vill leka med dockor och varför tjejer vägrar helt normala pojkaktiga krigslekar. Det förklarar varför min lilla dotter gärna står bredvid mig och låtsas laga mat när jag fixar middagen. Och det förklarar varför grabbsen i stället rusar omkring i vardagsrummet med ett svärd i högsta hugg. Innebär det att en pojke är mer lik vilken pojke som helst än sin syster genom blodet?

Så även om jag tyckte det var lite skämmigt i leksaksaffären över att vara så stereotyp så stöder den senaste forskningen mina leksaksinköp.

Pistol till Putte och en Top Model dagbok till Sofie.

Grattis på födelsedagen båda två.

Dagisinvigning

Vimmelfotograf Mattias. På bilden syns Flisan med sina dagiskompisar Zack och Cecilia samt Leo och Zacks mamma.

Det nya dagiset är invigt med tårta och saft. Nu var det nog inga föräldrar som klagade på gamla heller men om de gjorde det så var det nog den tråkiga asfaltgården det gnälldes över.

Det nya är hypermodernt och känns genomtänkt. Gården utanför har både gräs, grus, klätterträd och parklek. Tipp topp helt enkelt.

Om nu någon undrar, angående rubriken, om jag inte kan skilja på dagis och förskola så kan jag det och vet att det är en förskola - men som jag kallar dagis - av gammal vana.

Höstlov

Spången över Stockbyån

Cecilia dumpade oss tidigt på måndagmorgonen vid Ropsten. Där tog vi bussen till Missionsskolan och vandrade ner mot Stockby och Turners gamla pyrotekniska fabrik.

Nu är det inte så mycket till fabrik, snarare en mindre lada. I skogsbrynet framför ladan står sex stycken små träbodar av friggebostorlek. Det ser lite konstigt ut. När det begav sig så stod det en man i varje bod och satte i hop fyrverkeripjäser. Att bodarna var utspridda var för att minimera risken för eld och katastrof.

Villa Finedal

Innan man kommer fram till fabriken passerar man Törners villa som går under namnet Villa Finedal. Originalfärg och och fantastisk snickarglädje. Baksidan av huset bjuder på ett torn. När jag var liten var huset mer eller mindre förfallet. Idag som nytt och omgiven av ett stort antal nybyggda villor.

Stockbysjön

Omgivningen är vacker och i Stockbysjön drunknaden min barndomskompis pappa. Han skulle ploga upp en isracingbana när isen brast och traktorn sjönk ner i det kalla vattnet.

Turner startade fabriken 1880 och hans fyrverkerier användes vid alla större jubiléer här i Sverige. bl a Nordenskiölds Vegaexpedition. Tydligen var verksamheten igång till 1972. Om det tror jag vad jag vill. Det här är min barndoms trakter och jag har absolut inget minne av det. Däremot har jag tydliga minnen av hur ett antal kilo svartkrut hittades tillsamman med några tiotal meter tjärstubin av nyfikna grabbar i yngre tonåren. Jag har också tydliga minnen av sprängkraften. Hur sandlådor i olika lekparker smyckades ut med meterljupa kratrer, hur ordentligt spikade kojor flög all världens väg och att ingen blev skadad även om detonationerna måste hörts flera mil åt alla håll.

Fika vid Kottlasjön

Från Stockby följde vi ån till Kottlasjön där det smakade gott med varm choklad. Flisan var duktig och gick nästan själv hela vägen.

Marsch pannakaka

Vi mötte upp farmor som gick stavgång mer för balansen än konditionens skull misstänker jag. Det bjöds på pannkakor.