torsdag 17 november 2011

Den lille havfrue


Felicia går i simskola. För hennes del är det tre år i varje klass. Nu är det så klart inte så att hon är fullständigt obildbar utan mer att hon är för liten och hamnat i en för svår grupp med alldeles för stora barn. Det är hennes föräldrars fel.


Den här terminen får hon privatlektioner i den lilla simbassängen av samma simlärare som jag har i min crawlkurs. Ännu så länge är det jag som är vassast på lektionerna.



Jag hoppas vår lille havfrue får till det snart så att vi  kan simma tillsammans.

måndag 14 november 2011

Elda! Elda! Elda!

Av Martina Montelius. Regi Morfar Staffan Roos
Nu går vi inte på teater så ofta men när vi går så är de oftast Morfar Staffan som står för både regi och biljetter. Denna kväll stod min syster för barnpassningen och Teater Brunnsgatan 4 för föreställningen Elda! Elda! Elda! Det var på tiden att vi kom i väg för det här var den allra sista föreställningen. Jag rekommenderar den verkligen - även om ni inte kan se den.  Ni borde sett den.
Den beskrivs som en komedi men som i all bra komedi finns det så klart en tragedi i klangbotten. Så också här. För att uttrycka mig direkt - toppen! En riktigt, riktigt bra föreställning. Bra jobbat Staffan.
Cecilia har varit på Brunnsgatan 4 tidigare men för mig var det första gången. Liten, intim teater i en gammal källarlokal. Väldigt speciellt och väldigt trevligt.
Efter en bra föreställning gick vi till Prinsen och åt middag. Där har jag inte varit på tio år. Cecilia och jag hade faktiskt vår första dejt där  i tidernas begynnelse. Ingenting hade förändrats, varken Prinsen, jag, Cecilia eller Staffan och tur är väl det - tror jag:-)

söndag 13 november 2011

Kompisar från förr

Leo, Elliot, Albin, Felicia och Axl


I Årsta bodde vi i fem år. Leo föddes där och Felicia gjordes där. Hemma hos Mats och Ulrika har vi inte varit på mer än fyra år. Därför var det extra roligt att träffa dem och inte minst Albin och Elliot. Mats och Ulrika hade inte förändrats så mycket men med barn hinner det hända en hel del på fyra år. Båda hade blivit stora killar precis som våra boys. Den enda som var helt ny i sammanhanget var Felicia men hon fann sig snabbt. När ungarna satt i soffan framför TV-spelet var det i en vuxen ögon som om tiden upphört. Nu var det så klart inte så men vi vuxna ser ju så förtvivlat lite av vad som verkligen händer men att de trivdes tillsammans gick inte att ta fel på.



God mat, gott vin och bra sällskap. Bättre blir det inte

Det bjöds på lamm direkt från Fårö, tillagat på låg temperatur under nära sex timmar tillsammans med ugnsrostade potatisar, rödbetor m m. Och efter det äppelpaj. Hur gott som helst. Samtalsämnet runt bordet kan avgränsas i två spår: Björn Ranelids självupptagenhet och Per Myrbergs självupptagen.


Vem kunde tro att de här grabbarna som var så små och pyttiga helt plötsligt skulle var stora, kloka och och ha tankar om både det ena och det andra. 

söndag 6 november 2011

På besök hos farmor och Wallenberg

Det här är trappan till huset där  Raul Wallenbergs föddes 1912. I dag en ruin.
 Vi åkte ut för att besöka farmor och då passade jag på att guida ungarna i Kappsta. Ett litet, unikt skogsområde på södra Lidingö invid Stora Värtan. Det kan kännas lite som en vildvuxen park vilket det också är.  Som barn lekte jag mycket här och som tonåring drack jag tillsammans med mina kompisar många mellanöl här.


Portöljen är en skulptur och ett minnesmärke över Raul Wallenberg. Stenplattorna som portföljen står på är gatsten från Budapest där Raul verkade under kriget. Portföljen är i brons, bär diplomatens initialer och lär vara fylld av skyddspass.
 Det finns inget kvar av huset i dag och det fanns det inte för 40 år sedan heller när jag lekte här. Som väldigt liten samlade jag och en kompis ihop mängder av sniglar i olika former och storlekar. Vi ville åt deras snäckor. Sedan satt jag och kompisen vid ett köksbord och pillade ur de levande sniglarna ur deras snäckor med varsin gaffel och kniv. Om jag inte minns fel så fick vi en utskällning också



Bokskog i Stockholmstrakten hör inte till vanligheterna.

Naturen i Kappsta är unik. Stora ekar samsas med lika stora bokträd, lärkträd osv. Här växer mängder av förvildade parkväxter som egentligen hör hemma i mellan- och sydeuropa.


Den här dammen var torrlagd redan när jag var liten. Dammen ligger högt upp på ett berg med fin utsikt över Djurgården och Nacka

 Även om området är liten upptäcker man hela tiden nya saker, gamla husgrunder, vattencisterner och konstiga stenbroar högt uppe på berg.


Alger och sjögräs ger precis rätt grön kulör åt de grå klipporna. 
Området har en fin liten kuststräcka mot havet med fin utsikt över inloppet till Stockholm mellan Nacka och Djurgården.


Här sitter jag och Flisan och chillar. Som tonåring låg jag ofta här och solade. 

Middag hos farmor med lite av varje.

Efter besöket i Kappsta och Wallenberg så var det dags att besöka farmor som inte bor inte långt därifrån. Vi sov över. Det var länge sedan jag sov där och det var väldig länge sedan barnen sov så länge. Runt nio på morgonen vaknade vi till och det hör inte till vanligheterna.
Farmors pussgurkor

Vi träffar inte farmor så ofta som vi önskar. Nu verkar det som om hon får färdtjänst och då kan hon lite enklare också besöka oss. Farmor du är hjärtligt välkommen!

Gammal fin väntkur med Lidingötåget
Dagen efter tog vi tåget hem. Nuförtiden är tågen blå, när jag var liten var de bruna. Ena halvan var rökkupé och tågen gick hela vägen in till Humlegården. Varje station hade en stuga lik den på bilden med glasrutor och dörrar som gick att stänga. Element värmde upp stugorna och det var alltid fuktigt och mycket varmt inuti dem på vintern. Det här var prevandalismen.

fredag 4 november 2011

Man at work...

Istället för att kratta löven så körde vi istället över dem med motorgräsklipparen.

Nu var det också kvinna i arbete men det blev inga bilder på det så vad vet vi? Stugan skall stängas för vintern och dagarna är korta. Vad göra? Lämna knoddarna hos mormor, morfar Per och Dante. Sedan raskt femton mil till stugan för att göra allt det vi borde gjort innan.


Grusgången går tyvärr inte att köra över med motorrgäsklipparen utan måste krattas och dessutom noggrant.

Tufft jobb i några timmar men vi var väl försedda. Mat klar för mikron, kaffe på termos osv. I skenet från en ficklampa skruvade vi loss och tog bort pumpen som en sista uppgift. Efter det var hela Kolmården kolmörkt.

torsdag 3 november 2011

De sköna konsterna

Visst har hon lyckats få till håret bra?
 Felicia gillar att rita. I går konstaterade jag att vår fyraåring inte längre ritar huvudfotingar utan har lagt till både kropp och hår.

Att rita en dörr känns inte som ett givet objekt för en fyraåring men vad vet jag?
Hon har också massproducerat dörrar till mig. Jag vet inte varför men gissningsvis är det för att ge mig en lämplig flyktväg.

tisdag 1 november 2011

63-5=största bucklan

Och så avslutade vi utesäsongen med med två cupvinster på 8 dagar. Leo var en av de som deltog i båda cuperna.
 Opelcenter cup startade med 24 lag och sent på söndagen stod Leos lag som vinnare med en målskillnad på 63 mål framåt och 5 mål bakåt. Sjukt stor målskillnad.Med sådana siffror finns inget att klaga på. Bucklan är större än störst och Leo är just där på bilden tröttare än trött.

.