Kompisar från förr

Leo, Elliot, Albin, Felicia och Axl

I Årsta bodde vi i fem år. Leo föddes där och Felicia gjordes där. Hemma hos Mats och Ulrika har vi inte varit på mer än fyra år. Därför var det extra roligt att träffa dem och inte minst Albin och Elliot. Mats och Ulrika hade inte förändrats så mycket men med barn hinner det hända en hel del på fyra år. Båda hade blivit stora killar precis som våra boys. Den enda som var helt ny i sammanhanget var Felicia men hon fann sig snabbt. När ungarna satt i soffan framför TV-spelet var det i en vuxen ögon som om tiden upphört. Nu var det så klart inte så men vi vuxna ser ju så förtvivlat lite av vad som verkligen händer men att de trivdes tillsammans gick inte att ta fel på.

God mat, gott vin och bra sällskap. Bättre blir det inte

Det bjöds på lamm direkt från Fårö, tillagat på låg temperatur under nära sex timmar tillsammans med ugnsrostade potatisar, rödbetor m m. Och efter det äppelpaj. Hur gott som helst. Samtalsämnet runt bordet kan avgränsas i två spår: Björn Ranelids självupptagenhet och Per Myrbergs självupptagen.

Vem kunde tro att de här grabbarna som var så små och pyttiga helt plötsligt skulle var stora, kloka och och ha tankar om både det ena och det andra. 

Grabbarna i smöret

När fotbollskillar skall gå på maskeraddisco så slutar det med att de klär ut sig till just fotbollskillar. 

Hur fantasilöst kan det bli? Och hur många andra killar var utklädda till fotbollsspelare?

Nu ser det ju inte precis ut som om Leo och Felix är ledsna för det och det var de inte. När de kom hem så verkade det som om de haft en toppenkväll på dansgolvet och i äppeljuicebaren.

Notera nöjda miner, notera flickans arm runt Leos hals och notera Felix hårdrocksgest-helrätt!

Tjejerna drar i min lilla kille. Vet inte riktigt vad jag tycker om det.

Felicia fyller år och fyller på sitt leksaksförråd!

Felicia var mycket nöjd med ballongarrangemanget på ytterdörren. Efter kalaset så sa hon till mig att hon ville spara ballongerna tills hon fyllde fem år.

Det är en digital värld. När jag var ung så var bilder värdefullt. Själv stod i ett mörkrum och försökte få fram bra bilder. Filmen till ens instamatic var dyr för att inte tala om framkallningen. Man tog inte många foton i onödan.  Bilderna sparades i vad som kallades fotoalbum - men det var på den tiden det. Nu finns det en kamera i allt som innehåller elektronik och vi tar bilder i tid och otid.

Cecilia skär upp födelsedagstårtan. Milou hugger in och Mattias kollar att allt går rätt till.

De tres gäng. Obegripligt att Felicia redan är fyra år. Jag tänker inte fråga mig vart åren tar vägen. Det räcker gott och väl att de gör det.

Bilderna säger ingenting om ljudnivån. Lå oss säga att den var HÖG

Den här är ett bra exempel på en bild som ljuger. Det var aldrig så här lugnt.

Mormor hade med sig Dante som lyckades med lite av varje som att tugga i sig en av våra trädgårdsstolar. Alldeles speciellt glad är jag över att Maria dök upp som den enda från min familj.

Det var en fin dag i september. Vi hade inte räknat med att det gick att sitta ute men det gick.

Vi som hakade på idag var Mattias, Linn, Milou, Zack, Maria, Pelle, Cecilia B, morfar Staffan, mormor June, kusin Maria åsså Jörgen, Cecilia R, Axl, Leo å så klart Flisan.

Felicias födelsedag kan sammanfattas i två ord: Barbie och bajs. Dockhuset skulle byggas och pruttkudden skulle just pruttas. Grattis Felicia på din födelsdagsfest. Hip, hip, hurra!

Varepappa fyller år

Ännu en födelsedag. Vad fick jag? Många regnbågar tecknade i blyerts, en skalbagge som saknade ett ben och en extremt avancerad stegräknare som inte bara räknar ut hur långt jag sprungit och i vilken fart utan också hur många kalorier jag förbränt och gud vet vad. Tack mina älsklingar

Axl, paxel lingonsylt, säger Flisan

Grattis på födelsedagen Axl.

Ännu ett år har gått och vad har hänt? Axl har nästan lärt sig bädda sängen, nästan lärt sig plocka ner äppelskrutt, intorkade yoghurttallrikar och tomma glas med intorkad mjölkchoklad från sitt rum till köket. Han steker ägg och blodpudding som om han inte gjort annat. Han briljerar i skolan och på handbollsplanen. Han har vuxit någon decimeter och plötsligt fått muskler och när han pratar träder en helt främmande mörk stämma fram ur hans mun. Han är världens bästa barnvakt åt Felicia men inte alltid världens bästa storebror åt Leo. Aldrig längre tillbringar han en lördag- eller söndagkväll med oss i TV-soffan. Ibland är han så frånvarande som någon kan vara som bor under samma tak. Det händer att vi går upp och knackar på hans dörr för att kolla att det verkligen existerar en tonåring som heter Axl däruppe på övervåningen. Trots att hans svar på våra frågor blir kortare och mer enstaviga för varje dag som går så vet vi att i det där tonårshuvudet finns både hög socialkompetens och god konversationsförmåga - som vi dock inte får avnjuta.

Men att det är världens bästa Axl råder det ingen tvekan om.

Födelsedagen startade som sig bör med idrott. Axl spelade tre matcher i hemmahallen. Jimmy, Mathea och Gustav brände ner från Gävle för att titta och heja tillsammans med Cecilia och Felicia.

Som tur var fick de se de sista tio minuterna av första matchen för de övriga två visade sig vara riktiga sömnpulver. Jag och Leo var ute i Djursholm och spelade fotboll. Mormor och Morfar Per hade tagit fel på dag men lyckades ändå dyka upp lagom till födelsdagspizzan. Morfar Staffan hade inte missat något och passade tiden.

Axl med syskon väntar in pizzan

Axl med syskon äter pizzan

Ja må du leva avslutades med applåder.

Cecilia kommer med den traditionsenliga glassbilen.

Mormor och morfar Per kollar in paketöppningen

Morfar Staffan dela ut presenter.

Jimmy delar också ut presenter men inte samma.

Som tur var fick även Leo och Felicia paket.

Ett stort grattis till vår egen fjortonåring hurra, hurra, hurra!

Kungens möte med morfar Staffan

Hans Majestät och Morfar Staffan

Jag är inte rojalist men visst blir både jag och resten av familjen stolta när morfar Staffan mottager Littoris et Artibus ur kungens hand.

Dramatenkompisar med guldfeber

Marie Rickardsson iklädd en Camilla Thulin-kreation var den vackraste kvinnan i medaljgänget tillsammans med operasångerskan Malena Ernmann, enligt Cecilia som var där.

Far och dotter om nu någon inte skulle se det.

Efter medaljutdelningen fick även anhöriga, som vår egen Cecilia, skaka hand med kungen och drottningen. Därefter blev det mingel i den sal där den kungliga tronen står. I bakgrunden halsar skärgårdsdoktorn den äldre bubbel.

Med sikte på bubbel

Cecilia konstaterade efteråt att både kung och drottning var påfallande småväxta. Det kan inte bero på näringsbrist. En bekant till mig hävdade att samtliga av världens stora (läs galna) män genom tiderna inte nått över 155 cm i längd över havet. Som bevis för teorin nämnde han i ett andetag Hitler, Attila och Napoleon

Min egen kaffeflicka

Klänningen Cecilia bär är en italiensk designklänning som saknar prislapp. Efter medaljutdelning, mingel och handskakningar gick Cecilia och Staffan till Järntorget och pustade ut över en middag.

Happy New Year

Som himlen ovanför Kabul

Nytt år igen. Det har blivit ganska många genom åren och förhoppningsvis skall det bli än fler. Det är väl nu man skall summera året som gått och i tankarna sätta fundamentet inför det nya. Men det gör vi inte.

Vi var bjudna på nyårsfest hemma hos Jonas & Maria tillsammans med 36 personer till, varav ett tiotal barn. Nu är det mer en våning än lägenhet de bor i så plats fanns.

Festprisse

Nu är killarna så stora att de klarar av de flesta vuxenfester och det är roligt att de kunde följa med. Felicia firade nyår med mormor och morfar Per ute i Sollentuna och skönt för oss var väl det. På kalaset Felicia var fick hon stifta bekantskap med en av bloggens läsare i USA. Kul.

Tillbaka till Södermalm. Det bjöds på massor av bubbel, mat, desserter och drinkar för de vuxna. Massor av mat, desserter, läsk och chips för de unga. Det kunde inte bli bättre.

Byggare Bob?

Senare på kvällen kom det fram ett väldigt stort och välbyggt pepparkakshus. Den yngste festprissen fick förmånen att med hammaren slå första slaget. Det råkade bli Frasse. På något sätt stred det mot allt han fått lära sig av sin mamma och pappa. Det tog lång tid för honom att verkligen förstå, att de där vuxna som stod runt omkring och hejade på honom, verkligen ville att han skulle drämma till. De lite äldre tjejerna och killarna, som Leo, stod å andra sidan och hoppade i väntan på att få slå ett slag.

Efter ordning kommer kaos

När alla ungarna slagit sitt så återstod det inte mer än smulor. Värden Jonas som jag vet är riktigt försiktig med allt som har med vapen att göra var inte lika försiktig med det explosiva. Jonas räckte över ett gäng raketer till de äldre barnen som raskt sprang ner till Tantolunden för lite sprängfest. När jag frågade Jonas om det var någon vuxen med så svarade han: Äh, det är lugnt för Axl är med. Vad säger man om det? Axl har vad jag vet aldrig någonsin tänt på en raket. Men det gick så klart bra. Vuxna har så lätt för att bli förlåtande med några glas champagne i kroppen, inte minst jag själv.

Tänt var det här!

Här tänder Jonas på mindre häxpipor som stacks ner i tomma läskedrycksflaskor. Leo bara älskade det.

Vid tolvslaget gick vi ut på balkongen i snöyran och såg stjärnorna explodera över Vitabergsparken. Vackert!

Hur många personer får plats på en balkong?

Därefter blev vardagsrummet ett dansgolv med discokula och allt. Cecilia fick dansa så det räckte. Tre härliga kavaljerer hade hon. Nu finns det inga bildbevis på att jag faktiskt dansade men jag lovar det hände. Jag skulle aldrig ljuga om just det.

Let`s dance

Axl buggade loss som om han aldrig gjort annat.

Jag vågar stuffa

Jag tror Cecilia verkligen var lycklig när hon dansade med sina söner.

Tiodans i nyårsnatten

Leo var inte sämre han men under dansen var de inte helt överens om vem som för.

Bra svansföring

Även om det ser ut här som om Leo har greppet.

På det stora hela var det en väldigt lyckad fest. Tack Jonas och Maria, Arvid och Rasmus.

Fyra familjemedlemmar inga nyårslöften

Gott Nytt År från oss till er

Se upp i backen...

Tre vänner på en snowracer eller Easyglider

Som liten hade jag vad som då kallades raketpulka. Snowracern var ännu inte uppfunnen. Vi åkte på kälke eller tefat. Raketpulkan var något helt nytt och alldeles fantastiskt. Idag skulle den inte uppfattas som något speciellt men då när somliga ungar fortfarande åkte på tefat av plåt var den märkvärdig. Vi samlades i Tornbacken på kvällarna och körde tävlingar. Det kunde var upp emot trettio ungar i lovikkavantar som prejade varandra i den långa nedfarten. Syntetmaterial fanns ännu inte och doften av blöt ull som torkar på element kan jag fortfarande känna när jag tänker tillbaka.

Cecilias mamma litar helt på att Cecilia styr rätt.

Överallt i Sverige finns det en mördarbacke. Mördarbacken för mig ligger i Gröndal alldeles intill Trekanten. Ni kan se backen när ni passerar på E4:an. Jag bodde i många år i ett litet kulturhus alldeles intill och på vintrarna åkte jag pulka med min brors söner - Grim och Assar. Axl har också åkt där några gånger som liten.

Vad är då en mördarbacke? En mördarbacke är så läskig att du inte vågar starta högst upp för att inte köra ihjäl dig. I en mördarbacke startar du med att bromsa.

Jörgen och Milou bränner ner.

I vår backe här i förorten kan det gå nog så fort ändå. Kolla bilderna ovan eller nedan. Vi slöt upp i backen med Flisans dagiskompisar med syskon och föräldrar för gemensam pulkaåkning

Kolla! Cecilia har inga händer på ratten.

Nära där vi bor finns det denna fantastiska vinter två backar att åka i. Den vi åkte i är något smal så de yngsta i gardet behövde styrhjälp så att de inte körde in i något träd.

Elvira visar baksidan med pulkaåkning

Efteråt kan jag konstatera att jag nog var fegast. Cecilias tillit till Leos körvana var obegriplig. Leo har som vanligt inget stopp och förlitade sig på att konstruktionen verkligen skulle svänga när han ville - och den svängde.

Snösprut och lipsill

När det gäller Felicia så dissade hon sin mamma och pappa till förmån för andra mammor och pappor. Varken jag eller Cecilia fick åka ett endaste åk med Flisan. När vi säger det till henne nu efteråt så skrattar hon bara.

Leo förhandlar om vem som skall åka med

Efteråt gick vi hem till oss för korv med bröd, julmust och kaffe.

Många barn, många korvar.

Och så var det där med vinter. Bor man som vi gör i ett land som ligger så nära nordpolen som någon centimeter om du tittar på en jordglob, så måste du lära dig uppskatta vintern för att överleva. Att tycka det är kul med skridskor, skidor, pulkor, snögubbar osv.

Det går inte att gå omkring ett helt liv och lida flera månader varje år för att det är vinter. Därför är det också viktigt att lära barnen uppskatta det som faktiskt är kul med minusgrader, snö, is och kalla kinder. Även om vår trettonåring envisas med att gå i gympadojjor fastän termometern visar sjutton minus.

Pippi, Tommy och Annika eller?

Bilderna kommer från Mattias och Linn. Det kan förklara varför inte Mattias är med på en enda bild. Men jag lovar - han var med.