Se upp i backen...

Tre vänner på en snowracer eller Easyglider

Som liten hade jag vad som då kallades raketpulka. Snowracern var ännu inte uppfunnen. Vi åkte på kälke eller tefat. Raketpulkan var något helt nytt och alldeles fantastiskt. Idag skulle den inte uppfattas som något speciellt men då när somliga ungar fortfarande åkte på tefat av plåt var den märkvärdig. Vi samlades i Tornbacken på kvällarna och körde tävlingar. Det kunde var upp emot trettio ungar i lovikkavantar som prejade varandra i den långa nedfarten. Syntetmaterial fanns ännu inte och doften av blöt ull som torkar på element kan jag fortfarande känna när jag tänker tillbaka.

Cecilias mamma litar helt på att Cecilia styr rätt.

Överallt i Sverige finns det en mördarbacke. Mördarbacken för mig ligger i Gröndal alldeles intill Trekanten. Ni kan se backen när ni passerar på E4:an. Jag bodde i många år i ett litet kulturhus alldeles intill och på vintrarna åkte jag pulka med min brors söner - Grim och Assar. Axl har också åkt där några gånger som liten.

Vad är då en mördarbacke? En mördarbacke är så läskig att du inte vågar starta högst upp för att inte köra ihjäl dig. I en mördarbacke startar du med att bromsa.

Jörgen och Milou bränner ner.

I vår backe här i förorten kan det gå nog så fort ändå. Kolla bilderna ovan eller nedan. Vi slöt upp i backen med Flisans dagiskompisar med syskon och föräldrar för gemensam pulkaåkning

Kolla! Cecilia har inga händer på ratten.

Nära där vi bor finns det denna fantastiska vinter två backar att åka i. Den vi åkte i är något smal så de yngsta i gardet behövde styrhjälp så att de inte körde in i något träd.

Elvira visar baksidan med pulkaåkning

Efteråt kan jag konstatera att jag nog var fegast. Cecilias tillit till Leos körvana var obegriplig. Leo har som vanligt inget stopp och förlitade sig på att konstruktionen verkligen skulle svänga när han ville - och den svängde.

Snösprut och lipsill

När det gäller Felicia så dissade hon sin mamma och pappa till förmån för andra mammor och pappor. Varken jag eller Cecilia fick åka ett endaste åk med Flisan. När vi säger det till henne nu efteråt så skrattar hon bara.

Leo förhandlar om vem som skall åka med

Efteråt gick vi hem till oss för korv med bröd, julmust och kaffe.

Många barn, många korvar.

Och så var det där med vinter. Bor man som vi gör i ett land som ligger så nära nordpolen som någon centimeter om du tittar på en jordglob, så måste du lära dig uppskatta vintern för att överleva. Att tycka det är kul med skridskor, skidor, pulkor, snögubbar osv.

Det går inte att gå omkring ett helt liv och lida flera månader varje år för att det är vinter. Därför är det också viktigt att lära barnen uppskatta det som faktiskt är kul med minusgrader, snö, is och kalla kinder. Även om vår trettonåring envisas med att gå i gympadojjor fastän termometern visar sjutton minus.

Pippi, Tommy och Annika eller?

Bilderna kommer från Mattias och Linn. Det kan förklara varför inte Mattias är med på en enda bild. Men jag lovar - han var med.

Nu är det jul igen!

Morfar Per finjusterar julen. Mormor kollar kulorna.

För oss blev det att fira julafton tre gånger denna jul. Barnen älskade det. Julklappar överallt. Julafton nr 1 firades med morfar Staffan. Han dök upp dagen före julafton, sov över och firade julafton med oss på morgonen dagen därpå. Axl tillbringade julafton norröver och han var saknad.

Bordet representerar 12000 kalorier per person och måltid

Vårt eget julbord ser förmodligen ut som alla andra julbord i Sverige med lite variation. Det skall vara på ett speciellt sätt och bra är väl det. Leo har lämnat tomtenivån men Flisan har precis kommit dit.

Det ville till att det kom en riktig tomte och det gjorde det.

Leo kollade in tomten och påpekade att det såg ut som om han skulle ramla några gånger

Ur skogen på baksidan kom han pulsande med en säck över axeln. Det kunde inte bli bättre.

Tomten hade mustaschen ovanför näsan men vad gjorde väl det.

När tomten steg in i huset och frågade om det finns några snälla barn så svarade Flisan blixtsnabbt att det gjorde det. Sedan hörde jag henne säga för sig själv "Samuels pappa".

Det råder ingen tvekan om att hon är den skarpaste kniven i lådan.

Paketöppningen tar som alltid lång tid. Det märks att även Leo blivit större. Färre klappar men dyrare. Julafton nr 2 firades hemma hos Thomas på kvällen.

Det var en riktig A-lags tomte vi stötte på. Hård och utlevad.

Tomten hemma hos Thomas såg ut att komma direkt från någon dålig skräckfilm eller en parkbänk vid Hornstull. Men Flisan lurar man inte så lätt. Senare på kvällen påpekade hon att tomten var Thomas. Hur skall vi lura henne i framtiden?

Tomtenisse med tomtenissor.

Julgänget hemma hos Thomas var stort med farmor som äldst och flisan som yngst. Däremellan jag, Thomas och Marlene med sammanlagt sju barn.

The next generation, ja kanske inte tomten.

Julafton nr 3 utspelas dagen efter nere på Södertörn hos mormor och morfar Per.

Jaha, det är så man gör

Trevligt och juligt med god mat. Det jag minns bäst är äppelglöggen som morfar Per spetsat med Calvados. Godare blir det inte eller äppligare.

Tyskt mörkt öl och lokalt bryggt öl från södertörn.

God Jul!

Uteliggargranar

En perfekt gran kläs med lite av varje

Varför är alla våra granar genom åren så fula? Vi har köpt hiskeliga ekologiska granar med klara gran-dna-fel, vi har köpt granar som har varit hur snygga som helst hos den supertrevlige granförsäljaren som pratade dalmål men som visade sig vara hur sneda som helst när de väl kom i julgransfoten. Vi har köpt granar som tappat alla barr innan de kommit innanför ytterdörren. En gång när vi bodde i Årsta hittade jag en fantastiskt gran långt från hemmet. Jag slog till och tog granen hem på cykeln! Prova att cykla med en gran så får ni se hur lätt det är. Men även den granen visade sig vid närmare besiktning har fler skönhetsfel än skönhet. Nu är vi verkligen inga perfektionister - snarare tvärtom. Därför är det så roligt att denna jul har vi fått en gran som bara andas jul. Hur gick det till? Var köpte vi den? Och varför lyckades vi denna jul.

Granen inhandlades i Kungens Kurva. Vi gjorde ingen besiktning utan litade helt på den supertrevlige granförsäljaren som pratade dalmål. Lita på masarna eller förlita er på turen. Därefter ber jag att få citera Johan Hakelius som i dagens DN hävdar att det är vulgärt med allt annat än en helt vanlig fattigmans uteliggargran. Vår är från Danmark.

En perfekt gran klädd med lite av varje.

Lucia för hela slanten

Det har varit luciafirande för Felicia, Leo och Axl. Det enda firande vi fick besöka var Felicias. Axl ville inte att vi skulle komma och till Leos blir vi inte inbjudna förrän nästa år.

Dagen innan Lucia åkte vi och köpte en Luciakrona till Felicia för det ville hon ha. Nu var det som så att Felicia nog inte visste hur en Luciakrona ser ut. Hon trodde hon skulle få en prinsesskrona som är något helt annat. Dessutom glömde vi ställa in storleken på Luciakronan så det slutade med att hon blev tärna.

Vänner från förr: Felicia, Zack och Cecilia.

Men vad gör det när man har en tomtenisse och en tomtenissa som bästa vänner.

Familjerna bakom de tre aktörerna

Själva luciafirandet på Felicias dagis gick till som så att lucior, tärnor, tomtar av olika slag samt pepparkaksgubbar och gummor satt i en ring och sjöng olika sånger. Någon stjärngosse har jag inte sett sedan Axl deltog i luciatåg.

Det bjöds på kaffe, saft, kakor och bullar.

Det var treorna som stod för underhållningen med tvåorna som kör

Bloggens utsände fotograf (Mattias som tagit samtliga bilder utom konstfotot i början) lyckades även ta några bilder från Leos firande. Om ni ser ett litet blont huvud som sticker fram längst upp till höger så är det Leo.

Kakmonster

De tretton stegen

Så här såg det ut ett tag när vi slipade ner trappan. Innan vi drog i gång projektet hade trappstegen brun nålfilt av ett outslitligt material. Trots mer än 25 års användande var nålfilten som ny. Den slet vi bort med hjälp rödsprit och handkraft.

Därefter slipade vi trappan och målade den vit. Vi är alla mitt i trenden utan att veta om det. Kolla in alla som försöker hitta på lite speciella namn till sina nyfödda barn och sedan visar det sig att just deras så unika namn direkt hamnade på det årets tio i topp listen på namn på nyfödda. Nu vet jag att vara och varannan trappa här i förorten är just vit så speciellt originella är vi inte - och vem bryr sig?

Därefter svart nålfilt på det. Helt ok om ni frågar mig.

Mammas bak doftar godast!

Rubriken är inte ekivok om nu någon trodde det. Det degas för fullt på köksbordet och doften av pepparkakor sprider sig i huset. En eller två muggar glögg på det så är julen redan här.

Cecilia lär Felicia hantera en brödkavel. Vissa saker kan bara tjejer lära andra tjejer:)

Undra hur lilla Fridolfs fru Selma lärde deras dotter hur en brödkavel skulle hanteras. Att kavla eller banka med?

Felix och Leo är två sanna entusiaster, grisar, gubbar, hjärtan osv produceras på löpande band.

Bordet är nära tvåhundra år gammalt och en historia för sig. När jag var liten stod bordet i ett uthus hos min mormor. Vi brukade lyfta ut det i trädgården och använda det som pingisbord. Min mormor hade i sin tur ärvt bordet av sin mormor. Min mormor var född 1906 back in the days.

Det går fortfarande se marmoreringen eller vad det nu kan heta när man målar svensk fura så att de skall se ut som ädelträ. Men fint är det.

1:a advent

Det är den 28 november och snön ligger djup. Vart tog växthuseffekten vägen? Den globala uppvärmningen? Jag har ingenting emot snö, is och vinter men i november. Det blir en lång vinter misstänker jag. Vi har fått upp adventsljusstakar, adventsstjärnor och ljusslingor utomhus. I går hade Axl sin första träff med sitt konfirmationsgäng. När han kom hem tittade han upprört på Cecilia och sa: Du sa ingenting om att jag måste gå på tio gudstjänster!

Denna kalla snöiga dag bjöd på handboll för både Axl och Leo. Axl härjade ute i Nacka Bollhall och stänkte in fem mål från sin högerkant. Det är mycket bra. Vi andra hängde med Leo ner på södertörn till Sorunda socken och Sunnerby. På södertörn hade det nog fallit nära en halvmeter snö. Vägarna bjöd på riktigt vinterföre - glashalt och livsfarligt. Leo spelade två matcher, vann en och förlorade en. Hur många mål han gjorde vet jag inte men mer eller mindra nittioprocent av alla mål gjorde han allt. Återigen var det en förlust i sista matchen mot Tyresö. Denna gång med två mål. Leo var oerhört besviken och jag försökte trösta honom trots förlusten. Leo sa att han var inte ledsen för att de förlorade utan han var ledsen för att alla i hans lag inte hade kämpat.

Efter matcherna åkte vi till mormor June och morfar Per för glögg, lussebullar, pepparkakor med ädelost och korv med bröd. De var mer eller mindre insnöade. Per hade tillbringat många timmar bakom snöskoveln denna morgon. Den här vintern har startat storstilat.

Stereotypa könsroller

Tvillingarna på gatan fyller år och promenaden går till BR. Vad köper man åt en åttaårig pojke och flicka? Till killen är det liksom inget problem. Jag har ju en åttaåring själv och då är det ju bara att fråga honom. Till tjejen uppstår problem för jag vet verkligen inte. Vad gillar tjejer på åtta år? På promenaden till BR stannar jag en mamma som är ute och går med två flickor i lämplig ålder och frågar dem. När jag går hem efter uträttat ärende funderar jag över en undersökning jag läste om för några veckor sedan. Enligt den är vårt JAG till nittioprocent genetiskt betingat och resterande tio procent kommer från miljön. Skräck eller inte. För inte länge sedan pratade man om 50/50 eller 60/40. Stor del av 70- och 80-talets pedagogik utgick från att likheten var större än skillnaden. Det fanns en stor chans att kunna påverka. Men 90/10 lämnar inte mycket manöverutrymme.

Det ger så klart en förklaring till varför pojkar verkligen inte vill leka med dockor och varför tjejer vägrar helt normala pojkaktiga krigslekar. Det förklarar varför min lilla dotter gärna står bredvid mig och låtsas laga mat när jag fixar middagen. Och det förklarar varför grabbsen i stället rusar omkring i vardagsrummet med ett svärd i högsta hugg. Innebär det att en pojke är mer lik vilken pojke som helst än sin syster genom blodet?

Så även om jag tyckte det var lite skämmigt i leksaksaffären över att vara så stereotyp så stöder den senaste forskningen mina leksaksinköp.

Pistol till Putte och en Top Model dagbok till Sofie.

Grattis på födelsedagen båda två.

Dagisinvigning

Vimmelfotograf Mattias. På bilden syns Flisan med sina dagiskompisar Zack och Cecilia samt Leo och Zacks mamma.

Det nya dagiset är invigt med tårta och saft. Nu var det nog inga föräldrar som klagade på gamla heller men om de gjorde det så var det nog den tråkiga asfaltgården det gnälldes över.

Det nya är hypermodernt och känns genomtänkt. Gården utanför har både gräs, grus, klätterträd och parklek. Tipp topp helt enkelt.

Om nu någon undrar, angående rubriken, om jag inte kan skilja på dagis och förskola så kan jag det och vet att det är en förskola - men som jag kallar dagis - av gammal vana.

Höstlov

Spången över Stockbyån

Cecilia dumpade oss tidigt på måndagmorgonen vid Ropsten. Där tog vi bussen till Missionsskolan och vandrade ner mot Stockby och Turners gamla pyrotekniska fabrik.

Nu är det inte så mycket till fabrik, snarare en mindre lada. I skogsbrynet framför ladan står sex stycken små träbodar av friggebostorlek. Det ser lite konstigt ut. När det begav sig så stod det en man i varje bod och satte i hop fyrverkeripjäser. Att bodarna var utspridda var för att minimera risken för eld och katastrof.

Villa Finedal

Innan man kommer fram till fabriken passerar man Törners villa som går under namnet Villa Finedal. Originalfärg och och fantastisk snickarglädje. Baksidan av huset bjuder på ett torn. När jag var liten var huset mer eller mindre förfallet. Idag som nytt och omgiven av ett stort antal nybyggda villor.

Stockbysjön

Omgivningen är vacker och i Stockbysjön drunknaden min barndomskompis pappa. Han skulle ploga upp en isracingbana när isen brast och traktorn sjönk ner i det kalla vattnet.

Turner startade fabriken 1880 och hans fyrverkerier användes vid alla större jubiléer här i Sverige. bl a Nordenskiölds Vegaexpedition. Tydligen var verksamheten igång till 1972. Om det tror jag vad jag vill. Det här är min barndoms trakter och jag har absolut inget minne av det. Däremot har jag tydliga minnen av hur ett antal kilo svartkrut hittades tillsamman med några tiotal meter tjärstubin av nyfikna grabbar i yngre tonåren. Jag har också tydliga minnen av sprängkraften. Hur sandlådor i olika lekparker smyckades ut med meterljupa kratrer, hur ordentligt spikade kojor flög all världens väg och att ingen blev skadad även om detonationerna måste hörts flera mil åt alla håll.

Fika vid Kottlasjön

Från Stockby följde vi ån till Kottlasjön där det smakade gott med varm choklad. Flisan var duktig och gick nästan själv hela vägen.

Marsch pannakaka

Vi mötte upp farmor som gick stavgång mer för balansen än konditionens skull misstänker jag. Det bjöds på pannkakor.

Döden på besök!

Det här paret var faktiskt ganska scary. Dels kom de väldigt sent, dels sa de ingenting utan stod bara tysta i mörkret och tittade på oss.

Halloween! Självklart hade vi glömt bort det, ingen pumpa och inget bjudgodis. När första gänget kom och ringde på dörren och sa "Bus eller godis" så vankade Leo i väg och hämtade sitt eget fredagsgodis. För varje gång döden ringde på vår ytterdörr och Leos godispåse krympte så blev också hans steg tyngre och tyngre. Det var som om Leo själv höll på att förvandlas till en levande död.

Prinsessor på vift eller döden i förklädnad?

Halloween är nytt och skapat av kommersiella krafter. Runt 1990 startade affärsmännen en kampanj här i Sverige för att skapa en ny högtid som skulle sälja godis, pumpor, smink och bla bla...

Det lyckades ganska bra. Omsättningen i Sverige lär landa på en miljard per år.

Annars följde firandet av Halloween med Irländarna när de emigrerade till USA. Det är också där själva "Bus eller godis", pumpor och annat bjäfs fick sin nuvaranden form.

Här i Sverige firar vi annars döden genom att hedra de döda på Allhelgonahelgen som infaller nästa lördag.

Det finns de som oroar sig för att Halloween skall konkurrera ut Allhelgona. Men de har förmodligen inte besökt Skogskyrkogården den första lördagen i November. Mäktigare blir de inte. Tusen och åter tusen ljus som lyser upp mörkret. Har ni inte varit där så rekommenderar jag det verkligen, oavsett om ni har någon bekant död där eller inte. Om ni nu skulle vilja fira döden på riktigt så lär annars Mexico var rätt plats.

Nu blev det frukt istället för godis. Ändå har jag svårt att tro att döden är vegetarian.

Å andra sidan blir olika helger och högtider utkonkurrerade och tappar sin betydelse. För något år sedan läste jag en undersökning som visade att barn i USA trodde att Gud och Jultomten var samma person. Touchè!

The Wire - TV när det är som bäst

En av världens mest hyllade TV-serier

Nu är det slut. Efter att ha följt karaktärerna i fem månader har jag och Cecilia sett det sista avslutande avsnittet i det som har kallats världens bästa TV-serie. Vi startade med det första avsnittet i den första boxen lite efter midsommar. Vi satt i stugan på landet under ljusa sommarkvällar och följde poliserna, politikerna, langarna, hamnarbetarna, missbrukarna, barnen och alla de andra i Baltimores olika samhällsskikt. På Gotland lånade vi säsong 2 och 3 av Kenneth. Säsong 4 köpte vi och säsong 5 lånade vi av Flisans dagiskompis Cecilias föräldrar.

Det har varit en fantastisk upplevelse.

Omar blev snabbt vår favorit

Nu i slutet av oktober har vi sett alla fem årgångarna med sammanlagt ca 58 avsnitt. Vi har tillbringat ungefär 3400 minuter framför TVn. Det är mer än en hel arbetsvecka. Här pratar vi om ungefär 58 timmars TV-fest.

Var det värt det? Absolut. Ni som inte sett The Wire, köp boxarna. Det är TV när det är som allra bäst.

'

Grabbarna vid hörnet

Serien är hyllad världen över och tillhör en av mina favoriter tillsammans med de engelska serierna "Jag Claudius" och "En förlorad värld", de tyska serierna "Heimat" och "Berlin Alexanderplatz", de amerikanska serierna "Sopranos" och "Twin Peaks" (de första åtta avsnitten) samt inte att förglömma de svenska serierna "Hedebyborna" och framför allt "Spung" som gick på en oväntat dålig TV-tid. De var nästan som att SVT skämdes för att visa den.

Bubbles eller Bubs gör affärer

The Wire gick också på SVT men även den fick en TV-tid som inte skapade några återkommande tittare precis. Annars är det trots allt SVT som fortfarande står för kvalitet även om de alltmer envisas med att konkurrera med de kommersiella kanalerna på deras villkor. Vilket är helt galet. I går klockan 20.00 (dvs prime time) visades detta: TV3 Top model 14 ( ett gäng anorektiska brudar), TV4 Biggest loser (ett gäng fetknoppar), TV5 Ullared (ett gäng shopoholics). På SVT visades samtidigt Vetenskapensvärld samt Sommarpratarna. Det säger allt.

The Wire är skrivet av duktiga författare så när ni sett alla avsnitt kan ni gå till er lokala boklåda eller bibiliotek och låna böcker av te x Lehane. Han är något ojämn men jag kan rekommendera Shutter Island och Rött regn (båda böckerna har blivit två sevärda filmer) Samt Pelecanos böcker. Där kan jag rekommendera allt han skrivit.

Men nu är allt slut. Det känns som om vi förlorat en nära vän. Jag kan erkänna att varken jag eller Cecilia vet hur vi nu ska tillbringa våra kvällar. Det känns plötsligt väldigt tomt framför TV-soffan:)

Bunks och McNulty

Jag avslutar med citat från dagens DN just angående TV-serier.

"HBO:s serie "The Wire" är ett lysande undantag och ett mästerverk som saknar motstycke, svidande samhällskritik och ett myller av fascinerande människoöden. Här lyckas man skildra hela den moderna staden, hur vi alla faktiskt påverkar varandra. "The Wire" visar att det går att förbättra villkoren för våra barn men att det kräver engagemang. Kanske är det därför serien inte har samma höga tittarsiffror som snygga själlösa produktioner som "Sopranos" eller "Mad men."

Så sant som det är sagt.