Årets sista paddeltur genom Stockholm

Tidig morgon och hela familjen sover. Jag tar mig till Gröndal och möter upp Grim för en kajaktur genom Stockholm på årets sista dag.

Förr om åren gjorde jag alltid en aktivitet med Jocke Lundvall på nyårsaftonen, skridskor, skidor eller något men i år blev det Grim som hängde på. 

Stockholm är vackrast från vattnet så är det. Det var två mycket försiktiga killar som paddlade fram över en mer eller mindre helt stilla vattenspegel. Det är kallt i vattnet och det kändes inte som att plurra var ett alternativ.

Ute på vattnet kändes det mer som en tidig morgon i april i stället för den 31 dec som det faktiskt är

Litet hus på Stora Essingen

Efter turen hade det bildats en tunn isskorpa på kajaken och våra jackor.

Här vid Örnsbergs kanotklubb i Gröndal har jag paddlat kajak i mer än femton år. Time pass by...

Grim tar sig en välförtjänt javatrip efter turen.

Den lille havfrue

Felicia går i simskola. För hennes del är det tre år i varje klass. Nu är det så klart inte så att hon är fullständigt obildbar utan mer att hon är för liten och hamnat i en för svår grupp med alldeles för stora barn. Det är hennes föräldrars fel.

Den här terminen får hon privatlektioner i den lilla simbassängen av samma simlärare som jag har i min crawlkurs. Ännu så länge är det jag som är vassast på lektionerna.

Jag hoppas vår lille havfrue får till det snart så att vi  kan simma tillsammans.

Elda! Elda! Elda!

Av Martina Montelius. Regi Morfar Staffan Roos

Nu går vi inte på teater så ofta men när vi går så är de oftast Morfar Staffan som står för både regi och biljetter. Denna kväll stod min syster för barnpassningen och Teater Brunnsgatan 4 för föreställningen Elda! Elda! Elda! Det var på tiden att vi kom i väg för det här var den allra sista föreställningen. Jag rekommenderar den verkligen - även om ni inte kan se den.  Ni borde sett den.
Den beskrivs som en komedi men som i all bra komedi finns det så klart en tragedi i klangbotten. Så också här. För att uttrycka mig direkt - toppen! En riktigt, riktigt bra föreställning. Bra jobbat Staffan.
Cecilia har varit på Brunnsgatan 4 tidigare men för mig var det första gången. Liten, intim teater i en gammal källarlokal. Väldigt speciellt och väldigt trevligt.
Efter en bra föreställning gick vi till Prinsen och åt middag. Där har jag inte varit på tio år. Cecilia och jag hade faktiskt vår första dejt där  i tidernas begynnelse. Ingenting hade förändrats, varken Prinsen, jag, Cecilia eller Staffan och tur är väl det - tror jag:-)

Kompisar från förr

Leo, Elliot, Albin, Felicia och Axl

I Årsta bodde vi i fem år. Leo föddes där och Felicia gjordes där. Hemma hos Mats och Ulrika har vi inte varit på mer än fyra år. Därför var det extra roligt att träffa dem och inte minst Albin och Elliot. Mats och Ulrika hade inte förändrats så mycket men med barn hinner det hända en hel del på fyra år. Båda hade blivit stora killar precis som våra boys. Den enda som var helt ny i sammanhanget var Felicia men hon fann sig snabbt. När ungarna satt i soffan framför TV-spelet var det i en vuxen ögon som om tiden upphört. Nu var det så klart inte så men vi vuxna ser ju så förtvivlat lite av vad som verkligen händer men att de trivdes tillsammans gick inte att ta fel på.

God mat, gott vin och bra sällskap. Bättre blir det inte

Det bjöds på lamm direkt från Fårö, tillagat på låg temperatur under nära sex timmar tillsammans med ugnsrostade potatisar, rödbetor m m. Och efter det äppelpaj. Hur gott som helst. Samtalsämnet runt bordet kan avgränsas i två spår: Björn Ranelids självupptagenhet och Per Myrbergs självupptagen.

Vem kunde tro att de här grabbarna som var så små och pyttiga helt plötsligt skulle var stora, kloka och och ha tankar om både det ena och det andra. 

På besök hos farmor och Wallenberg

Det här är trappan till huset där  Raul Wallenbergs föddes 1912. I dag en ruin.

 Vi åkte ut för att besöka farmor och då passade jag på att guida ungarna i Kappsta. Ett litet, unikt skogsområde på södra Lidingö invid Stora Värtan. Det kan kännas lite som en vildvuxen park vilket det också är.  Som barn lekte jag mycket här och som tonåring drack jag tillsammans med mina kompisar många mellanöl här.

Portöljen är en skulptur och ett minnesmärke över Raul Wallenberg. Stenplattorna som portföljen står på är gatsten från Budapest där Raul verkade under kriget. Portföljen är i brons, bär diplomatens initialer och lär vara fylld av skyddspass.

 Det finns inget kvar av huset i dag och det fanns det inte för 40 år sedan heller när jag lekte här. Som väldigt liten samlade jag och en kompis ihop mängder av sniglar i olika former och storlekar. Vi ville åt deras snäckor. Sedan satt jag och kompisen vid ett köksbord och pillade ur de levande sniglarna ur deras snäckor med varsin gaffel och kniv. Om jag inte minns fel så fick vi en utskällning också

Bokskog i Stockholmstrakten hör inte till vanligheterna.

Naturen i Kappsta är unik. Stora ekar samsas med lika stora bokträd, lärkträd osv. Här växer mängder av förvildade parkväxter som egentligen hör hemma i mellan- och sydeuropa.

Den här dammen var torrlagd redan när jag var liten. Dammen ligger högt upp på ett berg med fin utsikt över Djurgården och Nacka

 Även om området är liten upptäcker man hela tiden nya saker, gamla husgrunder, vattencisterner och konstiga stenbroar högt uppe på berg.

Alger och sjögräs ger precis rätt grön kulör åt de grå klipporna. 

Området har en fin liten kuststräcka mot havet med fin utsikt över inloppet till Stockholm mellan Nacka och Djurgården.

Här sitter jag och Flisan och chillar. Som tonåring låg jag ofta här och solade. 

Middag hos farmor med lite av varje.

Efter besöket i Kappsta och Wallenberg så var det dags att besöka farmor som inte bor inte långt därifrån. Vi sov över. Det var länge sedan jag sov där och det var väldig länge sedan barnen sov så länge. Runt nio på morgonen vaknade vi till och det hör inte till vanligheterna.

Farmors pussgurkor

Vi träffar inte farmor så ofta som vi önskar. Nu verkar det som om hon får färdtjänst och då kan hon lite enklare också besöka oss. Farmor du är hjärtligt välkommen!

Gammal fin väntkur med Lidingötåget

Dagen efter tog vi tåget hem. Nuförtiden är tågen blå, när jag var liten var de bruna. Ena halvan var rökkupé och tågen gick hela vägen in till Humlegården. Varje station hade en stuga lik den på bilden med glasrutor och dörrar som gick att stänga. Element värmde upp stugorna och det var alltid fuktigt och mycket varmt inuti dem på vintern. Det här var prevandalismen.

Man at work...

Istället för att kratta löven så körde vi istället över dem med motorgräsklipparen.

Nu var det också kvinna i arbete men det blev inga bilder på det så vad vet vi? Stugan skall stängas för vintern och dagarna är korta. Vad göra? Lämna knoddarna hos mormor, morfar Per och Dante. Sedan raskt femton mil till stugan för att göra allt det vi borde gjort innan.

Grusgången går tyvärr inte att köra över med motorrgäsklipparen utan måste krattas och dessutom noggrant.

Tufft jobb i några timmar men vi var väl försedda. Mat klar för mikron, kaffe på termos osv. I skenet från en ficklampa skruvade vi loss och tog bort pumpen som en sista uppgift. Efter det var hela Kolmården kolmörkt.

De sköna konsterna

Visst har hon lyckats få till håret bra?

 Felicia gillar att rita. I går konstaterade jag att vår fyraåring inte längre ritar huvudfotingar utan har lagt till både kropp och hår.

Att rita en dörr känns inte som ett givet objekt för en fyraåring men vad vet jag?

Hon har också massproducerat dörrar till mig. Jag vet inte varför men gissningsvis är det för att ge mig en lämplig flyktväg.

63-5=största bucklan

Och så avslutade vi utesäsongen med med två cupvinster på 8 dagar. Leo var en av de som deltog i båda cuperna.

 Opelcenter cup startade med 24 lag och sent på söndagen stod Leos lag som vinnare med en målskillnad på 63 mål framåt och 5 mål bakåt. Sjukt stor målskillnad.Med sådana siffror finns inget att klaga på. Bucklan är större än störst och Leo är just där på bilden tröttare än trött.

.

Rojalistisk yra

Med två så bestämda prinsessor som de här så är det bäst för prinsens egen skull att han håller en låg profil. Prinsens som just är en klok prins förstod galoppen...

Grabbarna i smöret

När fotbollskillar skall gå på maskeraddisco så slutar det med att de klär ut sig till just fotbollskillar. 

Hur fantasilöst kan det bli? Och hur många andra killar var utklädda till fotbollsspelare?

Nu ser det ju inte precis ut som om Leo och Felix är ledsna för det och det var de inte. När de kom hem så verkade det som om de haft en toppenkväll på dansgolvet och i äppeljuicebaren.

Notera nöjda miner, notera flickans arm runt Leos hals och notera Felix hårdrocksgest-helrätt!

Tjejerna drar i min lilla kille. Vet inte riktigt vad jag tycker om det.

Och så var det dags för sport

En segerdans någonstans i Värmland. 

 Det handbollslag Axl spelar i går från klarhet till klarhet. De tränar hårt, två fyspass i veckan samt tre handbollspass i veckan och till det kan det vara både en och två matcher.
Just nu har de spelat tio matcher i följd utan förlust. De spelar i två serier, dels i P97 Elit-serien och dels 95-serien. Dessutom har de just varit i Värmland och spelat steg 1 USM. För att bli Svensk Mästare måste man ta sig till steg 5. Det är en lång väg dit men genom att vinna alla matcher i steg 1 så går de direkt till steg 3. Vi föräldrar tror att det här kan bli en grym säsong för killarna.

Segerrusiga nioåringar efter en lång dag på konstgräset

 Leos fotbollslag går som tåget. En förlust på två lag i hela sanktan. Det är inte dåligt. I helgen vann de en cup genom att slå ut Djurgården i finalen med 3-1. Som Bajare känns det alltid bra att slå Djurgården. Till helgen avslutar vi utomhussäsongen i fotboll med Opel Cup på Enskede IK.

Snygg buckla, snygg kille.

Leo tog ett snedsteg

Efter ett hoppskott och mål i första matchens tredje minut så var det tack och adjö för Leo i helgens matcher och förmodligen de närmsta veckorna. Efter att idag varit på vårdcentralen och blivit remitterad till röntgen kan vi nu konstatera att inget är sönder utan att han har en kraftig stukning på sin högra fotled.

Det här är inte Leos fot men jag stod bredvid sköterskan när bild på bild av hans fot dök upp på skärmen. Med mina lekmanna ögon kunde jag snabbt konstatera det läkaren sedan bekräftade - allt var ok


Nu hoppar han omkring på kryckor som om han inte gjort annat. Leo själv är mest sur över att han missar en massa matcher och framför allt för att han inte ens hann se sitt eget mål i skadeögonblicket.

Efter ett hoppskott och mål i första matchens tredje minut så var det tack och adjö för Leo i helgens matcher och förmodligen de närmsta veckorna. Efter att idag varit på vårdcentralen och blivit remitterad till röntgen kan vi nu konstatera att inget är sönder utan att han har en kraftig stukning på sin högra fotled. 

Tanken var att bara Leo skulle varit med på bilden men har man en linslus i familjen så har man

Rehabiliteringstiden vet vi inte men vi får hoppas att det går snabbt. Leo är inte gjord för att vara stilla. Felicia var förövrigt också hemma idag men feber

Adjö femmanna

Sista st erikscup-matchen i sjumanna för säsongen 

Det har varit en tung idrottshelg för hela familjen. Ibland blir det lite för mycket av det goda som den här helgen. Aktiviteterna har avlöst varandra. I fredags spelade Leos fotbollslag sin sista match för säsongen i sjumanna och den blev en vinst med 2-1. Leos lag har spelat i en serie mot ett år äldre killar och bara förlorat en enda match. Söndag förmiddag spelade laget sin sista femmanna match och även där blev det vinst med 5-1. Även i den serien blev det endast en förlust på samtliga matcher. Söndag eftermiddag spelade Leo sin första handbollsmatch för säsongen. I matchens första anfall stegar Leo förbi med kraft, hoppar in i målgården och skjuter mål, landar olyckligt på högerfoten och stukar sig rejält. Just i detta nu ligger han på soffan med strumpan full av is och rehabiliterar sig. Det ser inte bra ut och det blir ingen idrott för honom under den här veckan misstänker jag. Risken är stor att han inte är frisk till nästa helg.

Axl spelade hemmamatch mot Bolton i lördags. Även där blev det en övertygande vinst med 23-9. Axls lag ser starkare ut än någonsin i år. Söndagen bjöd på ännu en match, denna gång mot ett år äldre killar ute i Bålsta. Matchen slutade 24-28 till Axls lag. Dessutom blev Axl bäste målskytt med sina sju mål
På fredag är han med på uttagningen till Stadslaget och nästa helg åker han till Värmland för att spela sina första matcher i Ungdoms SM. Det är stort.

Felicia var på säsongens första Boll och lek i lördagsmorse. Varken jag eller Cecilia kunde följa med så istället tog Pelle Cecilia B pappa med henne. Vilket vi tackar för. Om en timme skall Felicia på årets andra simträning.
Är det full upp eller?

Felicia fyller år och fyller på sitt leksaksförråd!

Felicia var mycket nöjd med ballongarrangemanget på ytterdörren. Efter kalaset så sa hon till mig att hon ville spara ballongerna tills hon fyllde fem år.

Det är en digital värld. När jag var ung så var bilder värdefullt. Själv stod i ett mörkrum och försökte få fram bra bilder. Filmen till ens instamatic var dyr för att inte tala om framkallningen. Man tog inte många foton i onödan.  Bilderna sparades i vad som kallades fotoalbum - men det var på den tiden det. Nu finns det en kamera i allt som innehåller elektronik och vi tar bilder i tid och otid.

Cecilia skär upp födelsedagstårtan. Milou hugger in och Mattias kollar att allt går rätt till.

De tres gäng. Obegripligt att Felicia redan är fyra år. Jag tänker inte fråga mig vart åren tar vägen. Det räcker gott och väl att de gör det.

Bilderna säger ingenting om ljudnivån. Lå oss säga att den var HÖG

Den här är ett bra exempel på en bild som ljuger. Det var aldrig så här lugnt.

Mormor hade med sig Dante som lyckades med lite av varje som att tugga i sig en av våra trädgårdsstolar. Alldeles speciellt glad är jag över att Maria dök upp som den enda från min familj.

Det var en fin dag i september. Vi hade inte räknat med att det gick att sitta ute men det gick.

Vi som hakade på idag var Mattias, Linn, Milou, Zack, Maria, Pelle, Cecilia B, morfar Staffan, mormor June, kusin Maria åsså Jörgen, Cecilia R, Axl, Leo å så klart Flisan.

Felicias födelsedag kan sammanfattas i två ord: Barbie och bajs. Dockhuset skulle byggas och pruttkudden skulle just pruttas. Grattis Felicia på din födelsdagsfest. Hip, hip, hurra!

Fiskefänge på Gålö

Kolla läget, flytvästar på alla barn men inte på de vuxna. Betyder det att vuxna inte kan ramla i vattnet?

Pelle var ungefär lika förvånad som jag över att skola och förskola hade planeringsdag och var stängt. Men han hade en toppenidé. Vi drar ut till Gålö och fiskar. Sagt och gjort: bil ut till Gålö och Skälåker

och ner i Pelles båt. Pelle visste en fin ö vi kunde åka till inte långt bort.

Så här glada var tjejerna när Pelle drog i gång stora motorn.

När Flisan vaknade på morgonen var hon inte helt pigg på det där med båt. Ändå hade hon varit ut tidigare med Cecilia och hennes familj. Hon tjatade om att hon skulle sitta i mitt knä osv. Men när vi väl träffade Cecilia och kom i båten så var det där lite läskiga helt glömt och allt var liksom roligt.

Nu har Leo fiskat några gånger och det är dags att han får något för ännu så länge har det varit resultatlöst.

 Leo gillar att fiska, här testar vi lite trolling, dvs man låtet draget släpa efter båten. Annars var fiskelyckan återigen dålig. Pelle tröstade Leo med att nästa gång lämnar vi tjejerna hemma och bara åker ut för fiska. Dvs vi killar...

Ingen av barnen åt av korven.

 Vi fick fart på en riktig bra brasa utan tändvätska och annat. Det var länge sedan som jag gjorde upp en eld som inte baserade sig på grillkol. Kolla vad fint Felicia håller sin grillpinne.

Leo styrde båten som om han inte gjort annat men han var lite nervös innan. Pelle fick övertala Leo lite för att han skulle våga ta plats som bakom ratten.