Höstlov

Spången över Stockbyån

Cecilia dumpade oss tidigt på måndagmorgonen vid Ropsten. Där tog vi bussen till Missionsskolan och vandrade ner mot Stockby och Turners gamla pyrotekniska fabrik.

Nu är det inte så mycket till fabrik, snarare en mindre lada. I skogsbrynet framför ladan står sex stycken små träbodar av friggebostorlek. Det ser lite konstigt ut. När det begav sig så stod det en man i varje bod och satte i hop fyrverkeripjäser. Att bodarna var utspridda var för att minimera risken för eld och katastrof.

Villa Finedal

Innan man kommer fram till fabriken passerar man Törners villa som går under namnet Villa Finedal. Originalfärg och och fantastisk snickarglädje. Baksidan av huset bjuder på ett torn. När jag var liten var huset mer eller mindre förfallet. Idag som nytt och omgiven av ett stort antal nybyggda villor.

Stockbysjön

Omgivningen är vacker och i Stockbysjön drunknaden min barndomskompis pappa. Han skulle ploga upp en isracingbana när isen brast och traktorn sjönk ner i det kalla vattnet.

Turner startade fabriken 1880 och hans fyrverkerier användes vid alla större jubiléer här i Sverige. bl a Nordenskiölds Vegaexpedition. Tydligen var verksamheten igång till 1972. Om det tror jag vad jag vill. Det här är min barndoms trakter och jag har absolut inget minne av det. Däremot har jag tydliga minnen av hur ett antal kilo svartkrut hittades tillsamman med några tiotal meter tjärstubin av nyfikna grabbar i yngre tonåren. Jag har också tydliga minnen av sprängkraften. Hur sandlådor i olika lekparker smyckades ut med meterljupa kratrer, hur ordentligt spikade kojor flög all världens väg och att ingen blev skadad även om detonationerna måste hörts flera mil åt alla håll.

Fika vid Kottlasjön

Från Stockby följde vi ån till Kottlasjön där det smakade gott med varm choklad. Flisan var duktig och gick nästan själv hela vägen.

Marsch pannakaka

Vi mötte upp farmor som gick stavgång mer för balansen än konditionens skull misstänker jag. Det bjöds på pannkakor.

Vandring i Kolmården

Kolmården är ett otillgängligt berg och skogsområde som skiljer Södermanland från Östergötland. Känt för sina rövare, troll och inte minst Tintomara. Inget av det såg jag och Leo på våran helgvandring. Leo oroade sig mest för att stöta på ett aggressivt vildsvin. Kolmården betyder förmodligen den svartbrända skogen eller den kolmörka skogen. Jag lägger min röst på det sistnämnda.

Ryggsäcken Leo bär har han fått av sin gudfar Joakim. Den är så fin att jag blir lite avundsjuk. Att vandra med Leo är kul. Alla som vandrat vet att det är ganska så meditativt. Tankarna börjar fara hur som helst. Det är alltid uppfriskande. När det gäller Leo så är han inte tyst utan han berättar hur hans tankar far. Underhållande minst sagt.

Vi följde först Östgötaleden och därefter Sörmlandsleden. Fina rastplatser var uppbyggda där ingenting saknades. Här fanns yxa, såg, utedass och plättlägg.

Vi passerade Uvberget som imponerade på mig. Det är inte ofta man ser något som faktiskt kan liknas vid en liten Big Wall på kansker upp emot 60 meter så här långt söderut i Sverige. Enligt folk jag pratat med så går det att klättra på berget. Uppifrån är det omöjligt att se hur bergssidan ser ut. Men jag blev nyfiken. Nästa gång tänker jag ta mig till foten av berget och titta efter.

Inga troll, inga vildsvin, ingen Tintomara men en gemensam upplevelse rikare och en kasse kantareller.