Fiskefäng på Östergarn

Ny stuga, nytt fiskeläge. Denna gång Herrvik ute på Östergarn. Till skillnad mot Gnisvärd kändes det här inte riktigt som om det bästa redan hänt. Moderna fiskebåtar låg i hamnen och gick ut till och från för att skörda. Hamnkorgen gick för fullt osv.

Naturen, om man nu gillar det, är här grymt vacker. Klippor, kalksten, klintar och fårskit.

Leo har blivit en inbiten fiskare. Innan semestern var han och fiskade hemmavid i en liten insjö. Där lyckades han på mete få upp en snorgärs samt ytterligare en fisk av okänd härkomst. Det blev starten på Leos karriär som inbiten fiskare.

Problemet är att han inte vill fiska ensam så jag fick hänga på. Trots att vi testade av olika typer av drag och fiskeplatser så lyckades vi inte få upp en enda ynka fisk.

Det här var en av de vackrare platsernas. Kallas Kuppen och ligger några minuters promenad från Herrvik. Inte heller här fick vi någon fisk. När Leo fiskade så passade jag och Axl på att köra 600 meters intervaller tills vi kroknade. Fem intervaller kom vi upp i.

Självklart bjöds det också på sol och bad, Sandviken. Ljugarn och Katthammarsvik var de stränder vi besökte.

Strandlejon

Strandlejon och puffpingla

När Axl längtade efter sin dator så spenderade Leo och Felicia tiden med att fånga spigg med händerna. Och det gjorde de bra

Delar av familjen chillar i Ljugarn. Sista dagen stod Vattenlandet och Villa Villekulla på programmet. Tjejerna satsade på Pippi och jag med boysen badade.

Stilsstudie på Axl i full fart. Oavsett hur fina stränderna är, hur rent vattnet är osv... så kan de aldrig konkurrera med en bra simbassäng och en rejäl rutschkana. Det kan påpekas att jag vågar inte sätta mig i de kanor som grabbarna kör.

Turkiet Revisited

Det här inlägget har titeln "Turkiet Revisited". Om det hade varit en film hade inlägget haft undertiteln" Svennebanan i solen".

Vi söker alla det unika, det annorlunda, det vi kan vara ensamma om. Nu vet vi att något sådant knappast existerar - inte som turist i tillvaron eller som Svennebanan i solen.

Jag tror dessutom att det unika varierar i tid och rum. Numera tror jag det skulle vara hyfsat unikt att komma hem efter sin spaniensemester och hänryckt berätta om Grisfesten. Finns det överhuvudtaget Grisfester numera i Spanien? Även Grisfesten kommer få sin revivel. Lite på mina ord. Snabbare än ni hinner säga ”salut” så kommer alla trendsetters hänga på Grisfester om några år.

Nu vet jag inte hur jag hamnade i det här resonemanget.

Jag tänkte bara lägga upp några bilder i detta nätburna familjealbumet.

Nå, hur var det? Jo, maten var bedrövlig. Ändå försökte vi hitta lite genuin (genuin, fy fan vad snobbigt) turkisk mat på mindre inte så turistbelamrade restauranger på någon bakgata. Men det var samma sak där. Herr Gourmé ger bottenbetyg och herr Gormand slickar sig om munnen och ger tummen upp. Två kilo på en vecka måste vara något slags rekord i viktökning - i alla fall för mig. Summerar jag maten så är det som i Grekland men lite sämre, i varje fall där vi var.

Bemötandet var annars tiptop överallt. Inga sura miner någonstans. Alla trevliga och hjälpsamma - även de som inte behövde vara det.

Felicia var mer uppvaktad än ni kan ana. En gång i halvtimmen så kom det fram någon och skulle skoja med henne. Hon blev säkerligen kallad prinsessa hundra gånger på en vecka. Jag överdriver inte. Det blev nästan besvärande. Hur det nu kan vara besvärande att någon uppskattar ens telning.

Vädret var toppen och havet hade exakt den temperatur och kulör det skall ha för att uppfylla alla normer.

Barnen hade säkerligen nöjt sig med poolen men nu tillhör jag den generation som tycker att havet är äkta och poolen fejk. (Äkta - fy fan vad snobbigt)

Hotellet var ok men inte mer. Leo som i grunden är en positiv individ och dessutom inte speciellt van att bo på hotell gav hotellet fem stjärnor utan att blinka.

Tre stjärnor var nog objektivt sett en mer korrekt bedömning. Och det är ok för mer än så kräver vi inte. Nu bodde vi mitt i smeten, 100 meter från den finaste stranden.

Nästa gång vore det kul att hyra en bil och åka omkring efter kusten och kanske framför allt köra upp i Taurusbergen och kolla läget. Angående det unika, det vi är ensamma om. Om jag vore turist i Sverige och verkligen ville uppleva något exotiskt så skulle jag försöka hitta och få vara med på ett klassiskt kafferep. Hur många sådana förekommer nu för tiden och var hittar men dem. En absolut unik företeelse i ett litet kallt land i Norden.

Turkisk konfekt

Ingen turk, en fez

Medan valet går in på sista dagen i Turkiet och valbussarna kör runt på gatorna och skränar propaganda beslöts sig några ur familjen för att vara kulturella. Enligt säker källa lär det sittander muslimorienterade partiet AK vinna även den gång i detta sekulariserade land.


Minaret eller raketmissil, frågade barnen?

Medan böneutropaparen gjorde sitt andra utrop för dagen åkte jag , Leo och Felicia högst upp på den 250 meter höga klippa som delar Alanya i två delar. Högst upp ligger en antik ruin. Nu är det inte främst för ruinens skull man åker upp utan för utsikten.


Piraterna anfaller

Utsikten är mäktig åt alla håll och kanter. Just här ser vi ner på en av de båtar vi tidigare i veckan mönstrade på.


Wildkids

Vi som tog oss upp denna dag. Cecilia var opasslig och Axl ointresserad. Dock så tog sig Cecilia upp en annan dag, denna gång i sällskap med Leo som fungerade som både guide och livvakt. Axl var fortfarande lika ointresserad.


Utsikt från borgen som byggdes 200 år fK.

Stranden nedanför heter Kleopatra och är vår närmsta strand. Unde veckan har det varit fina vågor att bada i förutom en dag då vågorna gick så höga att den röda flaggan hissades.

Minimalt med skugga

Det var hett uppe på berget och ganska skönt att ta bussen ner till staden för lite strandliv. Men vår kulturuella dag hade bara tagit sin början. I den svarta sammetsnatten väntade folkdans, magdans samt barndans.

Får jag lov?

På gatan där vi bor körde magdanssösen igång. Det var stora ögon hos treåringen, nioåringen och fjortonåringen - men av olika orsaker..

Vem för?

Danserna påminde mig ganska mycket om traditionella grekiska danser typ Zorba. När publiken fick hänga på så var det två som inte tvekade en sekund.

Jag för!

De här två blir helt klart farliga på dansgolven om några år. Dansen på gatan fortsatte långt in på natten och när vi somnade in runt ett så var det fortfarande full fart.

Tack för dansen

Valhetta på Gotland

Almedalsveckan, politiker, journalister, intresseföreningar, media och turister i en salig röra.

Vi hyrde ett hus vid Tofta och medan Cecilia pendlade fram och tillbaka för att jobba så chillade vi andra på stranden i den värsta värmeböljan som Gotland upplevt sedan 1841. Temperaturen pendlade mellan 28 grader och 33 grader och vattentemperaturen i havet var osannolika 25 grader. De enda sevärdheter vi besökte var följaktligen långa sandstränder och några raukar.

På kvällarna drog vi in till Visby och mötte upp Cecilia, lyssnade på politikertalen och åt middag. En av de mest intressanta debatterna utspelades mellan Lillebror- och Storebrorspartiet.

Stränderna var fulla av strandpinglor...

...och där det finns strandpinglor finns det strandlejon.

Det är ingen överdrift att påstå att grabbarna ovan tillbringade mer tid i vattnet än på land. Felicia som är en försiktig själ tillbringade å andra sidan mer tid på stranden med att bygga sandtorn.

När politikerveckan var slut flyttade vi in hos Kenneth och Erik i Vall. De bor i ett fantastiskt stenhus med tillhörande lada och atelje. Hästar, kaniner, katt och några miljoner flugor ingår i hushållet. Vi tackar för gästfriheten och sällskapet.

Kenneth lär Felicia hur man undviker brännässlor och att maskrosblad är som godis för kaniner.

Sedan fixade Felicia det där bra själv och hängde med kaninerna så ofta hon kunde.

Nu lämnade vi stränderna på västkusten för dito på östkusten som Ljugarn och Åminne. Leo och Erik tog ett av tusen dopp.

Sorgliga saker hände också. Nedan begravningen av Kalle och Bertil. Två döda fiskar av okänd härkomst.

Ett besök på Vattenland kändes obligatoriskt. Nedan har Axl med lätthet kastat ner Leo och Erik från plankan. En nanosekund efter att den här bilden tas så ramlar Axl baklänges.

Nu verkar det som om vi bara softat hela tiden men det är inte riktigt sant. Hela familjen har hängt på det träningsprogram som Axl fått av sin handbollstränare och skall köra i sommar. Det innebär att vi tillsammans har genomfört hans MAQ-program mer eller mindre varje dag. Vi har sprungit tidig mornar eller sena kvällar efter stränderna. Jag och Leo har varvat löpningen med långa inlines-pass på de fantastiska cykelbanor som finns på Gotland. Vi kommer komma tillbaka efter semestern tränade som få. Men ibland måste man bara få ta en middagslur.