vänner från förr

Cecilia plus vi andra i familjen var bjudna till Fågelbro ute på Värmdö för en sammankomst med fyra av hennes kompisar från förr. Fågelbro är väldigt speciellt boende. Det är beläget strax intill Fågelbro Country Club med tillhörande golfbana. Golfbilar ingår inte men var och varannan verkade ha en. Ett spatiöst boende mitt ute på landsbygden.

Cecilias kompis från högstadiet

 Det blev en väldigt trevlig eftermiddag med grill, bad och mer. Jag misstänker att de fem högstadiekompisarna inte har träffats så ofta de senaste tjugoåren?

Fågelbro - ett amerikanskt sätt att skapa ett boende för likartade bostadsrättsägare

Självklart tar man golfbilden 150 meter till fotbollsplanen

Leo fick en mycket, mycket lång tur när vår värd, Scott, körde båten.

Kompisar från förr

Leo, Elliot, Albin, Felicia och Axl

I Årsta bodde vi i fem år. Leo föddes där och Felicia gjordes där. Hemma hos Mats och Ulrika har vi inte varit på mer än fyra år. Därför var det extra roligt att träffa dem och inte minst Albin och Elliot. Mats och Ulrika hade inte förändrats så mycket men med barn hinner det hända en hel del på fyra år. Båda hade blivit stora killar precis som våra boys. Den enda som var helt ny i sammanhanget var Felicia men hon fann sig snabbt. När ungarna satt i soffan framför TV-spelet var det i en vuxen ögon som om tiden upphört. Nu var det så klart inte så men vi vuxna ser ju så förtvivlat lite av vad som verkligen händer men att de trivdes tillsammans gick inte att ta fel på.

God mat, gott vin och bra sällskap. Bättre blir det inte

Det bjöds på lamm direkt från Fårö, tillagat på låg temperatur under nära sex timmar tillsammans med ugnsrostade potatisar, rödbetor m m. Och efter det äppelpaj. Hur gott som helst. Samtalsämnet runt bordet kan avgränsas i två spår: Björn Ranelids självupptagenhet och Per Myrbergs självupptagen.

Vem kunde tro att de här grabbarna som var så små och pyttiga helt plötsligt skulle var stora, kloka och och ha tankar om både det ena och det andra. 

Arga leken!

Fiskefäng på Östergarn

Ny stuga, nytt fiskeläge. Denna gång Herrvik ute på Östergarn. Till skillnad mot Gnisvärd kändes det här inte riktigt som om det bästa redan hänt. Moderna fiskebåtar låg i hamnen och gick ut till och från för att skörda. Hamnkorgen gick för fullt osv.

Naturen, om man nu gillar det, är här grymt vacker. Klippor, kalksten, klintar och fårskit.

Leo har blivit en inbiten fiskare. Innan semestern var han och fiskade hemmavid i en liten insjö. Där lyckades han på mete få upp en snorgärs samt ytterligare en fisk av okänd härkomst. Det blev starten på Leos karriär som inbiten fiskare.

Problemet är att han inte vill fiska ensam så jag fick hänga på. Trots att vi testade av olika typer av drag och fiskeplatser så lyckades vi inte få upp en enda ynka fisk.

Det här var en av de vackrare platsernas. Kallas Kuppen och ligger några minuters promenad från Herrvik. Inte heller här fick vi någon fisk. När Leo fiskade så passade jag och Axl på att köra 600 meters intervaller tills vi kroknade. Fem intervaller kom vi upp i.

Självklart bjöds det också på sol och bad, Sandviken. Ljugarn och Katthammarsvik var de stränder vi besökte.

Strandlejon

Strandlejon och puffpingla

När Axl längtade efter sin dator så spenderade Leo och Felicia tiden med att fånga spigg med händerna. Och det gjorde de bra

Delar av familjen chillar i Ljugarn. Sista dagen stod Vattenlandet och Villa Villekulla på programmet. Tjejerna satsade på Pippi och jag med boysen badade.

Stilsstudie på Axl i full fart. Oavsett hur fina stränderna är, hur rent vattnet är osv... så kan de aldrig konkurrera med en bra simbassäng och en rejäl rutschkana. Det kan påpekas att jag vågar inte sätta mig i de kanor som grabbarna kör.

Konstnären i Vall

Efter Almedalsveckan stannade vi hos Kenneth och Erik i Vall. Alltid lika trevligt. Färre kaniner och flugor än förra året men lika många häster.

Felicia som förra året fick stenkoll på vad kaniner gillar hade inte glömt att maskrosblad är bästa sortens kaningodis . Kenneth som använder sin kanin som avfallskvarn och göder den med både pizzakanter och annat har följaktligen fått en väldigt fet kanin. Här fungera inga GI-index. Nu var det inga maskrosblad som gällde längre utan vitt bröd.

I bilen på väg mot Kenneth och Erik frågar Leo

- Är Kenneth bonde?

Varvid Felicia snabbt replikerar.

- Kenneth är ingen bonde. Han är min gudfar.

Även om hon inte träffar Kenneth så ofta så är hon mycket medveten om vem han är. När bilen stannade in på gårdsplanen sprang hon snabbt fram till honom och gav honom en kram. Kenneth som ibland kan ha problem med sitt kroppsspråk blev förvånad eller glatt överraskad.

Leo och Erik känner inte varandra alls enligt vårt vuxna sätt att se på saker och ting. Men det spelade ingen roll för dem. Två sekunder efter att de träffats så visste de hur saker och ting hänger ihop.

Det kan jag själv sakna från barndomen. Den där självklarheten i en ny relation.

Här är jag och här är du. Vad ska vi leka? Inga om eller men eller annat tjafs

Även Cecilia fick tid att relaxa innan vi drog igång grillen.

Gnisvärd by the sea

När Cecilia jobbar mellan 05 och 20.30 hänger vi andra i Gnisvärd. Ett gammalt fiskeläge två mil söder om Visby, beläget exakt norr om stranden på Tofta. Är fiskeläget värt en omväg. Ja, jag tror det. Passa på att kolla in Tjelvars grav, en 28 meters skeppsättning. Annars är fiskeläget en ganska dyster plats. Ni ser själva. Storhetstiden är över och det bästa som hände har redan hänt. Men det är vackert på sitt karga sätt.

Vi har märkliga väderfenomen. På bilden ser ni en dimbank som startar precis söder om stranden på Tofta, sticker i väg några kilometer ut över haver, viker av och går in lite söder om Visby. Vi har haft klart väder med sol i flera dagar samtidigt som dimman har legat tät över Visby. En dag tog vi bussen in till Visby. I Tibble utanför Visby körde vi in i dimman, solen försvann och temperaturen sjönk rejält. Märkligt att befinna sig i något slags mikroklimat just nu.

Där vi kommer ner på stranden ligger tången och ruttnar i stora högar. Därför får vi gå i strandkanten några hundra meter för att nå den fina delen av stranden.För mig är doften av tång också doften av hav. Jag gillar det. Vi sover länge, mycket längre än vad vi är vana vid, även den minsta.

Det händer att det kommer en tonåring på sitt löppass. Nu har Axl ännu inte levt upp till det alldeles för tuffa schema som hans fystränare i deras okunskap satte upp. Men vi kör på så gott det går. Själv älskar jag att springa längs med stränder och har följaktligen sprungit på stränder världen över. Det är ett värdelöst underlag, det är jobbigt, är stranden för brant är det ett rent helvete men det passar in i den idealiserade bild jag tagit till mig från mängder av filmer som utspelar sig i L:A. Någon springer längs med en strand, vågorna brusar och gryningssolen stiger röd.

Vi var så uttråkade att vi begravde Leo levande.

Och sedan gjorde vi samma sak med Flisan. Hon ser verkligen död ut på bilden. Annars är det kul att vara tillbaka på Tofta, inte lika kul att vi inte ser röken av Cecilia men snart får även hon ledigt och kan umgås.

Midsommar

Att trä smultron på ett strå är ingen match för en tjej skolad i konsten att massproducera armband och halsband av lösa pärlor och tråd på dagis. Det här inlägget kom ut sent och det är tidsbrist jag skyller på. Att inlägget ser lite märkligt ut orkar jag inte ändra på. Midsommar. Återigen var vi på hembygdsgården i Rossla. Inget tingeltangel, inga karuseller, jippon eller annat skit. Endast musik, dans, saft, kaffe med kakor och lotter till priset av 2 kronor lotten.

Toppenfirande med folkdans och massor av ringdans.

Leo, Cecilia och Felicia höll i gång. Mormor vaktade Dante och kunde därför inte vara med.

Felicia tyckte det var toppen även om det var svårt att hänga med i svängarna i bland.

Leo bara älskar denna nya familjemedlem.

Pumphelvete!

Tidig morgon i sommarhuset men varför ser jag så bekymrad ut? Inte är det för vädret, det är toppen. Huset eller snarare husen har klarat sig bra över vintern. Inga träd har blåst ner, inga större skador som vi kan se. Och vädret, sa jag det, är toppen och kaffet ok.

Det är det här som är problemet. Inte Felicia som står på brunnslocket utan det vad som finns i den där lilla huset i förgrunden. En pump. I höstas tog jag upp den, tömde den på vatten och ställde in den i boden. Nu i helgen så funkar den inte och när vi ringer pumpmannen så undrar han om den frusit sönder i vinter? Nu är vi vana vid att ha problem med pumpen när vi öppnar upp. Om de inte händer varje år så inträffar det vartannat år. Så det här löser sig nog också. Pumpmannen har massor av göra men kommer förbi när han hinner. Så är det här på landsbygden. Ingen jäkt.

Jag berättade att morgonen var toppen. Men tjatet vara i alla fall detsamma. När skall vi sätta upp studsmattan? Så vi satte upp studsmattan på studs. Nedan är det bara bilder på Leo men även Felicia kan numera göra både ett eller två tricks på studsmattan. Förutom gräsklippningen som Cecilia skötte samt städning och grillning så hann både jag och Cecilia med att premiärspringa våra rundor. naturstig eller sågspån. Den lokala orienteringsklubben skapar löpsträckor som är förlåtande mot åldrande kroppar.

Leo flyger som han vill

Kolla in kroppskontrollen

Och nedslaget. Han landade rätt även om det inte ser så ut här.

Nio år & uppkopplad

Grattis Leo på nioårsdagen. Du har blivit en riktig kille. Det är härligt att se att du är lika frejdig som du alltid varit och lika godhjärtad. I går när Cecilia och jag kom i bilen for Leo förbi på sin bike. Vi konstaterade att han ser ut som en buspojke men är så långt från busig som man kan vara.

Farmor kom dagen innan och sov över. På morgonen gick vi upp till Leo och sjöng för honom. Den populäraste presenten var en laptop. Äntligen är Leo med i leken, uppkopplad och klar.

När Leo fyller år så kör vi korvfest. Jag hade köpt korv från Spanien, Tyskland och härlig lammkorv från Gotland. Födelsedagsfesten kunde börja.

Några av festdeltagarna, Flisan, Maria, Grim, Assar och Axl. Vid laptopen i Leos rum satt just Leo och hans kompis Felix.

Leo konstaterade att det är alltid fint väder när han fyller år och det har han rätt i. Vi kan alltid grilla till Leos födelsedag. När Leo föddes var det också en toppenfin dag. Cecilia, stor som ett hus, och jag färdades i gryningen över Skanstullsbron på väg till SÖS. Solen hade gått upp och det gick att se att det skulle bli en varm dag för Leo att komma till världen i. Efter födelsen promenerade jag tillbaka mot Årsta för att hämta en Axl, fem år gammal på dagis. Jag pausade i Årsta vid lunchtid och firade genom att sätta mig på en uteservering och dricka en kall. När Axl och jag kom tillbaka till SÖS låg en nyfödd Leo på Cecilias säng. Axl gjorde några jämfota hopp alldeles för nära Leos huvud, sköt en salva med sin laserpistol i luften och sa, Äh, Jörgen, vi sticker.

Sol, värme och kall öl. Det blir inte bättre.

Thomas, min bror, är inte precis någon frekvent gäst här och därför var det extra roligt att han makade sig hit.

Assar krävde en streetbasket match och så blev det. Kolla in Magic Jörgen!

Grim håller kollen på alla småchippar.

Kolla in Axls försvar. Helt ok för en handbollsspelare.

Farmor har kul.

Tjejerna på lådan.

Och priset till världens bästa nioåring går till Leo. I år blommade Magnolian på Leos födelsedag. Det gjorde den inte förra året. Saknade var Morfar Staffan och Per, Marlene, Anastasia och Andreas. Vi ses om ett år igen. Tack Maria för de fina basketbilderna.