Elda! Elda! Elda!

Av Martina Montelius. Regi Morfar Staffan Roos

Nu går vi inte på teater så ofta men när vi går så är de oftast Morfar Staffan som står för både regi och biljetter. Denna kväll stod min syster för barnpassningen och Teater Brunnsgatan 4 för föreställningen Elda! Elda! Elda! Det var på tiden att vi kom i väg för det här var den allra sista föreställningen. Jag rekommenderar den verkligen - även om ni inte kan se den.  Ni borde sett den.
Den beskrivs som en komedi men som i all bra komedi finns det så klart en tragedi i klangbotten. Så också här. För att uttrycka mig direkt - toppen! En riktigt, riktigt bra föreställning. Bra jobbat Staffan.
Cecilia har varit på Brunnsgatan 4 tidigare men för mig var det första gången. Liten, intim teater i en gammal källarlokal. Väldigt speciellt och väldigt trevligt.
Efter en bra föreställning gick vi till Prinsen och åt middag. Där har jag inte varit på tio år. Cecilia och jag hade faktiskt vår första dejt där  i tidernas begynnelse. Ingenting hade förändrats, varken Prinsen, jag, Cecilia eller Staffan och tur är väl det - tror jag:-)

Konstnären i Vall

Efter Almedalsveckan stannade vi hos Kenneth och Erik i Vall. Alltid lika trevligt. Färre kaniner och flugor än förra året men lika många häster.

Felicia som förra året fick stenkoll på vad kaniner gillar hade inte glömt att maskrosblad är bästa sortens kaningodis . Kenneth som använder sin kanin som avfallskvarn och göder den med både pizzakanter och annat har följaktligen fått en väldigt fet kanin. Här fungera inga GI-index. Nu var det inga maskrosblad som gällde längre utan vitt bröd.

I bilen på väg mot Kenneth och Erik frågar Leo

- Är Kenneth bonde?

Varvid Felicia snabbt replikerar.

- Kenneth är ingen bonde. Han är min gudfar.

Även om hon inte träffar Kenneth så ofta så är hon mycket medveten om vem han är. När bilen stannade in på gårdsplanen sprang hon snabbt fram till honom och gav honom en kram. Kenneth som ibland kan ha problem med sitt kroppsspråk blev förvånad eller glatt överraskad.

Leo och Erik känner inte varandra alls enligt vårt vuxna sätt att se på saker och ting. Men det spelade ingen roll för dem. Två sekunder efter att de träffats så visste de hur saker och ting hänger ihop.

Det kan jag själv sakna från barndomen. Den där självklarheten i en ny relation.

Här är jag och här är du. Vad ska vi leka? Inga om eller men eller annat tjafs

Även Cecilia fick tid att relaxa innan vi drog igång grillen.

Poeten Leo

Idag har det skrivits dikter i Leos klass. Dikten nedan är det poem som Leo skrev och valde att läsa upp för klassen. Enligt honom sammanföll åhörarna i två kategorier. De som skrattade och de som tappade hakan. Jag är så stolt och glad över att Leo har så lätt att beskriva och fånga sina känslor - och att han vågar göra det.

Jag är kär

Jag är kär

Jag vill va ihop

Jag vill pussas

I huvudet på en hjärnskadad man.

Pga misshandeln minns han fantasibröllopet bättre än sitt riktiga bröllop.

Ibland när man sjunkit alldeles för djupt ner i soffan och inte når fjärrkontrollen kan de mest häpnadsväckande saker utspelas framför ens ögon på SVT. Efter en brutal misshandel med svåra hjärnskador som följd vaknar Mark Hogencamp upp utan några minnen. I ett försök att komma tillbaka bygger han på sin bakgård upp en drömvärld i form av en belgisk by under andra världskriget. Byn heter Marwencol, är i skala 1:6 och befolkas av Action Men och Barbiedockor.

I dokumentären så förstår man att varje detalj är viktig för honom.

Det här är det bästa jag sett på länge. Det han gör är helt gjort utan ironi eller smarta blinkningar åt omvärlden. Han skapar en värld där han lever genom sin alter ego. Frågan är om inte byn Marwencol är verkligare för honom än verkligheten. Han är sitt konstverk i ordets rätta och kanske också bästa betydelse

Byns bar. Dockor dricker, dansar och flirtar

Missade ni dokumentären om filmen i går så kan ni se den på http://svtplay.se/v/2411597/k_special/marwencol Gör det.

Länken till trailern för själva filmen hittar ni här: http://www.youtube.com/watch?v=vNKPEp6aEqQ

Kungsträdgården och de två kalasen

Medan Amy Diamond värmer upp publiken på Kungsträdgårdens scen så händer helt andra saker backstage.

Huvudartisterna väntar nervöst vid Molins fontän. Det är större delen av eleverna på Leos skola som snart skall upp på scen och uppträda.

Under föräldrar, syskon, släktingar och annat löst folks jubel intog de scenen och körde sina två låtar. Det går inte att känna annat än glädje och stolthet när man ser alla fina ungar göra sitt bästa.

Därefter vankades det två kalas på raken för Leo. Som tur var hölls båda kalasen på Laserdome. Först var det Goran som bjussade på laserskott och korv.

Därefter tog Lukas över stafetten och festen fortsatte.

Om grabbar och deras laservapen finns inget mer att tillägga. Jag tror bilden säger allt.