Kolmården är ett otillgängligt berg och skogsområde som skiljer Södermanland från Östergötland. Känt för sina rövare, troll och inte minst Tintomara. Inget av det såg jag och Leo på våran helgvandring. Leo oroade sig mest för att stöta på ett aggressivt vildsvin. Kolmården betyder förmodligen den svartbrända skogen eller den kolmörka skogen. Jag lägger min röst på det sistnämnda.
Ryggsäcken Leo bär har han fått av sin gudfar Joakim. Den är så fin att jag blir lite avundsjuk. Att vandra med Leo är kul. Alla som vandrat vet att det är ganska så meditativt. Tankarna börjar fara hur som helst. Det är alltid uppfriskande. När det gäller Leo så är han inte tyst utan han berättar hur hans tankar far. Underhållande minst sagt.
Vi följde först Östgötaleden och därefter Sörmlandsleden. Fina rastplatser var uppbyggda där ingenting saknades. Här fanns yxa, såg, utedass och plättlägg.
Vi passerade Uvberget som imponerade på mig. Det är inte ofta man ser något som faktiskt kan liknas vid en liten Big Wall på kansker upp emot 60 meter så här långt söderut i Sverige. Enligt folk jag pratat med så går det att klättra på berget. Uppifrån är det omöjligt att se hur bergssidan ser ut. Men jag blev nyfiken. Nästa gång tänker jag ta mig till foten av berget och titta efter.
Inga troll, inga vildsvin, ingen Tintomara men en gemensam upplevelse rikare och en kasse kantareller.
