Årets sista paddeltur genom Stockholm

Tidig morgon och hela familjen sover. Jag tar mig till Gröndal och möter upp Grim för en kajaktur genom Stockholm på årets sista dag.

Förr om åren gjorde jag alltid en aktivitet med Jocke Lundvall på nyårsaftonen, skridskor, skidor eller något men i år blev det Grim som hängde på. 

Stockholm är vackrast från vattnet så är det. Det var två mycket försiktiga killar som paddlade fram över en mer eller mindre helt stilla vattenspegel. Det är kallt i vattnet och det kändes inte som att plurra var ett alternativ.

Ute på vattnet kändes det mer som en tidig morgon i april i stället för den 31 dec som det faktiskt är

Litet hus på Stora Essingen

Efter turen hade det bildats en tunn isskorpa på kajaken och våra jackor.

Här vid Örnsbergs kanotklubb i Gröndal har jag paddlat kajak i mer än femton år. Time pass by...

Grim tar sig en välförtjänt javatrip efter turen.

På besök hos farmor och Wallenberg

Det här är trappan till huset där  Raul Wallenbergs föddes 1912. I dag en ruin.

 Vi åkte ut för att besöka farmor och då passade jag på att guida ungarna i Kappsta. Ett litet, unikt skogsområde på södra Lidingö invid Stora Värtan. Det kan kännas lite som en vildvuxen park vilket det också är.  Som barn lekte jag mycket här och som tonåring drack jag tillsammans med mina kompisar många mellanöl här.

Portöljen är en skulptur och ett minnesmärke över Raul Wallenberg. Stenplattorna som portföljen står på är gatsten från Budapest där Raul verkade under kriget. Portföljen är i brons, bär diplomatens initialer och lär vara fylld av skyddspass.

 Det finns inget kvar av huset i dag och det fanns det inte för 40 år sedan heller när jag lekte här. Som väldigt liten samlade jag och en kompis ihop mängder av sniglar i olika former och storlekar. Vi ville åt deras snäckor. Sedan satt jag och kompisen vid ett köksbord och pillade ur de levande sniglarna ur deras snäckor med varsin gaffel och kniv. Om jag inte minns fel så fick vi en utskällning också

Bokskog i Stockholmstrakten hör inte till vanligheterna.

Naturen i Kappsta är unik. Stora ekar samsas med lika stora bokträd, lärkträd osv. Här växer mängder av förvildade parkväxter som egentligen hör hemma i mellan- och sydeuropa.

Den här dammen var torrlagd redan när jag var liten. Dammen ligger högt upp på ett berg med fin utsikt över Djurgården och Nacka

 Även om området är liten upptäcker man hela tiden nya saker, gamla husgrunder, vattencisterner och konstiga stenbroar högt uppe på berg.

Alger och sjögräs ger precis rätt grön kulör åt de grå klipporna. 

Området har en fin liten kuststräcka mot havet med fin utsikt över inloppet till Stockholm mellan Nacka och Djurgården.

Här sitter jag och Flisan och chillar. Som tonåring låg jag ofta här och solade. 

Middag hos farmor med lite av varje.

Efter besöket i Kappsta och Wallenberg så var det dags att besöka farmor som inte bor inte långt därifrån. Vi sov över. Det var länge sedan jag sov där och det var väldig länge sedan barnen sov så länge. Runt nio på morgonen vaknade vi till och det hör inte till vanligheterna.

Farmors pussgurkor

Vi träffar inte farmor så ofta som vi önskar. Nu verkar det som om hon får färdtjänst och då kan hon lite enklare också besöka oss. Farmor du är hjärtligt välkommen!

Gammal fin väntkur med Lidingötåget

Dagen efter tog vi tåget hem. Nuförtiden är tågen blå, när jag var liten var de bruna. Ena halvan var rökkupé och tågen gick hela vägen in till Humlegården. Varje station hade en stuga lik den på bilden med glasrutor och dörrar som gick att stänga. Element värmde upp stugorna och det var alltid fuktigt och mycket varmt inuti dem på vintern. Det här var prevandalismen.

Fiskefänge på Gålö

Kolla läget, flytvästar på alla barn men inte på de vuxna. Betyder det att vuxna inte kan ramla i vattnet?

Pelle var ungefär lika förvånad som jag över att skola och förskola hade planeringsdag och var stängt. Men han hade en toppenidé. Vi drar ut till Gålö och fiskar. Sagt och gjort: bil ut till Gålö och Skälåker

och ner i Pelles båt. Pelle visste en fin ö vi kunde åka till inte långt bort.

Så här glada var tjejerna när Pelle drog i gång stora motorn.

När Flisan vaknade på morgonen var hon inte helt pigg på det där med båt. Ändå hade hon varit ut tidigare med Cecilia och hennes familj. Hon tjatade om att hon skulle sitta i mitt knä osv. Men när vi väl träffade Cecilia och kom i båten så var det där lite läskiga helt glömt och allt var liksom roligt.

Nu har Leo fiskat några gånger och det är dags att han får något för ännu så länge har det varit resultatlöst.

 Leo gillar att fiska, här testar vi lite trolling, dvs man låtet draget släpa efter båten. Annars var fiskelyckan återigen dålig. Pelle tröstade Leo med att nästa gång lämnar vi tjejerna hemma och bara åker ut för fiska. Dvs vi killar...

Ingen av barnen åt av korven.

 Vi fick fart på en riktig bra brasa utan tändvätska och annat. Det var länge sedan som jag gjorde upp en eld som inte baserade sig på grillkol. Kolla vad fint Felicia håller sin grillpinne.

Leo styrde båten som om han inte gjort annat men han var lite nervös innan. Pelle fick övertala Leo lite för att han skulle våga ta plats som bakom ratten.