Barn har sina perioder. Felicia är inne i en riktig pappaperiod vilket innebär att hennes Mimmo inte är vatten värd. Pappa skall lägga Felicia, bära Felicia, krama Felicia, trösta Felicia, ge Felicia mat osv. Ni förstår vart jag vill komma. Just nu är det bara jag som duger.
Cecilia är just nu rätt van att få den här minen till livs. I går sa hon till Cecilia
– Mitt hus, du inte bo här.
Då tyckte t om jag att vår lilla tvååring gått över alla gränser. Nu vet ju Cecilia att det här är en övergående fas och att det har med frigörelse och annat bjäfs att göra. Men den kunskapen spelar ingen roll när Cecilia kommer hem trött efter en påfrestande dag på jobbet och förväntas mötas av små tassande steg och en kram. Och istället möts av en sur tvååring som sitter kvar i soffan och säger
– Min pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar