22 minus

07.00. Termometern visar på 22 minusgrader. Kölden håller oss i sitt grepp. Axl envisas med att gå i jumpadojjor och för tunn tröja under jackan. När jag drar Flisan på snowracern till dagis klagar hon på att hon fryser om hakan. Gatorna är inkompetent plogade och det beror inte bara på all snö. En viktig anledning är avregleringen. Tidigare var det kommunala plogbilar med fast anställd personal som körde samma sträckor år efter år och visste hur man gjorde och som med tiden blev skickliga och utvecklade en yrkesstolthet.

Idag är det privata entreprenörer som tävlar med lägst anbud.

Svante Foerster, konstkritiker och författare, tyckte att dikten nedan var den ödsligaste dikt han kände till. Den gick direkt in i hjärteroten hos honom och själv tycker jag den passar dagens väder

Sjutton grader kallt
Inga vantar
Kuken står
Inga slantar
Sju mil hem

Svante är död. Han begick självmord för många år sedan. Innan han dog skrev han en riktig klassiker med titeln "Klasskämpen". Gillar ni stockholmsskildringar så får ni här en stundtals surrealistisk beskrivning av Stockholm anno 1964. I en annan roman har han ett replikskifte som jag fortfarande tycker är kul när jag tänker på det.

En man och en kvinna ligger en säng. De har älskat. Hon stryker honom över pannan och frågar

- Vilka är de vackraste ord du vet?

varvid mannen svarar

- Votering är begärd och verkställd.

Axl, paxel lingonsylt, säger Flisan

Grattis på födelsedagen Axl.

Ännu ett år har gått och vad har hänt? Axl har nästan lärt sig bädda sängen, nästan lärt sig plocka ner äppelskrutt, intorkade yoghurttallrikar och tomma glas med intorkad mjölkchoklad från sitt rum till köket. Han steker ägg och blodpudding som om han inte gjort annat. Han briljerar i skolan och på handbollsplanen. Han har vuxit någon decimeter och plötsligt fått muskler och när han pratar träder en helt främmande mörk stämma fram ur hans mun. Han är världens bästa barnvakt åt Felicia men inte alltid världens bästa storebror åt Leo. Aldrig längre tillbringar han en lördag- eller söndagkväll med oss i TV-soffan. Ibland är han så frånvarande som någon kan vara som bor under samma tak. Det händer att vi går upp och knackar på hans dörr för att kolla att det verkligen existerar en tonåring som heter Axl däruppe på övervåningen. Trots att hans svar på våra frågor blir kortare och mer enstaviga för varje dag som går så vet vi att i det där tonårshuvudet finns både hög socialkompetens och god konversationsförmåga - som vi dock inte får avnjuta.

Men att det är världens bästa Axl råder det ingen tvekan om.

Födelsedagen startade som sig bör med idrott. Axl spelade tre matcher i hemmahallen. Jimmy, Mathea och Gustav brände ner från Gävle för att titta och heja tillsammans med Cecilia och Felicia.

Som tur var fick de se de sista tio minuterna av första matchen för de övriga två visade sig vara riktiga sömnpulver. Jag och Leo var ute i Djursholm och spelade fotboll. Mormor och Morfar Per hade tagit fel på dag men lyckades ändå dyka upp lagom till födelsdagspizzan. Morfar Staffan hade inte missat något och passade tiden.

Axl med syskon väntar in pizzan

Axl med syskon äter pizzan

Ja må du leva avslutades med applåder.

Cecilia kommer med den traditionsenliga glassbilen.

Mormor och morfar Per kollar in paketöppningen

Morfar Staffan dela ut presenter.

Jimmy delar också ut presenter men inte samma.

Som tur var fick även Leo och Felicia paket.

Ett stort grattis till vår egen fjortonåring hurra, hurra, hurra!

Kungens möte med morfar Staffan

Hans Majestät och Morfar Staffan

Jag är inte rojalist men visst blir både jag och resten av familjen stolta när morfar Staffan mottager Littoris et Artibus ur kungens hand.

Dramatenkompisar med guldfeber

Marie Rickardsson iklädd en Camilla Thulin-kreation var den vackraste kvinnan i medaljgänget tillsammans med operasångerskan Malena Ernmann, enligt Cecilia som var där.

Far och dotter om nu någon inte skulle se det.

Efter medaljutdelningen fick även anhöriga, som vår egen Cecilia, skaka hand med kungen och drottningen. Därefter blev det mingel i den sal där den kungliga tronen står. I bakgrunden halsar skärgårdsdoktorn den äldre bubbel.

Med sikte på bubbel

Cecilia konstaterade efteråt att både kung och drottning var påfallande småväxta. Det kan inte bero på näringsbrist. En bekant till mig hävdade att samtliga av världens stora (läs galna) män genom tiderna inte nått över 155 cm i längd över havet. Som bevis för teorin nämnde han i ett andetag Hitler, Attila och Napoleon

Min egen kaffeflicka

Klänningen Cecilia bär är en italiensk designklänning som saknar prislapp. Efter medaljutdelning, mingel och handskakningar gick Cecilia och Staffan till Järntorget och pustade ut över en middag.

Stockholm Winter Games

Felicia Madigan

Vi åkte till Stockholm Winter Games på Stockholmsmässan. Kusinen Grim och hans kompis Alex mötte vi upp på stationen. Mässalen var fylld av olika idrotter som vi kunde prova på. Ändå kändes utbudet magert och organisationen något bristfällig.

Vi startade på Cirkus Cirkör där hela gänget provade att gå på lina.

I verkligheten går rodel något fortare

Rodelåkningen var lite av ett antiklimax. På is är det en hastighetsgren av rang men inomhus blev det lite löjligt. Lite kul var det att se en riktig tävlingsbob. När man ser dem blåsa nerför isbackarna i över tvåhundra km/h så får man för sig att de sitter ganska så ombonat. Inte alls. En bob är hur avskalad som helst.

Leo sätter hjärtan i brand

Leo testar hjärt och lungräddning. Tungt jobb tyckte Leo. När min infarkt kommer så hoppas jag att det finna någon mer i närheten än just Leo.

Det kan se ut som slutet på ett 100 meters lopp när det i själva verket rör sig om dans.

Det var kul att Grim och hans kompis Alex följde med. Trots att de nästan är vuxna, 18 år, så tvekade de inte att prova på allt som verkade roligt.

Stiliga grabbar Axl & Grim

Axl, Leo, Grim och Alex ställde upp i en match brännbollsbasket. För ett gäng sådana handbollskillar blev det nästan för enkelt och det vann så så klart plätt lätt.

The American way och life

På Leos fråga om hur han skulle tackla så svarade den skäggiga killen bara: Tryck till så hårt du kan och gå in lågt.

Leorminator

Vilket Leo också gjorde. På tre försök slog han ner motståndet tre gånger och därefter skadade han knät. Hoppas han är ok till Indoor.

En stunds njutning

Gratis massage och ingen kö. Det var bara att hoppa in. Jag hade sträckt ut höger sida av nacken och ryggen när jag klättrade sist så det här var en skänk från ovan. Grim och Alex tog också chansen.

Tallriken balanserar och snurrar samtidigt

Vi avslutade som vi började på Cirkus Cirkör. Leo testade att jonglera med bollar och Felicia balanserade tallrikar som om hon aldrig gjort annat. Vi provade också med Lacrosse, Grim körde inlines, kasta bollar, skjuta bollar osv. Axl och leo har inte som jag vuxit upp på en fritidsgård i en annan förort. Därför är också deras kunskaper om pingis klart begränsat. Jag slog tre servrar på Axl med olika skruv på varje serv. På den första gick bollen till höger och Axl till vänster. På den andra gick bollen till vänster och Axl till höger och på den tredje bollen gick Axl och köpte korv:))

Takskottning

Vi har under några veckor sett att snömängden på garaget börjat bli oroväckande tungt.

På morgonen gick jag och Leo ut för att skotta. En granne hade redan startat. Det var några ton snö som skulle bort.

Det är ganska tungt om man inte är så gammal men Leo är stark.

Och snart hade han fått in snitsen. Lurig som han kan vara så samlade han all snö på ett ställe nedanför garaget.

Så att han kunde avsluta uppdraget med ett jättehopp rakt ner i snöhögen.

Happy New Year

Som himlen ovanför Kabul

Nytt år igen. Det har blivit ganska många genom åren och förhoppningsvis skall det bli än fler. Det är väl nu man skall summera året som gått och i tankarna sätta fundamentet inför det nya. Men det gör vi inte.

Vi var bjudna på nyårsfest hemma hos Jonas & Maria tillsammans med 36 personer till, varav ett tiotal barn. Nu är det mer en våning än lägenhet de bor i så plats fanns.

Festprisse

Nu är killarna så stora att de klarar av de flesta vuxenfester och det är roligt att de kunde följa med. Felicia firade nyår med mormor och morfar Per ute i Sollentuna och skönt för oss var väl det. På kalaset Felicia var fick hon stifta bekantskap med en av bloggens läsare i USA. Kul.

Tillbaka till Södermalm. Det bjöds på massor av bubbel, mat, desserter och drinkar för de vuxna. Massor av mat, desserter, läsk och chips för de unga. Det kunde inte bli bättre.

Byggare Bob?

Senare på kvällen kom det fram ett väldigt stort och välbyggt pepparkakshus. Den yngste festprissen fick förmånen att med hammaren slå första slaget. Det råkade bli Frasse. På något sätt stred det mot allt han fått lära sig av sin mamma och pappa. Det tog lång tid för honom att verkligen förstå, att de där vuxna som stod runt omkring och hejade på honom, verkligen ville att han skulle drämma till. De lite äldre tjejerna och killarna, som Leo, stod å andra sidan och hoppade i väntan på att få slå ett slag.

Efter ordning kommer kaos

När alla ungarna slagit sitt så återstod det inte mer än smulor. Värden Jonas som jag vet är riktigt försiktig med allt som har med vapen att göra var inte lika försiktig med det explosiva. Jonas räckte över ett gäng raketer till de äldre barnen som raskt sprang ner till Tantolunden för lite sprängfest. När jag frågade Jonas om det var någon vuxen med så svarade han: Äh, det är lugnt för Axl är med. Vad säger man om det? Axl har vad jag vet aldrig någonsin tänt på en raket. Men det gick så klart bra. Vuxna har så lätt för att bli förlåtande med några glas champagne i kroppen, inte minst jag själv.

Tänt var det här!

Här tänder Jonas på mindre häxpipor som stacks ner i tomma läskedrycksflaskor. Leo bara älskade det.

Vid tolvslaget gick vi ut på balkongen i snöyran och såg stjärnorna explodera över Vitabergsparken. Vackert!

Hur många personer får plats på en balkong?

Därefter blev vardagsrummet ett dansgolv med discokula och allt. Cecilia fick dansa så det räckte. Tre härliga kavaljerer hade hon. Nu finns det inga bildbevis på att jag faktiskt dansade men jag lovar det hände. Jag skulle aldrig ljuga om just det.

Let`s dance

Axl buggade loss som om han aldrig gjort annat.

Jag vågar stuffa

Jag tror Cecilia verkligen var lycklig när hon dansade med sina söner.

Tiodans i nyårsnatten

Leo var inte sämre han men under dansen var de inte helt överens om vem som för.

Bra svansföring

Även om det ser ut här som om Leo har greppet.

På det stora hela var det en väldigt lyckad fest. Tack Jonas och Maria, Arvid och Rasmus.

Fyra familjemedlemmar inga nyårslöften

Gott Nytt År från oss till er

Se upp i backen...

Tre vänner på en snowracer eller Easyglider

Som liten hade jag vad som då kallades raketpulka. Snowracern var ännu inte uppfunnen. Vi åkte på kälke eller tefat. Raketpulkan var något helt nytt och alldeles fantastiskt. Idag skulle den inte uppfattas som något speciellt men då när somliga ungar fortfarande åkte på tefat av plåt var den märkvärdig. Vi samlades i Tornbacken på kvällarna och körde tävlingar. Det kunde var upp emot trettio ungar i lovikkavantar som prejade varandra i den långa nedfarten. Syntetmaterial fanns ännu inte och doften av blöt ull som torkar på element kan jag fortfarande känna när jag tänker tillbaka.

Cecilias mamma litar helt på att Cecilia styr rätt.

Överallt i Sverige finns det en mördarbacke. Mördarbacken för mig ligger i Gröndal alldeles intill Trekanten. Ni kan se backen när ni passerar på E4:an. Jag bodde i många år i ett litet kulturhus alldeles intill och på vintrarna åkte jag pulka med min brors söner - Grim och Assar. Axl har också åkt där några gånger som liten.

Vad är då en mördarbacke? En mördarbacke är så läskig att du inte vågar starta högst upp för att inte köra ihjäl dig. I en mördarbacke startar du med att bromsa.

Jörgen och Milou bränner ner.

I vår backe här i förorten kan det gå nog så fort ändå. Kolla bilderna ovan eller nedan. Vi slöt upp i backen med Flisans dagiskompisar med syskon och föräldrar för gemensam pulkaåkning

Kolla! Cecilia har inga händer på ratten.

Nära där vi bor finns det denna fantastiska vinter två backar att åka i. Den vi åkte i är något smal så de yngsta i gardet behövde styrhjälp så att de inte körde in i något träd.

Elvira visar baksidan med pulkaåkning

Efteråt kan jag konstatera att jag nog var fegast. Cecilias tillit till Leos körvana var obegriplig. Leo har som vanligt inget stopp och förlitade sig på att konstruktionen verkligen skulle svänga när han ville - och den svängde.

Snösprut och lipsill

När det gäller Felicia så dissade hon sin mamma och pappa till förmån för andra mammor och pappor. Varken jag eller Cecilia fick åka ett endaste åk med Flisan. När vi säger det till henne nu efteråt så skrattar hon bara.

Leo förhandlar om vem som skall åka med

Efteråt gick vi hem till oss för korv med bröd, julmust och kaffe.

Många barn, många korvar.

Och så var det där med vinter. Bor man som vi gör i ett land som ligger så nära nordpolen som någon centimeter om du tittar på en jordglob, så måste du lära dig uppskatta vintern för att överleva. Att tycka det är kul med skridskor, skidor, pulkor, snögubbar osv.

Det går inte att gå omkring ett helt liv och lida flera månader varje år för att det är vinter. Därför är det också viktigt att lära barnen uppskatta det som faktiskt är kul med minusgrader, snö, is och kalla kinder. Även om vår trettonåring envisas med att gå i gympadojjor fastän termometern visar sjutton minus.

Pippi, Tommy och Annika eller?

Bilderna kommer från Mattias och Linn. Det kan förklara varför inte Mattias är med på en enda bild. Men jag lovar - han var med.