Var e pappa: Happy New Year

Som himlen ovanför Kabul

Nytt år igen. Det har blivit ganska många genom åren och förhoppningsvis skall det bli än fler. Det är väl nu man skall summera året som gått och i tankarna sätta fundamentet inför det nya. Men det gör vi inte.

Vi var bjudna på nyårsfest hemma hos Jonas & Maria tillsammans med 36 personer till, varav ett tiotal barn. Nu är det mer en våning än lägenhet de bor i så plats fanns.

Festprisse

Nu är killarna så stora att de klarar av de flesta vuxenfester och det är roligt att de kunde följa med. Felicia firade nyår med mormor och morfar Per ute i Sollentuna och skönt för oss var väl det. På kalaset Felicia var fick hon stifta bekantskap med en av bloggens läsare i USA. Kul.

Tillbaka till Södermalm. Det bjöds på massor av bubbel, mat, desserter och drinkar för de vuxna. Massor av mat, desserter, läsk och chips för de unga. Det kunde inte bli bättre.

Byggare Bob?

Senare på kvällen kom det fram ett väldigt stort och välbyggt pepparkakshus. Den yngste festprissen fick förmånen att med hammaren slå första slaget. Det råkade bli Frasse. På något sätt stred det mot allt han fått lära sig av sin mamma och pappa. Det tog lång tid för honom att verkligen förstå, att de där vuxna som stod runt omkring och hejade på honom, verkligen ville att han skulle drämma till. De lite äldre tjejerna och killarna, som Leo, stod å andra sidan och hoppade i väntan på att få slå ett slag.

Efter ordning kommer kaos

När alla ungarna slagit sitt så återstod det inte mer än smulor. Värden Jonas som jag vet är riktigt försiktig med allt som har med vapen att göra var inte lika försiktig med det explosiva. Jonas räckte över ett gäng raketer till de äldre barnen som raskt sprang ner till Tantolunden för lite sprängfest. När jag frågade Jonas om det var någon vuxen med så svarade han: Äh, det är lugnt för Axl är med. Vad säger man om det? Axl har vad jag vet aldrig någonsin tänt på en raket. Men det gick så klart bra. Vuxna har så lätt för att bli förlåtande med några glas champagne i kroppen, inte minst jag själv.

Tänt var det här!

Här tänder Jonas på mindre häxpipor som stacks ner i tomma läskedrycksflaskor. Leo bara älskade det.

Vid tolvslaget gick vi ut på balkongen i snöyran och såg stjärnorna explodera över Vitabergsparken. Vackert!

Hur många personer får plats på en balkong?

Därefter blev vardagsrummet ett dansgolv med discokula och allt. Cecilia fick dansa så det räckte. Tre härliga kavaljerer hade hon. Nu finns det inga bildbevis på att jag faktiskt dansade men jag lovar det hände. Jag skulle aldrig ljuga om just det.