Absolut oorganiserad och vuxenfri spontanidrott

Kolla in den blicken. Vad tänker han på?

A. Jag vill inte gå hem nu.

B. Ur vägen gubbe.

C. Pappa, du stör.

Det här är så långt från Holiday on ice som det går att komma. Bakom garagen pågår det mer eller mindre varje kväll fighter som får Stanley Cup slutspelet att likna kindergarten.

Med inlines på fötterna kör de match efter match. Jag måste beundra deras kärnfysik. Leo kan

t ex först ha spelat fotboll två timmar på fritids, därefter åkt i väg på en handbollsträning och som avslutning på kvällen ytterligare två timmar inlinesåkning. Puh!

I dessa tider när allt är så organiserat och reglerat är det oerhört skönt att se att det fortfarande existerar spontanidrott. När jag var i Leos ålder fanns det bara spontanidrott. Man samlades (utan vuxna) på en grusplan, delade upp sig i två lag och körde. Hur ofta ser ni killar eller tjejer på en fotbollsplan som inte är ett utlyst träningstillfälle av någon idrottsklubb. Inte ofta.

Leo fick sina inlines när han fyllde år. Två dagar efter födelsedagen frågade jag honom om vi skulle ta en tur tillsammans. Det gjorde vi. Efteråt så frågade jag Leo hur han tyckte att jag åkte? Det här var första gången han dissade en idrottsprestation som jag genomfört. Ofta brukar han tycka att hans pappa är fantastisk, simmar och dyker skitbra, är en fena på fotboll osv. Men den här gången så sa han: Si så där pappa, si så där.

Nu har Leo ett gott hjärta så en stund senare när han fått dåligt samvete av att vara ärlig så sa han: Du åkte bra rätt fram pappa men du var inget vidare på tricks.

Och det har han rätt i. Jag har åkt inlines i fem år men han gör ändå tricks efter två dagar som jag inte vågar mig på. Om Axl skulle köra några dagar så skulle han också direkt göra tricks som jag inte klarar av. Det är nog sant det där ordspråket: Det som krokigt skall bli skall böjas i tid.