Stockholm Winter Games

Felicia Madigan

Vi åkte till Stockholm Winter Games på Stockholmsmässan. Kusinen Grim och hans kompis Alex mötte vi upp på stationen. Mässalen var fylld av olika idrotter som vi kunde prova på. Ändå kändes utbudet magert och organisationen något bristfällig.

Vi startade på Cirkus Cirkör där hela gänget provade att gå på lina.

I verkligheten går rodel något fortare

Rodelåkningen var lite av ett antiklimax. På is är det en hastighetsgren av rang men inomhus blev det lite löjligt. Lite kul var det att se en riktig tävlingsbob. När man ser dem blåsa nerför isbackarna i över tvåhundra km/h så får man för sig att de sitter ganska så ombonat. Inte alls. En bob är hur avskalad som helst.

Leo sätter hjärtan i brand

Leo testar hjärt och lungräddning. Tungt jobb tyckte Leo. När min infarkt kommer så hoppas jag att det finna någon mer i närheten än just Leo.

Det kan se ut som slutet på ett 100 meters lopp när det i själva verket rör sig om dans.

Det var kul att Grim och hans kompis Alex följde med. Trots att de nästan är vuxna, 18 år, så tvekade de inte att prova på allt som verkade roligt.

Stiliga grabbar Axl & Grim

Axl, Leo, Grim och Alex ställde upp i en match brännbollsbasket. För ett gäng sådana handbollskillar blev det nästan för enkelt och det vann så så klart plätt lätt.

The American way och life

På Leos fråga om hur han skulle tackla så svarade den skäggiga killen bara: Tryck till så hårt du kan och gå in lågt.

Leorminator

Vilket Leo också gjorde. På tre försök slog han ner motståndet tre gånger och därefter skadade han knät. Hoppas han är ok till Indoor.

En stunds njutning

Gratis massage och ingen kö. Det var bara att hoppa in. Jag hade sträckt ut höger sida av nacken och ryggen när jag klättrade sist så det här var en skänk från ovan. Grim och Alex tog också chansen.

Tallriken balanserar och snurrar samtidigt

Vi avslutade som vi började på Cirkus Cirkör. Leo testade att jonglera med bollar och Felicia balanserade tallrikar som om hon aldrig gjort annat. Vi provade också med Lacrosse, Grim körde inlines, kasta bollar, skjuta bollar osv. Axl och leo har inte som jag vuxit upp på en fritidsgård i en annan förort. Därför är också deras kunskaper om pingis klart begränsat. Jag slog tre servrar på Axl med olika skruv på varje serv. På den första gick bollen till höger och Axl till vänster. På den andra gick bollen till vänster och Axl till höger och på den tredje bollen gick Axl och köpte korv:))

Takskottning

Vi har under några veckor sett att snömängden på garaget börjat bli oroväckande tungt.

På morgonen gick jag och Leo ut för att skotta. En granne hade redan startat. Det var några ton snö som skulle bort.

Det är ganska tungt om man inte är så gammal men Leo är stark.

Och snart hade han fått in snitsen. Lurig som han kan vara så samlade han all snö på ett ställe nedanför garaget.

Så att han kunde avsluta uppdraget med ett jättehopp rakt ner i snöhögen.

Happy New Year

Som himlen ovanför Kabul

Nytt år igen. Det har blivit ganska många genom åren och förhoppningsvis skall det bli än fler. Det är väl nu man skall summera året som gått och i tankarna sätta fundamentet inför det nya. Men det gör vi inte.

Vi var bjudna på nyårsfest hemma hos Jonas & Maria tillsammans med 36 personer till, varav ett tiotal barn. Nu är det mer en våning än lägenhet de bor i så plats fanns.

Festprisse

Nu är killarna så stora att de klarar av de flesta vuxenfester och det är roligt att de kunde följa med. Felicia firade nyår med mormor och morfar Per ute i Sollentuna och skönt för oss var väl det. På kalaset Felicia var fick hon stifta bekantskap med en av bloggens läsare i USA. Kul.

Tillbaka till Södermalm. Det bjöds på massor av bubbel, mat, desserter och drinkar för de vuxna. Massor av mat, desserter, läsk och chips för de unga. Det kunde inte bli bättre.

Byggare Bob?

Senare på kvällen kom det fram ett väldigt stort och välbyggt pepparkakshus. Den yngste festprissen fick förmånen att med hammaren slå första slaget. Det råkade bli Frasse. På något sätt stred det mot allt han fått lära sig av sin mamma och pappa. Det tog lång tid för honom att verkligen förstå, att de där vuxna som stod runt omkring och hejade på honom, verkligen ville att han skulle drämma till. De lite äldre tjejerna och killarna, som Leo, stod å andra sidan och hoppade i väntan på att få slå ett slag.

Efter ordning kommer kaos

När alla ungarna slagit sitt så återstod det inte mer än smulor. Värden Jonas som jag vet är riktigt försiktig med allt som har med vapen att göra var inte lika försiktig med det explosiva. Jonas räckte över ett gäng raketer till de äldre barnen som raskt sprang ner till Tantolunden för lite sprängfest. När jag frågade Jonas om det var någon vuxen med så svarade han: Äh, det är lugnt för Axl är med. Vad säger man om det? Axl har vad jag vet aldrig någonsin tänt på en raket. Men det gick så klart bra. Vuxna har så lätt för att bli förlåtande med några glas champagne i kroppen, inte minst jag själv.

Tänt var det här!

Här tänder Jonas på mindre häxpipor som stacks ner i tomma läskedrycksflaskor. Leo bara älskade det.

Vid tolvslaget gick vi ut på balkongen i snöyran och såg stjärnorna explodera över Vitabergsparken. Vackert!

Hur många personer får plats på en balkong?

Därefter blev vardagsrummet ett dansgolv med discokula och allt. Cecilia fick dansa så det räckte. Tre härliga kavaljerer hade hon. Nu finns det inga bildbevis på att jag faktiskt dansade men jag lovar det hände. Jag skulle aldrig ljuga om just det.

Let`s dance

Axl buggade loss som om han aldrig gjort annat.

Jag vågar stuffa

Jag tror Cecilia verkligen var lycklig när hon dansade med sina söner.

Tiodans i nyårsnatten

Leo var inte sämre han men under dansen var de inte helt överens om vem som för.

Bra svansföring

Även om det ser ut här som om Leo har greppet.

På det stora hela var det en väldigt lyckad fest. Tack Jonas och Maria, Arvid och Rasmus.

Fyra familjemedlemmar inga nyårslöften

Gott Nytt År från oss till er

Se upp i backen...

Tre vänner på en snowracer eller Easyglider

Som liten hade jag vad som då kallades raketpulka. Snowracern var ännu inte uppfunnen. Vi åkte på kälke eller tefat. Raketpulkan var något helt nytt och alldeles fantastiskt. Idag skulle den inte uppfattas som något speciellt men då när somliga ungar fortfarande åkte på tefat av plåt var den märkvärdig. Vi samlades i Tornbacken på kvällarna och körde tävlingar. Det kunde var upp emot trettio ungar i lovikkavantar som prejade varandra i den långa nedfarten. Syntetmaterial fanns ännu inte och doften av blöt ull som torkar på element kan jag fortfarande känna när jag tänker tillbaka.

Cecilias mamma litar helt på att Cecilia styr rätt.

Överallt i Sverige finns det en mördarbacke. Mördarbacken för mig ligger i Gröndal alldeles intill Trekanten. Ni kan se backen när ni passerar på E4:an. Jag bodde i många år i ett litet kulturhus alldeles intill och på vintrarna åkte jag pulka med min brors söner - Grim och Assar. Axl har också åkt där några gånger som liten.

Vad är då en mördarbacke? En mördarbacke är så läskig att du inte vågar starta högst upp för att inte köra ihjäl dig. I en mördarbacke startar du med att bromsa.

Jörgen och Milou bränner ner.

I vår backe här i förorten kan det gå nog så fort ändå. Kolla bilderna ovan eller nedan. Vi slöt upp i backen med Flisans dagiskompisar med syskon och föräldrar för gemensam pulkaåkning

Kolla! Cecilia har inga händer på ratten.

Nära där vi bor finns det denna fantastiska vinter två backar att åka i. Den vi åkte i är något smal så de yngsta i gardet behövde styrhjälp så att de inte körde in i något träd.

Elvira visar baksidan med pulkaåkning

Efteråt kan jag konstatera att jag nog var fegast. Cecilias tillit till Leos körvana var obegriplig. Leo har som vanligt inget stopp och förlitade sig på att konstruktionen verkligen skulle svänga när han ville - och den svängde.

Snösprut och lipsill

När det gäller Felicia så dissade hon sin mamma och pappa till förmån för andra mammor och pappor. Varken jag eller Cecilia fick åka ett endaste åk med Flisan. När vi säger det till henne nu efteråt så skrattar hon bara.

Leo förhandlar om vem som skall åka med

Efteråt gick vi hem till oss för korv med bröd, julmust och kaffe.

Många barn, många korvar.

Och så var det där med vinter. Bor man som vi gör i ett land som ligger så nära nordpolen som någon centimeter om du tittar på en jordglob, så måste du lära dig uppskatta vintern för att överleva. Att tycka det är kul med skridskor, skidor, pulkor, snögubbar osv.

Det går inte att gå omkring ett helt liv och lida flera månader varje år för att det är vinter. Därför är det också viktigt att lära barnen uppskatta det som faktiskt är kul med minusgrader, snö, is och kalla kinder. Även om vår trettonåring envisas med att gå i gympadojjor fastän termometern visar sjutton minus.

Pippi, Tommy och Annika eller?

Bilderna kommer från Mattias och Linn. Det kan förklara varför inte Mattias är med på en enda bild. Men jag lovar - han var med.

Nu är det jul igen!

Morfar Per finjusterar julen. Mormor kollar kulorna.

För oss blev det att fira julafton tre gånger denna jul. Barnen älskade det. Julklappar överallt. Julafton nr 1 firades med morfar Staffan. Han dök upp dagen före julafton, sov över och firade julafton med oss på morgonen dagen därpå. Axl tillbringade julafton norröver och han var saknad.

Bordet representerar 12000 kalorier per person och måltid

Vårt eget julbord ser förmodligen ut som alla andra julbord i Sverige med lite variation. Det skall vara på ett speciellt sätt och bra är väl det. Leo har lämnat tomtenivån men Flisan har precis kommit dit.

Det ville till att det kom en riktig tomte och det gjorde det.

Leo kollade in tomten och påpekade att det såg ut som om han skulle ramla några gånger

Ur skogen på baksidan kom han pulsande med en säck över axeln. Det kunde inte bli bättre.

Tomten hade mustaschen ovanför näsan men vad gjorde väl det.

När tomten steg in i huset och frågade om det finns några snälla barn så svarade Flisan blixtsnabbt att det gjorde det. Sedan hörde jag henne säga för sig själv "Samuels pappa".

Det råder ingen tvekan om att hon är den skarpaste kniven i lådan.

Paketöppningen tar som alltid lång tid. Det märks att även Leo blivit större. Färre klappar men dyrare. Julafton nr 2 firades hemma hos Thomas på kvällen.

Det var en riktig A-lags tomte vi stötte på. Hård och utlevad.

Tomten hemma hos Thomas såg ut att komma direkt från någon dålig skräckfilm eller en parkbänk vid Hornstull. Men Flisan lurar man inte så lätt. Senare på kvällen påpekade hon att tomten var Thomas. Hur skall vi lura henne i framtiden?

Tomtenisse med tomtenissor.

Julgänget hemma hos Thomas var stort med farmor som äldst och flisan som yngst. Däremellan jag, Thomas och Marlene med sammanlagt sju barn.

The next generation, ja kanske inte tomten.

Julafton nr 3 utspelas dagen efter nere på Södertörn hos mormor och morfar Per.

Jaha, det är så man gör

Trevligt och juligt med god mat. Det jag minns bäst är äppelglöggen som morfar Per spetsat med Calvados. Godare blir det inte eller äppligare.

Tyskt mörkt öl och lokalt bryggt öl från södertörn.

God Jul!

Uteliggargranar

En perfekt gran kläs med lite av varje

Varför är alla våra granar genom åren så fula? Vi har köpt hiskeliga ekologiska granar med klara gran-dna-fel, vi har köpt granar som har varit hur snygga som helst hos den supertrevlige granförsäljaren som pratade dalmål men som visade sig vara hur sneda som helst när de väl kom i julgransfoten. Vi har köpt granar som tappat alla barr innan de kommit innanför ytterdörren. En gång när vi bodde i Årsta hittade jag en fantastiskt gran långt från hemmet. Jag slog till och tog granen hem på cykeln! Prova att cykla med en gran så får ni se hur lätt det är. Men även den granen visade sig vid närmare besiktning har fler skönhetsfel än skönhet. Nu är vi verkligen inga perfektionister - snarare tvärtom. Därför är det så roligt att denna jul har vi fått en gran som bara andas jul. Hur gick det till? Var köpte vi den? Och varför lyckades vi denna jul.

Granen inhandlades i Kungens Kurva. Vi gjorde ingen besiktning utan litade helt på den supertrevlige granförsäljaren som pratade dalmål. Lita på masarna eller förlita er på turen. Därefter ber jag att få citera Johan Hakelius som i dagens DN hävdar att det är vulgärt med allt annat än en helt vanlig fattigmans uteliggargran. Vår är från Danmark.

En perfekt gran klädd med lite av varje.

Lucia för hela slanten

Det har varit luciafirande för Felicia, Leo och Axl. Det enda firande vi fick besöka var Felicias. Axl ville inte att vi skulle komma och till Leos blir vi inte inbjudna förrän nästa år.

Dagen innan Lucia åkte vi och köpte en Luciakrona till Felicia för det ville hon ha. Nu var det som så att Felicia nog inte visste hur en Luciakrona ser ut. Hon trodde hon skulle få en prinsesskrona som är något helt annat. Dessutom glömde vi ställa in storleken på Luciakronan så det slutade med att hon blev tärna.

Vänner från förr: Felicia, Zack och Cecilia.

Men vad gör det när man har en tomtenisse och en tomtenissa som bästa vänner.

Familjerna bakom de tre aktörerna

Själva luciafirandet på Felicias dagis gick till som så att lucior, tärnor, tomtar av olika slag samt pepparkaksgubbar och gummor satt i en ring och sjöng olika sånger. Någon stjärngosse har jag inte sett sedan Axl deltog i luciatåg.

Det bjöds på kaffe, saft, kakor och bullar.

Det var treorna som stod för underhållningen med tvåorna som kör

Bloggens utsände fotograf (Mattias som tagit samtliga bilder utom konstfotot i början) lyckades även ta några bilder från Leos firande. Om ni ser ett litet blont huvud som sticker fram längst upp till höger så är det Leo.

Kakmonster