Pumphelvete!

Tidig morgon i sommarhuset men varför ser jag så bekymrad ut? Inte är det för vädret, det är toppen. Huset eller snarare husen har klarat sig bra över vintern. Inga träd har blåst ner, inga större skador som vi kan se. Och vädret, sa jag det, är toppen och kaffet ok.

Det är det här som är problemet. Inte Felicia som står på brunnslocket utan det vad som finns i den där lilla huset i förgrunden. En pump. I höstas tog jag upp den, tömde den på vatten och ställde in den i boden. Nu i helgen så funkar den inte och när vi ringer pumpmannen så undrar han om den frusit sönder i vinter? Nu är vi vana vid att ha problem med pumpen när vi öppnar upp. Om de inte händer varje år så inträffar det vartannat år. Så det här löser sig nog också. Pumpmannen har massor av göra men kommer förbi när han hinner. Så är det här på landsbygden. Ingen jäkt.

Jag berättade att morgonen var toppen. Men tjatet vara i alla fall detsamma. När skall vi sätta upp studsmattan? Så vi satte upp studsmattan på studs. Nedan är det bara bilder på Leo men även Felicia kan numera göra både ett eller två tricks på studsmattan. Förutom gräsklippningen som Cecilia skötte samt städning och grillning så hann både jag och Cecilia med att premiärspringa våra rundor. naturstig eller sågspån. Den lokala orienteringsklubben skapar löpsträckor som är förlåtande mot åldrande kroppar.

Leo flyger som han vill

Kolla in kroppskontrollen

Och nedslaget. Han landade rätt även om det inte ser så ut här.

Vintern rasat ut...

Karuselltjejen

Det här var första valborgsfirandet för vår del i söderförorten. Året innan var vi på Södertörn och innan dess i Stavsjö. Det var varmt väder och vi körde grillen. Morfar Staffan hade med sig ett Amarone från 08 som vi gifte i hop med grillat kött, hemrörd aioli och fänkålsgratäng.

Därefter bar det av ner till sjön och brasan.

Felicia och morfar Staffan i skogsbacken bakom huset

Det var en mindre folkvandring ner till sjön. Vi tog bilen p g a brist på cyklar annars cyklar vi nästan jämnt. Inte helt lätt att ta sig fram med alla valborgsmässofirare. Leo fann direkt sina kompisar och tillsammans började de slänga in pinnar i brasan. Axl försvann, gud vet var, med sina kompisar.

Felicia upptäcker att eld är varmt

Årets eld var klart bättre än förra årets. Men det var helt klart för mycket tingeltangel och för lite fackeltåg och åt helvete för lite manskör som sjunger Vintern rasat ut... Fyrverkerimästaren hade en del att lära om dramaturgi. Ingenting blir bättra av att man bränner av allt på en gång.

Jag som inte bott så här tidigare, i ett radhus- och villaområde fyllt med svennebanan (Nu är jag svennebanan själv också) kan sakna en miljö som inte är fullt så homogen som den här. Det är lätt att det blir lite tråkig och förutsägbart när alla är likadana. När en hel stadsdel samsas runt en brasa som den här så blir det ganska tydligt.

Jag som är så van vid anonymitet finner en viss skräckblandad förtjusning över att man hälsar på så många. Föräldrar och barn från Axl, Leo och Felicias skolor, föräldrar och barn från deras idrottsaktiviteter osv. Tillsammans blir det ganska många och det är nog bra det.

Nu till karusellminnnen. När Felicia åkte i sin karusell så var hon så glad, så glad och jag som tittade på henne fick jag känslan av att jag satt på en bio och såg en fransk film.

Det var härligt.

När jag var liten, var jag på Åland. Där på någon åker, mitt ute i ingenstans, hade de ställt ut en slänggunga. Jag tjatade på min mamma om att jag ville åka och det fick jag. Som jag minns det var det bara jag och ett eller två barn till som åkte i den där slänggungan. De allra flesta gungorna for runt, runt tomma. En slänggunga är en karusell där du sitter i en gunga men inte gungar utan slungas runt.

Det höll på ganska länge, mycket längre än normalt...

När jag tittar på maskinisten som skötte gungan så såg jag att han stod och pratade med min mamma. Jag förstod att han inte tänkte stanna gungan på ett tag. Själv började ett rejält illamående börja bubbla upp hos mig. Jag förstod snabbt att om inte den här gungan stannade "pronto" så skulle något otrevligt hända. Av någon anledning ville jag inte ropa och påkalla uppmärksamhet så istället hakar jag av kedjan framför mig, makar mig ut till den absoluta kanten och tar språnget. Pga av centrifugalkraften så blir det ett jättekast. Jag flyger genom luften som en projektil tills gravitationskraften tar ut sin rätt och jag kraschlandar i ett snår. Jag minns att jag låg där ett tag innan jag reste mig upp, gick tillbaka till slänggungan och noterade att ingen märkt att jag flugit av. Hade Felicia ramlat av så hade jag, Cecilia och morfar Staffan var där snabbare än du hinner säga ops.

Ett mycket blött fredagsnöje!

200 meter benspark med dyna följs upp med

50 meter benspark utan dyna.

Så här har jag tillbringat fredagkvällarna efter nyår. Jag har gått eller går på en crawlkurs. Det har varit hur jobbigt och hur roligt som helst. Jag och Stefan (Alexanders pappa) har kört på. Nu tyckte jag väl innan att jag kunde crawla men se det kunde jag inte. Faktum var att jag inte ens kunde simma vanligt bröstsim enligt Eva vår instruktör. Det har varit mycket jobbigare än jag kunde ana ändå brukar jag berömma mig själva med att vara i hyfsad form med hyfsad kondition. Men de räckte inte till här.

När jag någon gång stannade til någon meter innan bassängkanten så kom Eva fram till mig och sa "Skärpning Jörgen. Här går vi hela vägen in i kaklet".

Ni förstår pressen. Vi fick börja från början med en röd simdyna. Prova själva att bara sparka er fram 200 meter som uppvärmning. Efter det följde det ena svåra och jobbiga momentet efter det andra. Sista tio minuterna brukar vi crawla men då är vi så slut att vi knappt orkar.

Att simma och andas i tretakt tog ett tag att få in. Jag räknar

fortfarande, ett, två och tre andas, ett, två och tre...

En fördel är att både jag och Stefan har kunnat ta med oss våra killar, Leo och Alexander, som har haft hur kul som helst medan vi kämpat på. Kurs och kurs, ibland känns det mer som om vi har fått privatlektioner. Som mest har vi varit fem deltagare men flera gånger har det bara varit jag och Stefan. Det som jag tycker har varit allra roligast är att få instruktioner. Det var länge sedan som någon berättade för mig hur jag skall göra, som rättar mina fel och ger beröm när det går bra. Vet ni inte vad ni ska göra på fredagkvällarna i höst så är ni välkomna att hänga på. Blötare än så kan inte en fredag bli.

Nio år & uppkopplad

Grattis Leo på nioårsdagen. Du har blivit en riktig kille. Det är härligt att se att du är lika frejdig som du alltid varit och lika godhjärtad. I går när Cecilia och jag kom i bilen for Leo förbi på sin bike. Vi konstaterade att han ser ut som en buspojke men är så långt från busig som man kan vara.

Farmor kom dagen innan och sov över. På morgonen gick vi upp till Leo och sjöng för honom. Den populäraste presenten var en laptop. Äntligen är Leo med i leken, uppkopplad och klar.

När Leo fyller år så kör vi korvfest. Jag hade köpt korv från Spanien, Tyskland och härlig lammkorv från Gotland. Födelsedagsfesten kunde börja.

Några av festdeltagarna, Flisan, Maria, Grim, Assar och Axl. Vid laptopen i Leos rum satt just Leo och hans kompis Felix.

Leo konstaterade att det är alltid fint väder när han fyller år och det har han rätt i. Vi kan alltid grilla till Leos födelsedag. När Leo föddes var det också en toppenfin dag. Cecilia, stor som ett hus, och jag färdades i gryningen över Skanstullsbron på väg till SÖS. Solen hade gått upp och det gick att se att det skulle bli en varm dag för Leo att komma till världen i. Efter födelsen promenerade jag tillbaka mot Årsta för att hämta en Axl, fem år gammal på dagis. Jag pausade i Årsta vid lunchtid och firade genom att sätta mig på en uteservering och dricka en kall. När Axl och jag kom tillbaka till SÖS låg en nyfödd Leo på Cecilias säng. Axl gjorde några jämfota hopp alldeles för nära Leos huvud, sköt en salva med sin laserpistol i luften och sa, Äh, Jörgen, vi sticker.

Sol, värme och kall öl. Det blir inte bättre.

Thomas, min bror, är inte precis någon frekvent gäst här och därför var det extra roligt att han makade sig hit.

Assar krävde en streetbasket match och så blev det. Kolla in Magic Jörgen!

Grim håller kollen på alla småchippar.

Kolla in Axls försvar. Helt ok för en handbollsspelare.

Farmor har kul.

Tjejerna på lådan.

Och priset till världens bästa nioåring går till Leo. I år blommade Magnolian på Leos födelsedag. Det gjorde den inte förra året. Saknade var Morfar Staffan och Per, Marlene, Anastasia och Andreas. Vi ses om ett år igen. Tack Maria för de fina basketbilderna.

Påsklyx på Nynäs Havsbad

Vi bjöds på påsklunch på Nynäs Havsbad av Per & June. Nynäs Havsbad är ungefär som badet ute i Saltis. Ett vackert trätempel för soldyrkare. Temperaturen här ute vid havsbandet var några grader lägre än hemma men solen sken och det kändes mer som försommar än april.

Härlig lunchmiljö med havet utanför. Det bjöds på toast med svampstuvning till förrätt och och huvudrätten bestod av lax med färskpotatis och en fetasås. Gott!. Till det drack jag en lager direkt från Pumpviken.

Kaffet tog vi utanför. Därefter åkte vi hem till June & Per och träffade på en ny bekantskap - Dante - en två månader gammal hundvalp. Tre ägg fyllda med godis gömdes och hittades så klart. Leo ville att vi skulle gömma hans ägg en gång till. Det var för lätt första gången. Tack för en god lunch och en härlig rabarberpaj.

Påskkärringar, äggkonst och godisbrist

Det har målats ägg med skiftande konstnärlig kvalitet och ambition. Ägget närmast har Cecilia redan tingat att få hygga knoppen av till frukost i morgon.

En stunds lugn på Skärtorsdagens eftermiddag. Vattenfärg eller färgpennor är valfritt.

Stor koncentration och målmedvetenhet. Därefter ringde det på dörren.

Det var fyra påskkärringar vid namn Zack, Elvira, Milou och Goran. Flisan fick ett toppenfint påskkort. Exakt vid det här läget är det artigt att bjussa påskfirarna på godis. Godis som ännu inte köpt in. Tråkigt.

Sedan dök Hampus med kompis upp med samma nedslående resultat. Inget godis.

Sluligen mjauade två påskkatter på dörren. Det hjälpte inte heller. Det fanns ingen godis till Jasmina och henns polare heller. Finns det inget godis så finns det inte. Sedan dröjde det inte länge förrän Cecilia kom hem med två kilo godis i en påse. Det godiset lär vi få äta upp själva för efter det att hon kommit hem har ingen ringt på dörren.

Prima primadonnor på premiären för Pino & köttbullarna

På söndagseftermiddagen var tjejerna i familjen inbjudna till premiären av den första Pinofilmen på Folkets Bio i Tjockhult. Flisan hade aldrig tidigare varit på en premiär eller i en biograf heller för den delen - men hon skötte sig fint. "Det var som om hon inte gjort annat än gått på filmpremiärer" sa Kenneth Felicias gudfar och skapare av Pino via telefon. Cecilia höll med när jag pratade med henne senare. Hon sa att det hade fungerat toppenbra och att Felicia applåderat. Felicia ger filmen fem polkagrisar av fem möjliga och hävdar att avsnittet med cirkusen var filmens höjdpunkt.