Handboll e döden

Min plan denna morgon var att åka till Häggsta och genomföra årets första utomhusklättring. Mitt högra knä sa nej så i stället cyklade och jag och Leo till den lokala handbollklubbens 40-års jubileum.

Vid ett bords satt Sara, en av Leos fyra handbollstränare, och målade barn. Leo tvekade inte en sekund.

De hände något underligt. När färgen las på förändrades inte bara Leos yttre utan också hans inre. Från att ha varit en glad, hejsanhoppsan kille blev han allt mer fundersam och allt mer lik döden.

Slutligen tog masken över helt och det ända som återstod var en dödskalle.

Tills några kompisar dök upp.

Straffläggningstävlingen var inget för Leo. Av fem straffar satte han bara en.

Axl väckte jag en timme innan Leo och jag cyklade i väg. Men han ville fortsätta sova, inte följa med. Nu ger jag mig inte så lätt så när jag kom fram ringde två gånger till och väckte tonåringen. Det sista samtalet gjorde susen och Axl bad mig anmäla honom till straffläggningstävling.

Nu gick det inte så mycket bättre för Axl. Han åkte också ut. En sak är säker. Det finns inga säkra straffläggare i den här familjen.

Morfindrogad och nyopererad

Nu är Flisan opererad och ligger på uppvaket. De har tagit bort en körtel bakom näsan som gör att hon nu kommer att andas bättre och slippa kräkas när hon hostar. Hon kommer att vara extra infektionskänslig den närmsta tiden och skall därför vara hemma fem dagar framöver. Det är ingen bra idé att bli förkyld direkt efter en sån här operation. Hon vet om att det kommer göra ont i halsen efteråt. Det har vi varit väldigt tydliga med. Hon vet också om att hon kommer att få äta obegränsat med glass några dagar framöver. Lycka till Felicia

Varepappa fyller år

Ännu en födelsedag. Vad fick jag? Många regnbågar tecknade i blyerts, en skalbagge som saknade ett ben och en extremt avancerad stegräknare som inte bara räknar ut hur långt jag sprungit och i vilken fart utan också hur många kalorier jag förbränt och gud vet vad. Tack mina älsklingar

Cecilia Vs Åsa Romson

Cecilia in action

Cecilia har haft en jobbig vecka. Förberedelsen inför lördagsintervjun har varit omfattande. Mängder av material att läsa in, frågor som skall förberedas, fakta att analysera. Det har varit en tung vecka för Cecilia. Det har vill jag också påpeka varit en jobbig vecka för oss andra i familjen. En irriterad Cecilia med tidspressen pulserande i kroppen är inte att leka med.

Nu är det klart. Intervjun med Åsa Romson är genomförd och det gick riktigt bra. Det tyckte i alla fall jag och Leo som satt vid farmors köksbord och lyssnade på intervjun. Toppen Cecilia.

22 minus

07.00. Termometern visar på 22 minusgrader. Kölden håller oss i sitt grepp. Axl envisas med att gå i jumpadojjor och för tunn tröja under jackan. När jag drar Flisan på snowracern till dagis klagar hon på att hon fryser om hakan. Gatorna är inkompetent plogade och det beror inte bara på all snö. En viktig anledning är avregleringen. Tidigare var det kommunala plogbilar med fast anställd personal som körde samma sträckor år efter år och visste hur man gjorde och som med tiden blev skickliga och utvecklade en yrkesstolthet.

Idag är det privata entreprenörer som tävlar med lägst anbud.

Svante Foerster, konstkritiker och författare, tyckte att dikten nedan var den ödsligaste dikt han kände till. Den gick direkt in i hjärteroten hos honom och själv tycker jag den passar dagens väder

Sjutton grader kallt
Inga vantar
Kuken står
Inga slantar
Sju mil hem

Svante är död. Han begick självmord för många år sedan. Innan han dog skrev han en riktig klassiker med titeln "Klasskämpen". Gillar ni stockholmsskildringar så får ni här en stundtals surrealistisk beskrivning av Stockholm anno 1964. I en annan roman har han ett replikskifte som jag fortfarande tycker är kul när jag tänker på det.

En man och en kvinna ligger en säng. De har älskat. Hon stryker honom över pannan och frågar

- Vilka är de vackraste ord du vet?

varvid mannen svarar

- Votering är begärd och verkställd.

Axl, paxel lingonsylt, säger Flisan

Grattis på födelsedagen Axl.

Ännu ett år har gått och vad har hänt? Axl har nästan lärt sig bädda sängen, nästan lärt sig plocka ner äppelskrutt, intorkade yoghurttallrikar och tomma glas med intorkad mjölkchoklad från sitt rum till köket. Han steker ägg och blodpudding som om han inte gjort annat. Han briljerar i skolan och på handbollsplanen. Han har vuxit någon decimeter och plötsligt fått muskler och när han pratar träder en helt främmande mörk stämma fram ur hans mun. Han är världens bästa barnvakt åt Felicia men inte alltid världens bästa storebror åt Leo. Aldrig längre tillbringar han en lördag- eller söndagkväll med oss i TV-soffan. Ibland är han så frånvarande som någon kan vara som bor under samma tak. Det händer att vi går upp och knackar på hans dörr för att kolla att det verkligen existerar en tonåring som heter Axl däruppe på övervåningen. Trots att hans svar på våra frågor blir kortare och mer enstaviga för varje dag som går så vet vi att i det där tonårshuvudet finns både hög socialkompetens och god konversationsförmåga - som vi dock inte får avnjuta.

Men att det är världens bästa Axl råder det ingen tvekan om.

Födelsedagen startade som sig bör med idrott. Axl spelade tre matcher i hemmahallen. Jimmy, Mathea och Gustav brände ner från Gävle för att titta och heja tillsammans med Cecilia och Felicia.

Som tur var fick de se de sista tio minuterna av första matchen för de övriga två visade sig vara riktiga sömnpulver. Jag och Leo var ute i Djursholm och spelade fotboll. Mormor och Morfar Per hade tagit fel på dag men lyckades ändå dyka upp lagom till födelsdagspizzan. Morfar Staffan hade inte missat något och passade tiden.

Axl med syskon väntar in pizzan

Axl med syskon äter pizzan

Ja må du leva avslutades med applåder.

Cecilia kommer med den traditionsenliga glassbilen.

Mormor och morfar Per kollar in paketöppningen

Morfar Staffan dela ut presenter.

Jimmy delar också ut presenter men inte samma.

Som tur var fick även Leo och Felicia paket.

Ett stort grattis till vår egen fjortonåring hurra, hurra, hurra!

Kungens möte med morfar Staffan

Hans Majestät och Morfar Staffan

Jag är inte rojalist men visst blir både jag och resten av familjen stolta när morfar Staffan mottager Littoris et Artibus ur kungens hand.

Dramatenkompisar med guldfeber

Marie Rickardsson iklädd en Camilla Thulin-kreation var den vackraste kvinnan i medaljgänget tillsammans med operasångerskan Malena Ernmann, enligt Cecilia som var där.

Far och dotter om nu någon inte skulle se det.

Efter medaljutdelningen fick även anhöriga, som vår egen Cecilia, skaka hand med kungen och drottningen. Därefter blev det mingel i den sal där den kungliga tronen står. I bakgrunden halsar skärgårdsdoktorn den äldre bubbel.

Med sikte på bubbel

Cecilia konstaterade efteråt att både kung och drottning var påfallande småväxta. Det kan inte bero på näringsbrist. En bekant till mig hävdade att samtliga av världens stora (läs galna) män genom tiderna inte nått över 155 cm i längd över havet. Som bevis för teorin nämnde han i ett andetag Hitler, Attila och Napoleon

Min egen kaffeflicka

Klänningen Cecilia bär är en italiensk designklänning som saknar prislapp. Efter medaljutdelning, mingel och handskakningar gick Cecilia och Staffan till Järntorget och pustade ut över en middag.