Konstnären i Vall

Efter Almedalsveckan stannade vi hos Kenneth och Erik i Vall. Alltid lika trevligt. Färre kaniner och flugor än förra året men lika många häster.

Felicia som förra året fick stenkoll på vad kaniner gillar hade inte glömt att maskrosblad är bästa sortens kaningodis . Kenneth som använder sin kanin som avfallskvarn och göder den med både pizzakanter och annat har följaktligen fått en väldigt fet kanin. Här fungera inga GI-index. Nu var det inga maskrosblad som gällde längre utan vitt bröd.

I bilen på väg mot Kenneth och Erik frågar Leo

- Är Kenneth bonde?

Varvid Felicia snabbt replikerar.

- Kenneth är ingen bonde. Han är min gudfar.

Även om hon inte träffar Kenneth så ofta så är hon mycket medveten om vem han är. När bilen stannade in på gårdsplanen sprang hon snabbt fram till honom och gav honom en kram. Kenneth som ibland kan ha problem med sitt kroppsspråk blev förvånad eller glatt överraskad.

Leo och Erik känner inte varandra alls enligt vårt vuxna sätt att se på saker och ting. Men det spelade ingen roll för dem. Två sekunder efter att de träffats så visste de hur saker och ting hänger ihop.

Det kan jag själv sakna från barndomen. Den där självklarheten i en ny relation.

Här är jag och här är du. Vad ska vi leka? Inga om eller men eller annat tjafs

Även Cecilia fick tid att relaxa innan vi drog igång grillen.