På besök hos farmor och Wallenberg

Det här är trappan till huset där  Raul Wallenbergs föddes 1912. I dag en ruin.

 Vi åkte ut för att besöka farmor och då passade jag på att guida ungarna i Kappsta. Ett litet, unikt skogsområde på södra Lidingö invid Stora Värtan. Det kan kännas lite som en vildvuxen park vilket det också är.  Som barn lekte jag mycket här och som tonåring drack jag tillsammans med mina kompisar många mellanöl här.

Portöljen är en skulptur och ett minnesmärke över Raul Wallenberg. Stenplattorna som portföljen står på är gatsten från Budapest där Raul verkade under kriget. Portföljen är i brons, bär diplomatens initialer och lär vara fylld av skyddspass.

 Det finns inget kvar av huset i dag och det fanns det inte för 40 år sedan heller när jag lekte här. Som väldigt liten samlade jag och en kompis ihop mängder av sniglar i olika former och storlekar. Vi ville åt deras snäckor. Sedan satt jag och kompisen vid ett köksbord och pillade ur de levande sniglarna ur deras snäckor med varsin gaffel och kniv. Om jag inte minns fel så fick vi en utskällning också

Bokskog i Stockholmstrakten hör inte till vanligheterna.

Naturen i Kappsta är unik. Stora ekar samsas med lika stora bokträd, lärkträd osv. Här växer mängder av förvildade parkväxter som egentligen hör hemma i mellan- och sydeuropa.

Den här dammen var torrlagd redan när jag var liten. Dammen ligger högt upp på ett berg med fin utsikt över Djurgården och Nacka

 Även om området är liten upptäcker man hela tiden nya saker, gamla husgrunder, vattencisterner och konstiga stenbroar högt uppe på berg.

Alger och sjögräs ger precis rätt grön kulör åt de grå klipporna. 

Området har en fin liten kuststräcka mot havet med fin utsikt över inloppet till Stockholm mellan Nacka och Djurgården.

Här sitter jag och Flisan och chillar. Som tonåring låg jag ofta här och solade. 

Middag hos farmor med lite av varje.

Efter besöket i Kappsta och Wallenberg så var det dags att besöka farmor som inte bor inte långt därifrån. Vi sov över. Det var länge sedan jag sov där och det var väldig länge sedan barnen sov så länge. Runt nio på morgonen vaknade vi till och det hör inte till vanligheterna.

Farmors pussgurkor

Vi träffar inte farmor så ofta som vi önskar. Nu verkar det som om hon får färdtjänst och då kan hon lite enklare också besöka oss. Farmor du är hjärtligt välkommen!

Gammal fin väntkur med Lidingötåget

Dagen efter tog vi tåget hem. Nuförtiden är tågen blå, när jag var liten var de bruna. Ena halvan var rökkupé och tågen gick hela vägen in till Humlegården. Varje station hade en stuga lik den på bilden med glasrutor och dörrar som gick att stänga. Element värmde upp stugorna och det var alltid fuktigt och mycket varmt inuti dem på vintern. Det här var prevandalismen.