Turkiet Revisited

Det här inlägget har titeln "Turkiet Revisited". Om det hade varit en film hade inlägget haft undertiteln" Svennebanan i solen".

Vi söker alla det unika, det annorlunda, det vi kan vara ensamma om. Nu vet vi att något sådant knappast existerar - inte som turist i tillvaron eller som Svennebanan i solen.

Jag tror dessutom att det unika varierar i tid och rum. Numera tror jag det skulle vara hyfsat unikt att komma hem efter sin spaniensemester och hänryckt berätta om Grisfesten. Finns det överhuvudtaget Grisfester numera i Spanien? Även Grisfesten kommer få sin revivel. Lite på mina ord. Snabbare än ni hinner säga ”salut” så kommer alla trendsetters hänga på Grisfester om några år.

Nu vet jag inte hur jag hamnade i det här resonemanget.

Jag tänkte bara lägga upp några bilder i detta nätburna familjealbumet.

Nå, hur var det? Jo, maten var bedrövlig. Ändå försökte vi hitta lite genuin (genuin, fy fan vad snobbigt) turkisk mat på mindre inte så turistbelamrade restauranger på någon bakgata. Men det var samma sak där. Herr Gourmé ger bottenbetyg och herr Gormand slickar sig om munnen och ger tummen upp. Två kilo på en vecka måste vara något slags rekord i viktökning - i alla fall för mig. Summerar jag maten så är det som i Grekland men lite sämre, i varje fall där vi var.

Bemötandet var annars tiptop överallt. Inga sura miner någonstans. Alla trevliga och hjälpsamma - även de som inte behövde vara det.

Felicia var mer uppvaktad än ni kan ana. En gång i halvtimmen så kom det fram någon och skulle skoja med henne. Hon blev säkerligen kallad prinsessa hundra gånger på en vecka. Jag överdriver inte. Det blev nästan besvärande. Hur det nu kan vara besvärande att någon uppskattar ens telning.

Vädret var toppen och havet hade exakt den temperatur och kulör det skall ha för att uppfylla alla normer.

Barnen hade säkerligen nöjt sig med poolen men nu tillhör jag den generation som tycker att havet är äkta och poolen fejk. (Äkta - fy fan vad snobbigt)

Hotellet var ok men inte mer. Leo som i grunden är en positiv individ och dessutom inte speciellt van att bo på hotell gav hotellet fem stjärnor utan att blinka.

Tre stjärnor var nog objektivt sett en mer korrekt bedömning. Och det är ok för mer än så kräver vi inte. Nu bodde vi mitt i smeten, 100 meter från den finaste stranden.

Nästa gång vore det kul att hyra en bil och åka omkring efter kusten och kanske framför allt köra upp i Taurusbergen och kolla läget. Angående det unika, det vi är ensamma om. Om jag vore turist i Sverige och verkligen ville uppleva något exotiskt så skulle jag försöka hitta och få vara med på ett klassiskt kafferep. Hur många sådana förekommer nu för tiden och var hittar men dem. En absolut unik företeelse i ett litet kallt land i Norden.