tisdag 5 oktober 2010

Wii & doften av manskapsbod

Trettonåringarna och Filip som bara är tolv samlas efter en skoldag i vardagsrummet framför TVn och spelar Wii.


De blir snabbt svettiga av spelet och doften av omklädningsrum sprider sig i rummet. Den lilla åskådaren i soffan med nappflaskan i handen verkar inte bry sig.


Tennis, boxning, golf, baseboll m m. Det är bara att välja. Ljudkulissen består av musik och publikjubel från spelet och alla grabbarnas sms som plingar in oavbrutet. Trettonåringar använder sin mobiler till allt utom att prata i.



Fille och Broman boxas mot varandra i tv-rutan. Ett kanske bättre sätt än då jag var tretton och boxning oftast slutade med näsblod.

söndag 3 oktober 2010

Bumling i Kolis

Det har varit en fantastisk hösthelg med sol och rätt temperatur. I vilket fall om man råkar gilla att klättra. 12 plusgrader är optimalt. Gummit i skorna får fin friktion mot klippan och handsvetten uteblir utan att man riskerar att frysa.

Leo högst upp efter att ha toppat ur en knepig spricka.

Jag och Leo åkte ut till Kolartorp och mötte upp ett gäng bouldrare. Bouldring kommer från engelskans boulder. Följdaktligen klättrar man på stora flyttblock eller lägre men branta väggar. Inget rep används. Istället lägger man ut tjocka mattor att falla på. Mattorna kallas crashpads. Höjden på klättringen varierar från tre till sju meter.


Grabbarna nedan står beredda att fånga honom om han skulle falla.

En Crashpad har en förmåga att se mindre ut ju högre man kommer. Därför "spottar" man åt varandra. Grabbarna under Leo står redo om han skulle falla okontrollerat för att styra hans kropp mot en av paddorna.


Med händerna uppe ser det ut som om de åkallar någon okänd skogsgud när de i själva verket bara är beredda på lillkillen skall rasa av.

Om man som jag väger rätt mycket fokuserar spottarna på att styra mitt huvudet bort från vassar stenar och dylikt. Och ni som undrar, ja skaderisken är avsevärt.


Hur fan skall det här gå, tänkte jag vid insteget.

De var en toppendag med bra sällskap, god matsäck och inte minst bra klättring. Det där med matsäck är viktigt. Klättring och framför allt bouldring är en väldigt social tillställning. Man fikar, snackar och har det trevligt i skogen eller vid en bergvägg. Kolartorp är stort och det finns mer än sexhundra problem som lederna kallas i den här subkulturen av klättring.

Av den lätt skitnödiga blicken kan ni dra slutsatsen att det var hårt.

Att klättra längre linjer med rep kräver en viss uthållighet. Bouldring kräver mer styrka, dynamiska rörelser och ett visst mått av mod för att våga toppa ut, dvs klättra hela vägen upp och därefter ställa sig upp på krönet i segerposition. Det är klättringen motsvarighet till löpningens hundrameter.


Och var skall jag sätta högerfoten.

Medan vi grabbar tillbringade vår dag i Kolartorps höstfärgade skogar så tillbringade tjejerna sin dag på ett betydligt nyttigare sätt. När jag ser det här ur genusperspektiv så får jag bara acceptera att jag och Leo är två mansgrisar. Axl spenderade för övrigt dagen i Uppsala med handboll.


Tjejerna varken gymnastiserar eller vinkar. De tvättar fönster vilket vi inte gjort sedan vi flyttade in för två och ett halvt år sedan.

måndag 20 september 2010

Valfeber som blev badfeber

Det köas till valstugorna över hela riket så också här i söderförorten. Vem vinner och vem förlorar? Prognoserna har varit ganska tydliga länge. Själv poströstade jag för flera dagar sedan i biblioteket. Det här är dagen efter Felicias kalas och inlägget om just kalaset kommer lite senare i veckan. Cecilia bevakade Miljöpartiet för SRs räkning och själv bevakade jag Leos fotbollsmatch för min och hans räkning. På valdagens eftermiddag stod vi i den lokala idrottsföreningens café och sålde kaffe men ingen korv. Kunderna var lätt räknade och kommersen noll och intet.
Förra vintern har Felicia och Cecilia haft en helt egen aktivitet på söndagarna i form av plask & lek i simhallen. Men nu när politiken upptog Cecilias kväll och större delen av natten fick jag och Leo hänga med på simningen. Hur gick det till och vad skulle vi göra? Jag var lite orolig och glömde helt bort att det fanns en som visste exakt hur allt funkade.


Foto: Pappa. Felicia leker kurragömma med Leo och undra vart han tagit vägen.

Felicia hade full koll och tyckte att det var ganska kul att berätta för mig hur vi skulle göra.
Medan vi tog på oss badkläder så gjorde Cecilia intervju på intervju med olika miljöpartister på deras vaka på Kägelbanan.


Paparazzi: Mattias. Cecilia ställer förmodligen obekväma frågor till Miljöpartiets pressekreterare.

Cecilia har beklagat sig över att Felicia aldrig vill vara med på uppvärmningen. Men nu när det gällde att visa pappa hur allt funkade så körde hon på som om hon aldrig gjort annat.


Foto: Leo. Pappa gör så här...

Det var höga benlyft, crawltag både framåt som bakåt osv. När vi var varma körd vi igång.


Foto: Leo. Ibland flöt hon faktiskt helt själv.

Flytövningar på rygg och på mage, hoppövningar från kanten osv. Kul! Felicia är ungefär två år yngre än de andra barnen men det fungerar bra ändå. En bra dag med en sämre natt - SD kom in i riksdagen.
Det valdistrikt vi tillhör har 1042 valberättigade. Av dem röstade 88.8% vilket är ett högt och bra deltagande.
Att SD fick 5,1% av rösterna vilket motsvarar 52 personer fick i alla fall mig att fundera över vad det är som händer?
i övrigt såg det ut så här i vårt lilla distrikt:

M 45,9%
C 4%
FP 9,2%
KD 4,2%
S 17,8%
V 3,4%
MP 9,3%
SD 5,1%

måndag 13 september 2010

Världens argaste treåring

Felicia fyller tre år i dag och som vanligt fick födelsedagsbarnet frukost och paket på morgonen. Men det här var inte ett helt vanligt födelsedagsbarn. Det här var ett argt och treårstrotsigt födelsedagsbarn. Felicia hade vaknat upp på fel sida och då är hon inte lätt att ha att göra med.


Måndag 07.30. Felicia kollar in ett av paketen.

På dagis berättade de för Cecilia att de även där märkt tendenser till det beteende som blommar ut helt och fullt här hemma. I vilket fall som helst: Grattis på födelsedagen sötnos. På lördag blir det kalas för släkt och vänner.

söndag 12 september 2010

Farmor och bollar



Att den här bloggen skulle innehålla en bild på djurgårdsklacken känns overkligt. Men så blev det. Vi börjar från början. Nu är det höst och helg och tiden räcker inte till. Hur var det nu? Först hade Leo match nere på hemmaplan. Det slutade med vinst med 5 mot 4. Leo var en målmaskin denna dag och gjorde samtliga mål för sitt lag.



Därefter åkte vi ut till farmor på Lidingö. Sen lunch eller tidig middag, vem vet? Denna dag ute på Lidingö spelade också Axls lag Stockholms cupen i handboll. De vann gruppspelet och vann därefter både kvartsfinalen som semifinalen. Men förlorade med två mål i finalen mot ärkefienden Silving i Gångsätrahallen. Bra jobbat Axl.



Farmor hade gjort köttbullar åt barnen och kyckling åt oss andra. Leo och Flisan säger aldrig nej till köttbullar. De äter som byggjobbare



Söndag eftermiddag dumpade Cecilia mig och Leo utanför stadion för fotboll. Själv åkte hon på simträning med Felicia. Mer eller mindre hela laget hade samlats på läktaren med föräldrar och syskon. Djurgården Vs Örebro. I förtroende kan jag berätta att när Örebro gör första målet, tystnar hela publiken och Leo och jag tittar på varandra och säger som de hammabajare vi är "Yippie". Men vi säger det tyst så att ingen hör. För trots allt har vi lite uppfostran. Nu slutade matchen ändå med seger för Djurgården och tur var väl det med tanke på att det är så många i Leos lag som obegripligt nog håller på DIF.




Leo och Dennis och Dennis pappa. Dennis gjorde för övrigt hattrick i sin match tidigare på dagen.

måndag 6 september 2010

Nu är Flisan stor

Idag gick Felicia hem till en kompis utan att någon ur familjen följde med. Det har hon inte gjort tidigare. Jag kan väl erkänna att jag undrade över hur det skulle gå och just som jag satt där och undrade över det så fick jag en bild på hur bra allt fungerade.


Felicia med sin kompis Zack och hans syster.


söndag 5 september 2010

Kungsträdgården och de två kalasen


Medan Amy Diamond värmer upp publiken på Kungsträdgårdens scen så händer helt andra saker backstage.


Huvudartisterna väntar nervöst vid Molins fontän. Det är större delen av eleverna på Leos skola som snart skall upp på scen och uppträda.


Under föräldrar, syskon, släktingar och annat löst folks jubel intog de scenen och körde sina två låtar. Det går inte att känna annat än glädje och stolthet när man ser alla fina ungar göra sitt bästa.


Därefter vankades det två kalas på raken för Leo. Som tur var hölls båda kalasen på Laserdome. Först var det Goran som bjussade på laserskott och korv.


Därefter tog Lukas över stafetten och festen fortsatte.



Om grabbar och deras laservapen finns inget mer att tillägga. Jag tror bilden säger allt.