Två mils cykling och en aborist

På årets kanske sista sommardag gjorde vi en cykelutflykt. Två mil blev det allt som allt. Till större delen på cykelbana och asfalt men också någon kilometer mer eller mindre rätt ut i terrängen. Alla klarade av det bra.

Efter 14 kilometer stannade vi upp och badade. Det här kan ha varit årets sista dopp. Vi får se.

När vi kom hem hjälpte Sonia, vår aborist, oss att tukta till äppelträdet.

- Max 30% får vi ta bort, sa hon annars kan trädet dö.

När vi klara så hade nog 60% klippts och sågats bort. Vi får se om det klarar sig men snyggt blev det. Vi avslutade med grillat kött, grönsaker, aioli och vin.

Vi är invaderade av syrsor. Hur gröna och stora som helst. De ser inte verkliga ut. Mer som om de vuxit upp i närheten av Tjernobyl.

Axl är i Norge och spelar handboll. När jag senare på kvällen pratade med honom via telefon berättade han nöjt att de gått vidare från gruppspelet och skulle möta Norges bästa lag i hans ålderklass i morgon

Kulhelgen

Det har varit kulhelg. Dvs hela klubben åker med sina lag för att spela handboll och umgås en helg. Vi åkte till Enköping

För mig var det kul att vara med i och med att både Axl och Leo var där samtidigt. Killarna och tjejerna i Axls årskull var coacher åt de yngre. De delades upp i mixade lag både i ålder och kön. Leo fick Jonas som coach. Det var helt ok för han lät Leo spela nonstop med hänvisning till att Leo både är bra och vänsterhänt.

Det var hårdförläggning som gällde. Dvs vi sov i en skolsal. Jag hade lånat två gummimadrasser av Filips pappa Dick. En hade pyspunka. När jag upptäckte det (mitt i natten) så fick Leo den i och med att han väger mindre. Som tur var hade jag garderat oss med två vanliga liggunderlag så vi klarade oss bra.

Leo har krypit ner i sin sovsäck. Min plats är bredvid honom. Mitt i natten väcks vi av ett larm i skolan. Vi väcker alla killarna, ställer upp dem i korridoren för en ordnad evakuering när väktare kommer och säger att det inte är något brandlarm. Vi somnar om.

Felicia, en av våra två unga tränare leker med killarna.

Klockan 07.30 frukost. 08.00 första träningspasset.

Axl som coach för sitt lag. Nu såg jag inte alla coacherna i arbete men av de jag såg så imponerade Max mest på mig. Oavsett om det gäller fotboll, handboll eller annat så går det att se när ett lag värmer upp hur duktiga de är. Max lag värmde upp bästa och det var helt och hållet hans förtjänst. Tyvärr fick Leo aldrig möta Axls lag. Det hade varit kul.

Grabbarna i familjen samlade samt Alex, Edvard och i bakgrunden Frippe. Axl såg jag och Leo knappt skymten av. Han var inte så pigg på att jag skulle hänga med till Enköping. På söndagens morgon gick jag för att leta efter honom och fann en kille med helt oanade talanger.

Det skall vi utnyttja hemma...

Arga leken!

Fiskefäng på Östergarn

Ny stuga, nytt fiskeläge. Denna gång Herrvik ute på Östergarn. Till skillnad mot Gnisvärd kändes det här inte riktigt som om det bästa redan hänt. Moderna fiskebåtar låg i hamnen och gick ut till och från för att skörda. Hamnkorgen gick för fullt osv.

Naturen, om man nu gillar det, är här grymt vacker. Klippor, kalksten, klintar och fårskit.

Leo har blivit en inbiten fiskare. Innan semestern var han och fiskade hemmavid i en liten insjö. Där lyckades han på mete få upp en snorgärs samt ytterligare en fisk av okänd härkomst. Det blev starten på Leos karriär som inbiten fiskare.

Problemet är att han inte vill fiska ensam så jag fick hänga på. Trots att vi testade av olika typer av drag och fiskeplatser så lyckades vi inte få upp en enda ynka fisk.

Det här var en av de vackrare platsernas. Kallas Kuppen och ligger några minuters promenad från Herrvik. Inte heller här fick vi någon fisk. När Leo fiskade så passade jag och Axl på att köra 600 meters intervaller tills vi kroknade. Fem intervaller kom vi upp i.

Självklart bjöds det också på sol och bad, Sandviken. Ljugarn och Katthammarsvik var de stränder vi besökte.

Strandlejon

Strandlejon och puffpingla

När Axl längtade efter sin dator så spenderade Leo och Felicia tiden med att fånga spigg med händerna. Och det gjorde de bra

Delar av familjen chillar i Ljugarn. Sista dagen stod Vattenlandet och Villa Villekulla på programmet. Tjejerna satsade på Pippi och jag med boysen badade.

Stilsstudie på Axl i full fart. Oavsett hur fina stränderna är, hur rent vattnet är osv... så kan de aldrig konkurrera med en bra simbassäng och en rejäl rutschkana. Det kan påpekas att jag vågar inte sätta mig i de kanor som grabbarna kör.

Konstnären i Vall

Efter Almedalsveckan stannade vi hos Kenneth och Erik i Vall. Alltid lika trevligt. Färre kaniner och flugor än förra året men lika många häster.

Felicia som förra året fick stenkoll på vad kaniner gillar hade inte glömt att maskrosblad är bästa sortens kaningodis . Kenneth som använder sin kanin som avfallskvarn och göder den med både pizzakanter och annat har följaktligen fått en väldigt fet kanin. Här fungera inga GI-index. Nu var det inga maskrosblad som gällde längre utan vitt bröd.

I bilen på väg mot Kenneth och Erik frågar Leo

- Är Kenneth bonde?

Varvid Felicia snabbt replikerar.

- Kenneth är ingen bonde. Han är min gudfar.

Även om hon inte träffar Kenneth så ofta så är hon mycket medveten om vem han är. När bilen stannade in på gårdsplanen sprang hon snabbt fram till honom och gav honom en kram. Kenneth som ibland kan ha problem med sitt kroppsspråk blev förvånad eller glatt överraskad.

Leo och Erik känner inte varandra alls enligt vårt vuxna sätt att se på saker och ting. Men det spelade ingen roll för dem. Två sekunder efter att de träffats så visste de hur saker och ting hänger ihop.

Det kan jag själv sakna från barndomen. Den där självklarheten i en ny relation.

Här är jag och här är du. Vad ska vi leka? Inga om eller men eller annat tjafs

Även Cecilia fick tid att relaxa innan vi drog igång grillen.

Almedalen resumé

Vi hängde i Gnisvärd och Cecilia jobbade. Det sammanfattar vår vecka. Cecili drog innan vi vaknade och kom hem sent på kvällen. Axl och Flisan gick till bageriet på morgonen, vi gick till stranden, badade och sedan hem. Monotont men skönt. Ibland tog vi bussen in till Visby och kollade in Almedalen och hur var det? 250 oberoende journalister som köar för att komma in på PR byrån Primes rosémingel! Beklämmande eller är det bara jag som är gammaldags. Bör

granskarna umgås med de som de granskar. ja, jag vet inte.

Cecilia drack inget rosévin och inte heller hennes kollega den här veckan. De jobbade stenhårt.

Axl och Leo jobbade stenhårt på att bli arresterade så att polisen fick ingripa. Tyvärr var det inte Kling och Klang men en helt vanligt konstapel från Gotland fick duga. Ett stadigt tag i spolingarnas öra sedan var det klart.

Cecilia och Klas fokuserade inför väntande sändning.

SR satt i en byggfutt precis intill Almedalen. Det gick lätt att ta miste och tro att futten representerade något helt annat. Under veckan gick 58 personer in på Cecilias kontor i tron att det var en pissoar.

Gnisvärd by the sea

När Cecilia jobbar mellan 05 och 20.30 hänger vi andra i Gnisvärd. Ett gammalt fiskeläge två mil söder om Visby, beläget exakt norr om stranden på Tofta. Är fiskeläget värt en omväg. Ja, jag tror det. Passa på att kolla in Tjelvars grav, en 28 meters skeppsättning. Annars är fiskeläget en ganska dyster plats. Ni ser själva. Storhetstiden är över och det bästa som hände har redan hänt. Men det är vackert på sitt karga sätt.

Vi har märkliga väderfenomen. På bilden ser ni en dimbank som startar precis söder om stranden på Tofta, sticker i väg några kilometer ut över haver, viker av och går in lite söder om Visby. Vi har haft klart väder med sol i flera dagar samtidigt som dimman har legat tät över Visby. En dag tog vi bussen in till Visby. I Tibble utanför Visby körde vi in i dimman, solen försvann och temperaturen sjönk rejält. Märkligt att befinna sig i något slags mikroklimat just nu.

Där vi kommer ner på stranden ligger tången och ruttnar i stora högar. Därför får vi gå i strandkanten några hundra meter för att nå den fina delen av stranden.För mig är doften av tång också doften av hav. Jag gillar det. Vi sover länge, mycket längre än vad vi är vana vid, även den minsta.

Det händer att det kommer en tonåring på sitt löppass. Nu har Axl ännu inte levt upp till det alldeles för tuffa schema som hans fystränare i deras okunskap satte upp. Men vi kör på så gott det går. Själv älskar jag att springa längs med stränder och har följaktligen sprungit på stränder världen över. Det är ett värdelöst underlag, det är jobbigt, är stranden för brant är det ett rent helvete men det passar in i den idealiserade bild jag tagit till mig från mängder av filmer som utspelar sig i L:A. Någon springer längs med en strand, vågorna brusar och gryningssolen stiger röd.

Vi var så uttråkade att vi begravde Leo levande.

Och sedan gjorde vi samma sak med Flisan. Hon ser verkligen död ut på bilden. Annars är det kul att vara tillbaka på Tofta, inte lika kul att vi inte ser röken av Cecilia men snart får även hon ledigt och kan umgås.