måndag 3 oktober 2011

Leo tog ett snedsteg



Efter ett hoppskott och mål i första matchens tredje minut så var det tack och adjö för Leo i helgens matcher och förmodligen de närmsta veckorna. Efter att idag varit på vårdcentralen och blivit remitterad till röntgen kan vi nu konstatera att inget är sönder utan att han har en kraftig stukning på sin högra fotled. 



Det här är inte Leos fot men jag stod bredvid sköterskan när bild på bild av hans fot dök upp på skärmen. Med mina lekmanna ögon kunde jag snabbt konstatera det läkaren sedan bekräftade - allt var ok


Nu hoppar han omkring på kryckor som om han inte gjort annat. Leo själv är mest sur över att han missar en massa matcher och framför allt för att han inte ens hann se sitt eget mål i skadeögonblicket.

Tanken var att bara Leo skulle varit med på bilden men har man en linslus i familjen så har man
Rehabiliteringstiden vet vi inte men vi får hoppas att det går snabbt. Leo är inte gjord för att vara stilla. Felicia var förövrigt också hemma idag men feber

söndag 2 oktober 2011

Adjö femmanna

Sista st erikscup-matchen i sjumanna för säsongen 

Det har varit en tung idrottshelg för hela familjen. Ibland blir det lite för mycket av det goda som den här helgen. Aktiviteterna har avlöst varandra. I fredags spelade Leos fotbollslag sin sista match för säsongen i sjumanna och den blev en vinst med 2-1. Leos lag har spelat i en serie mot ett år äldre killar och bara förlorat en enda match. Söndag förmiddag spelade laget sin sista femmanna match och även där blev det vinst med 5-1. Även i den serien blev det endast en förlust på samtliga matcher. Söndag eftermiddag spelade Leo sin första handbollsmatch för säsongen. I matchens första anfall stegar Leo förbi med kraft, hoppar in i målgården och skjuter mål, landar olyckligt på högerfoten och stukar sig rejält. Just i detta nu ligger han på soffan med strumpan full av is och rehabiliterar sig. Det ser inte bra ut och det blir ingen idrott för honom under den här veckan misstänker jag. Risken är stor att han inte är frisk till nästa helg.

Axl spelade hemmamatch mot Bolton i lördags. Även där blev det en övertygande vinst med 23-9. Axls lag ser starkare ut än någonsin i år. Söndagen bjöd på ännu en match, denna gång mot ett år äldre killar ute i Bålsta. Matchen slutade 24-28 till Axls lag. Dessutom blev Axl bäste målskytt med sina sju mål
På fredag är han med på uttagningen till Stadslaget och nästa helg åker han till Värmland för att spela sina första matcher i Ungdoms SM. Det är stort.

Felicia var på säsongens första Boll och lek i lördagsmorse. Varken jag eller Cecilia kunde följa med så istället tog Pelle Cecilia B pappa med henne. Vilket vi tackar för. Om en timme skall Felicia på årets andra simträning.
Är det full upp eller?

lördag 17 september 2011

Felicia fyller år och fyller på sitt leksaksförråd!

Felicia var mycket nöjd med ballongarrangemanget på ytterdörren. Efter kalaset så sa hon till mig att hon ville spara ballongerna tills hon fyllde fem år.

Det är en digital värld. När jag var ung så var bilder värdefullt. Själv stod i ett mörkrum och försökte få fram bra bilder. Filmen till ens instamatic var dyr för att inte tala om framkallningen. Man tog inte många foton i onödan.  Bilderna sparades i vad som kallades fotoalbum - men det var på den tiden det. Nu finns det en kamera i allt som innehåller elektronik och vi tar bilder i tid och otid.

Cecilia skär upp födelsedagstårtan. Milou hugger in och Mattias kollar att allt går rätt till.

De tres gäng. Obegripligt att Felicia redan är fyra år. Jag tänker inte fråga mig vart åren tar vägen. Det räcker gott och väl att de gör det.
Bilderna säger ingenting om ljudnivån. Lå oss säga att den var HÖG

Den här är ett bra exempel på en bild som ljuger. Det var aldrig så här lugnt.

Mormor hade med sig Dante som lyckades med lite av varje som att tugga i sig en av våra trädgårdsstolar. Alldeles speciellt glad är jag över att Maria dök upp som den enda från min familj.

Det var en fin dag i september. Vi hade inte räknat med att det gick att sitta ute men det gick.

Vi som hakade på idag var Mattias, Linn, Milou, Zack, Maria, Pelle, Cecilia B, morfar Staffan, mormor June, kusin Maria åsså Jörgen, Cecilia R, Axl, Leo å så klart Flisan.
Felicias födelsedag kan sammanfattas i två ord: Barbie och bajs. Dockhuset skulle byggas och pruttkudden skulle just pruttas. Grattis Felicia på din födelsdagsfest. Hip, hip, hurra!

torsdag 15 september 2011

Fiskefänge på Gålö





Kolla läget, flytvästar på alla barn men inte på de vuxna. Betyder det att vuxna inte kan ramla i vattnet?
Pelle var ungefär lika förvånad som jag över att skola och förskola hade planeringsdag och var stängt. Men han hade en toppenidé. Vi drar ut till Gålö och fiskar. Sagt och gjort: bil ut till Gålö och Skälåker
och ner i Pelles båt. Pelle visste en fin ö vi kunde åka till inte långt bort.

Så här glada var tjejerna när Pelle drog i gång stora motorn.
När Flisan vaknade på morgonen var hon inte helt pigg på det där med båt. Ändå hade hon varit ut tidigare med Cecilia och hennes familj. Hon tjatade om att hon skulle sitta i mitt knä osv. Men när vi väl träffade Cecilia och kom i båten så var det där lite läskiga helt glömt och allt var liksom roligt.

Nu har Leo fiskat några gånger och det är dags att han får något för ännu så länge har det varit resultatlöst.
 Leo gillar att fiska, här testar vi lite trolling, dvs man låtet draget släpa efter båten. Annars var fiskelyckan återigen dålig. Pelle tröstade Leo med att nästa gång lämnar vi tjejerna hemma och bara åker ut för fiska. Dvs vi killar...

Ingen av barnen åt av korven.
 Vi fick fart på en riktig bra brasa utan tändvätska och annat. Det var länge sedan som jag gjorde upp en eld som inte baserade sig på grillkol. Kolla vad fint Felicia håller sin grillpinne.

Leo styrde båten som om han inte gjort annat men han var lite nervös innan. Pelle fick övertala Leo lite för att han skulle våga ta plats som bakom ratten.


söndag 28 augusti 2011

Två mils cykling och en aborist


På årets kanske sista sommardag gjorde vi en cykelutflykt. Två mil blev det allt som allt. Till större delen på cykelbana och asfalt men också någon kilometer mer eller mindre rätt ut i terrängen. Alla klarade av det bra.

Efter 14 kilometer stannade vi upp och badade. Det här kan ha varit årets sista dopp. Vi får se.


När vi kom hem hjälpte Sonia, vår aborist, oss att tukta till äppelträdet.
- Max 30% får vi ta bort, sa hon annars kan trädet dö.
När vi klara så hade nog 60% klippts och sågats bort. Vi får se om det klarar sig men snyggt blev det. Vi avslutade med grillat kött, grönsaker, aioli och vin.
Vi är invaderade av syrsor. Hur gröna och stora som helst. De ser inte verkliga ut. Mer som om de vuxit upp i närheten av Tjernobyl.
Axl är i Norge och spelar handboll. När jag senare på kvällen pratade med honom via telefon berättade han nöjt att de gått vidare från gruppspelet och skulle möta Norges bästa lag i hans ålderklass i morgon



tisdag 23 augusti 2011

Kulhelgen


Det har varit kulhelg. Dvs hela klubben åker med sina lag för att spela handboll och umgås en helg. Vi åkte till Enköping


För mig var det kul att vara med i och med att både Axl och Leo var där samtidigt. Killarna och tjejerna i Axls årskull var coacher åt de yngre. De delades upp i mixade lag både i ålder och kön. Leo fick Jonas som coach. Det var helt ok för han lät Leo spela nonstop med hänvisning till att Leo både är bra och vänsterhänt.


Det var hårdförläggning som gällde. Dvs vi sov i en skolsal. Jag hade lånat två gummimadrasser av Filips pappa Dick. En hade pyspunka. När jag upptäckte det (mitt i natten) så fick Leo den i och med att han väger mindre. Som tur var hade jag garderat oss med två vanliga liggunderlag så vi klarade oss bra.


Leo har krypit ner i sin sovsäck. Min plats är bredvid honom. Mitt i natten väcks vi av ett larm i skolan. Vi väcker alla killarna, ställer upp dem i korridoren för en ordnad evakuering när väktare kommer och säger att det inte är något brandlarm. Vi somnar om.



Felicia, en av våra två unga tränare leker med killarna.

Klockan 07.30 frukost. 08.00 första träningspasset.

Axl som coach för sitt lag. Nu såg jag inte alla coacherna i arbete men av de jag såg så imponerade Max mest på mig. Oavsett om det gäller fotboll, handboll eller annat så går det att se när ett lag värmer upp hur duktiga de är. Max lag värmde upp bästa och det var helt och hållet hans förtjänst. Tyvärr fick Leo aldrig möta Axls lag. Det hade varit kul.

Grabbarna i familjen samlade samt Alex, Edvard och i bakgrunden Frippe. Axl såg jag och Leo knappt skymten av. Han var inte så pigg på att jag skulle hänga med till Enköping. På söndagens morgon gick jag för att leta efter honom och fann en kille med helt oanade talanger.

Det skall vi utnyttja hemma...