Världens argaste treåring

Felicia fyller tre år i dag och som vanligt fick födelsedagsbarnet frukost och paket på morgonen. Men det här var inte ett helt vanligt födelsedagsbarn. Det här var ett argt och treårstrotsigt födelsedagsbarn. Felicia hade vaknat upp på fel sida och då är hon inte lätt att ha att göra med.

Måndag 07.30. Felicia kollar in ett av paketen.

På dagis berättade de för Cecilia att de även där märkt tendenser till det beteende som blommar ut helt och fullt här hemma. I vilket fall som helst: Grattis på födelsedagen sötnos. På lördag blir det kalas för släkt och vänner.

Farmor och bollar

Att den här bloggen skulle innehålla en bild på djurgårdsklacken känns overkligt. Men så blev det. Vi börjar från början. Nu är det höst och helg och tiden räcker inte till. Hur var det nu? Först hade Leo match nere på hemmaplan. Det slutade med vinst med 5 mot 4. Leo var en målmaskin denna dag och gjorde samtliga mål för sitt lag.

Därefter åkte vi ut till farmor på Lidingö. Sen lunch eller tidig middag, vem vet? Denna dag ute på Lidingö spelade också Axls lag Stockholms cupen i handboll. De vann gruppspelet och vann därefter både kvartsfinalen som semifinalen. Men förlorade med två mål i finalen mot ärkefienden Silving i Gångsätrahallen. Bra jobbat Axl.

Farmor hade gjort köttbullar åt barnen och kyckling åt oss andra. Leo och Flisan säger aldrig nej till köttbullar. De äter som byggjobbare

Söndag eftermiddag dumpade Cecilia mig och Leo utanför stadion för fotboll. Själv åkte hon på simträning med Felicia. Mer eller mindre hela laget hade samlats på läktaren med föräldrar och syskon. Djurgården Vs Örebro. I förtroende kan jag berätta att när Örebro gör första målet, tystnar hela publiken och Leo och jag tittar på varandra och säger som de hammabajare vi är "Yippie". Men vi säger det tyst så att ingen hör. För trots allt har vi lite uppfostran. Nu slutade matchen ändå med seger för Djurgården och tur var väl det med tanke på att det är så många i Leos lag som obegripligt nog håller på DIF.

Leo och Dennis och Dennis pappa. Dennis gjorde för övrigt hattrick i sin match tidigare på dagen.

Nu är Flisan stor

Idag gick Felicia hem till en kompis utan att någon ur familjen följde med. Det har hon inte gjort tidigare. Jag kan väl erkänna att jag undrade över hur det skulle gå och just som jag satt där och undrade över det så fick jag en bild på hur bra allt fungerade.

Felicia med sin kompis Zack och hans syster.

Kungsträdgården och de två kalasen

Medan Amy Diamond värmer upp publiken på Kungsträdgårdens scen så händer helt andra saker backstage.

Huvudartisterna väntar nervöst vid Molins fontän. Det är större delen av eleverna på Leos skola som snart skall upp på scen och uppträda.

Under föräldrar, syskon, släktingar och annat löst folks jubel intog de scenen och körde sina två låtar. Det går inte att känna annat än glädje och stolthet när man ser alla fina ungar göra sitt bästa.

Därefter vankades det två kalas på raken för Leo. Som tur var hölls båda kalasen på Laserdome. Först var det Goran som bjussade på laserskott och korv.

Därefter tog Lukas över stafetten och festen fortsatte.

Om grabbar och deras laservapen finns inget mer att tillägga. Jag tror bilden säger allt.

Vandring i Kolmården

Kolmården är ett otillgängligt berg och skogsområde som skiljer Södermanland från Östergötland. Känt för sina rövare, troll och inte minst Tintomara. Inget av det såg jag och Leo på våran helgvandring. Leo oroade sig mest för att stöta på ett aggressivt vildsvin. Kolmården betyder förmodligen den svartbrända skogen eller den kolmörka skogen. Jag lägger min röst på det sistnämnda.

Ryggsäcken Leo bär har han fått av sin gudfar Joakim. Den är så fin att jag blir lite avundsjuk. Att vandra med Leo är kul. Alla som vandrat vet att det är ganska så meditativt. Tankarna börjar fara hur som helst. Det är alltid uppfriskande. När det gäller Leo så är han inte tyst utan han berättar hur hans tankar far. Underhållande minst sagt.

Vi följde först Östgötaleden och därefter Sörmlandsleden. Fina rastplatser var uppbyggda där ingenting saknades. Här fanns yxa, såg, utedass och plättlägg.

Vi passerade Uvberget som imponerade på mig. Det är inte ofta man ser något som faktiskt kan liknas vid en liten Big Wall på kansker upp emot 60 meter så här långt söderut i Sverige. Enligt folk jag pratat med så går det att klättra på berget. Uppifrån är det omöjligt att se hur bergssidan ser ut. Men jag blev nyfiken. Nästa gång tänker jag ta mig till foten av berget och titta efter.

Inga troll, inga vildsvin, ingen Tintomara men en gemensam upplevelse rikare och en kasse kantareller.

Eken cup

Kolla in den killerinstinkten. Det var ungefär här som vi insåg att Leo behövde klippas.

Okey, det är ett gammalt inlägg. Eken cup spelades för ca sex veckor sedan. Men det måste med. Eken cup är världens största handbollsturnering som spelas utomhus. I det här fallet på gräs.

Försvarsspel a la Axl. Det ska göra ont att ta sig förbi

Under tre dagar på ca 60 planer spelas det hur många matcher som helst. Det unika är bredden. Från 01 grabbar och tjejer upp till seniorer. Här samsas både bredd och elit från när och fjärran.

Sekunden senare försöker Axl tränga sig in mellan två försvarare.

Hur gick det för grabbarna? Både Axl som Leo gick lätt vidare från gruppspelet. Leo stötte på patrull mot ett finskt lag i åttondelsfinalen och Axl torskade i kvarten. Det här var första gången för Leo och andra gången för Axl i Eken. Första året så spelade Axl här med Årsta AIK. Förra året så skulle han spelat med sin nuvarande klubb om han inte krossat fingertoppen på en Waxholmsbåt någon vecka innan matchstart.

De här grabbarna skulle inte göra bort sig i Körslaget.

Axl lag är ett tight kompisgäng som inte backar för att sjunga "Stormvind" kareoke.

"För dina gyllenbruna ögon" - om nu någon undrar vad de sjunger.

Felicia fick vara med på ett hörn ungefär hela tiden. Numera känner hon hela Axls lag och gillar Frippe och Niklas mest och bäst.

Leo bryter på mittplan och sätter i sedvanlig ordning raka spåret mot mål.

Leos gäng ställde upp med två lag men bara det lag som Leo spelade i överlevde gruppspelet.

Det var inte länge sedan Leos lag spelade en turnering i Högdalen och förlorade stort. Varvid Roger, Leos handbollstränare, tittade på sin kollega och sa: Va fan det här går inte. Vi måste träna en dag till i veckan. Därefter har det också blivit resultat.

Vänsterkanonen är avlossad.

Eken cup är på många sätt idrott när det är som bäst. Alla kan vara med och alla får delta. Ungefär så skall både idrott och livet fungera, men gör det någonsin det?

Ännu en buckla till samlingen. Grattis!

Axl har tränat hårt hela vintern och belönades också som den spelare i laget som utvecklats mest. Klart att vi alla är stolta.

Valhetta på Gotland

Almedalsveckan, politiker, journalister, intresseföreningar, media och turister i en salig röra.

Vi hyrde ett hus vid Tofta och medan Cecilia pendlade fram och tillbaka för att jobba så chillade vi andra på stranden i den värsta värmeböljan som Gotland upplevt sedan 1841. Temperaturen pendlade mellan 28 grader och 33 grader och vattentemperaturen i havet var osannolika 25 grader. De enda sevärdheter vi besökte var följaktligen långa sandstränder och några raukar.

På kvällarna drog vi in till Visby och mötte upp Cecilia, lyssnade på politikertalen och åt middag. En av de mest intressanta debatterna utspelades mellan Lillebror- och Storebrorspartiet.

Stränderna var fulla av strandpinglor...

...och där det finns strandpinglor finns det strandlejon.

Det är ingen överdrift att påstå att grabbarna ovan tillbringade mer tid i vattnet än på land. Felicia som är en försiktig själ tillbringade å andra sidan mer tid på stranden med att bygga sandtorn.

När politikerveckan var slut flyttade vi in hos Kenneth och Erik i Vall. De bor i ett fantastiskt stenhus med tillhörande lada och atelje. Hästar, kaniner, katt och några miljoner flugor ingår i hushållet. Vi tackar för gästfriheten och sällskapet.

Kenneth lär Felicia hur man undviker brännässlor och att maskrosblad är som godis för kaniner.

Sedan fixade Felicia det där bra själv och hängde med kaninerna så ofta hon kunde.

Nu lämnade vi stränderna på västkusten för dito på östkusten som Ljugarn och Åminne. Leo och Erik tog ett av tusen dopp.

Sorgliga saker hände också. Nedan begravningen av Kalle och Bertil. Två döda fiskar av okänd härkomst.

Ett besök på Vattenland kändes obligatoriskt. Nedan har Axl med lätthet kastat ner Leo och Erik från plankan. En nanosekund efter att den här bilden tas så ramlar Axl baklänges.

Nu verkar det som om vi bara softat hela tiden men det är inte riktigt sant. Hela familjen har hängt på det träningsprogram som Axl fått av sin handbollstränare och skall köra i sommar. Det innebär att vi tillsammans har genomfört hans MAQ-program mer eller mindre varje dag. Vi har sprungit tidig mornar eller sena kvällar efter stränderna. Jag och Leo har varvat löpningen med långa inlines-pass på de fantastiska cykelbanor som finns på Gotland. Vi kommer komma tillbaka efter semestern tränade som få. Men ibland måste man bara få ta en middagslur.