Vandring under Valborg

Den här vandringen var inplanerad redan till förra hösten men med ett schema fullt av fotbolls- och handbollsturneringar så hann vi inte med. Men nu blev det av. Vi startade vid gränsstenen mellan Östergötland och Sörmland vid Krokeks ödekyrka. Tydligen har det även legat ett kloster för kvinnor på den här platsen. För 25 år sedan hörde jag en trubadur under visfestivalen i Västervik sjunga om denna plats och om denna ek som i sången visade sig vara ihålig och fylld av foster eller barnlik. Men vad vet jag om nunnor?

Leo har sopat plankorna i vindskyddet och blåser här upp ett av sina två liggunderlag

 Vi startade sent på eftermiddagen och hade ca 12 km att gå. Jag var mest orolig för att vi inte skulle hinna fram till vårt nattlägret vid Lövsjön innan det blev mörkt. Vi tog en enda rast på den här sträckan. Vilket är helt galet oavsett om man går med en tioåring eller inte.

När skymningen och tystnaden lägrade sig satt vi och tittade in i lågorna med ett mugg vin respektive läsk

Vi kom fram i tid och gjorde snabbt upp en eld, installerade oss i vindskyddet och började grilla en middag. På vägen till vindskyddet passerade vi en mosse. Ute på mossen stod en stor, vacker tjädertupp. Den tyckte väl att jag och Leo konkurrerade om brudarna så den burrade upp sig och kluckade mot oss. Vi stannade upp en stund och tittade på den men när den närmade sig oss så beslöt vi oss för att fortsätta gå. Men tjädertuppen gav sig inte. Den följde efter oss några hundra meter för att ha koll på att vi verkligen gick i väg. Tuffare tjädertupp har inte jag träffat på. Vi sov gott. Det här var nog ett av de sista tillfällena det  går att sova ute i naturen utan tält innan sommaren. Snart svärmar det av mygg, knott och andra blodsugare.

Lövsjön och fiskarna slår lite överallt

Morgonen bjöd på fint väder. Leo hade vaknat och fryst lite runt fyratiden men annars gick allt bra. Vi brassade på frukost för att fortsätt rakt österut mot havet.

Morgon och jag har fått i gång köket för att laga frukost

 En smärre katastrof inföll när jag upptäckte att jag glömt ta med mig kaffe.

Ägg och bacon stod på menyn

Smörgås till Leo. Oliverna åt jag som snacks kvällen innan.

Leo testade fiskelyckan med lyckades bara slänga upp draget högt upp i en björk.

 Efter 14 kilometer var vi framme vid havet i form av Bråviken. Jag var rejält trött för sista biten så bar jag Leos ryggsäck framför mig. Puh!

Bråviken nära Skvättabäcken

 Skvätta låter som något tagit ur Tolkien. Vid Skvättabäcken anlades redan 1643 en masugn för att föra ut produkterna som var järntackor och kanonkulor. Kanonerna tillverkades en mil norröver i Stavsö. I Skvätta finns inget kvar. Ett jordskred efter ett häftigt skyfall forslade bort det mesta ut i Bråviken för några hundra år sedan. Men bäcken forsade på bra.

Trött pappa som tvingats bära dubbel packning sista halvmilen

Hela området just här längs med Bråviksbranterna är numera naturreservat.

 Cecilia och Felicia hämtade upp oss och då var både jag och Leo rätt trötta. Men dagen var inte slut. Det var Valborg och brasa, sång och fyrverkeri väntade.

Valborgsmässoafton i Stavsjö

 Firandet vid Stavsjö kan jag rekommendera. Förmodligen det bästa jag varit på genom åren.  När vi varit här tidigare så har det varit isande kallt i luften men så inte i denna kväll. Vi blev kvar längre än vi hade tänkt.

Eld är lika fashinerande som alltid. Det bor kanske en potentiell pyroman i oss alla?

Vi skall för ordningen skull också berätta att vi öppnade stugan och medan jag och Leo gjorde vår nöjestur så jobbade Cecilia och Felicia stenhårt med trädgården. Axl var hemma helt ensam. Exakt så som Socialstyrelsen säger att man inte skall göra med en femtonåring. Fan vilka bra föräldrar vi är!