Acke dominerar mot Bolton

Axl på väg mot ett av sina nio mål i denna match.

Idag var det Bolton som stod för motståndet igen. Men denna gång i 97-serien.

Det blev en onödigt jämn första halvlek. Fabbe inledde hoppfullt med 1-0 efter 29 sekunder, men Bolton skulle visa sig var jobbiga att skaka av sig. De hade vuxit en storlek sedan vi mötte dem senast i ByggOleCup. Boltons snabba löpningar på kanterna och snygga höga avslut gjorde att det i halvtid stod 10-10!

I andra halvlek skärpte vi till oss. Ca 7 minuter in i andra så hade Huddinge ryckt ifrån till 11-14 och vid 15 minuter stod det 14-20. När matchen blåstes av kunde vi skriva in 18-23 i protokollet, till Huddinges fördel.

Många av målen i dagens match kan vi tacka Acke för. Vår vänsterhänte skytt gjorde hela 9 mål idag. Vi bugar och bockar!

Text och foto Anna-Karin Lindberg

Axl fyller moppe!

Att Axl och Felicia gillar varandra är solklart.

Nu när Axl fyllde femton så undrade vi så klart om han ville ha pengar till ett mopedkörkort. Nu svarade Axl nej, trots att det står en Peugout i garaget. Jag vet inte om det beror på att han verkligen inte vill eller om han tycker det är dyrt.

Axl, Felicia och Grim chillar i soffan.

 Presenkort på JC, dataspel, cash med mera gjorde i alla fall Axl nöjd. Annars var alla där. Jimmy, Mathea, morfar Staffan, morfar Per, mormor June, Grim och så inte minst Dante.

Stora syster Mathea och i bakgrunden pappa.

Alla får något...

Lägg till bildtext

 Leo har fått nya fotbollsskor och benskydd och...

...Felicia har fått vattkoppor och...

...Axl har fått frukost på sängen

Årets sista paddeltur genom Stockholm

Tidig morgon och hela familjen sover. Jag tar mig till Gröndal och möter upp Grim för en kajaktur genom Stockholm på årets sista dag.

Förr om åren gjorde jag alltid en aktivitet med Jocke Lundvall på nyårsaftonen, skridskor, skidor eller något men i år blev det Grim som hängde på. 

Stockholm är vackrast från vattnet så är det. Det var två mycket försiktiga killar som paddlade fram över en mer eller mindre helt stilla vattenspegel. Det är kallt i vattnet och det kändes inte som att plurra var ett alternativ.

Ute på vattnet kändes det mer som en tidig morgon i april i stället för den 31 dec som det faktiskt är

Litet hus på Stora Essingen

Efter turen hade det bildats en tunn isskorpa på kajaken och våra jackor.

Här vid Örnsbergs kanotklubb i Gröndal har jag paddlat kajak i mer än femton år. Time pass by...

Grim tar sig en välförtjänt javatrip efter turen.

Den lille havfrue

Felicia går i simskola. För hennes del är det tre år i varje klass. Nu är det så klart inte så att hon är fullständigt obildbar utan mer att hon är för liten och hamnat i en för svår grupp med alldeles för stora barn. Det är hennes föräldrars fel.

Den här terminen får hon privatlektioner i den lilla simbassängen av samma simlärare som jag har i min crawlkurs. Ännu så länge är det jag som är vassast på lektionerna.

Jag hoppas vår lille havfrue får till det snart så att vi  kan simma tillsammans.

Elda! Elda! Elda!

Av Martina Montelius. Regi Morfar Staffan Roos

Nu går vi inte på teater så ofta men när vi går så är de oftast Morfar Staffan som står för både regi och biljetter. Denna kväll stod min syster för barnpassningen och Teater Brunnsgatan 4 för föreställningen Elda! Elda! Elda! Det var på tiden att vi kom i väg för det här var den allra sista föreställningen. Jag rekommenderar den verkligen - även om ni inte kan se den.  Ni borde sett den.
Den beskrivs som en komedi men som i all bra komedi finns det så klart en tragedi i klangbotten. Så också här. För att uttrycka mig direkt - toppen! En riktigt, riktigt bra föreställning. Bra jobbat Staffan.
Cecilia har varit på Brunnsgatan 4 tidigare men för mig var det första gången. Liten, intim teater i en gammal källarlokal. Väldigt speciellt och väldigt trevligt.
Efter en bra föreställning gick vi till Prinsen och åt middag. Där har jag inte varit på tio år. Cecilia och jag hade faktiskt vår första dejt där  i tidernas begynnelse. Ingenting hade förändrats, varken Prinsen, jag, Cecilia eller Staffan och tur är väl det - tror jag:-)

Kompisar från förr

Leo, Elliot, Albin, Felicia och Axl

I Årsta bodde vi i fem år. Leo föddes där och Felicia gjordes där. Hemma hos Mats och Ulrika har vi inte varit på mer än fyra år. Därför var det extra roligt att träffa dem och inte minst Albin och Elliot. Mats och Ulrika hade inte förändrats så mycket men med barn hinner det hända en hel del på fyra år. Båda hade blivit stora killar precis som våra boys. Den enda som var helt ny i sammanhanget var Felicia men hon fann sig snabbt. När ungarna satt i soffan framför TV-spelet var det i en vuxen ögon som om tiden upphört. Nu var det så klart inte så men vi vuxna ser ju så förtvivlat lite av vad som verkligen händer men att de trivdes tillsammans gick inte att ta fel på.

God mat, gott vin och bra sällskap. Bättre blir det inte

Det bjöds på lamm direkt från Fårö, tillagat på låg temperatur under nära sex timmar tillsammans med ugnsrostade potatisar, rödbetor m m. Och efter det äppelpaj. Hur gott som helst. Samtalsämnet runt bordet kan avgränsas i två spår: Björn Ranelids självupptagenhet och Per Myrbergs självupptagen.

Vem kunde tro att de här grabbarna som var så små och pyttiga helt plötsligt skulle var stora, kloka och och ha tankar om både det ena och det andra.