Den sista fredagen varje månad går tävlingen, Boulder Open, i Karbins klätterhall. Där hade jag tänkt spendera min fredagkväll med att köra svåra klätterproblem tillsammans med en femtio, sextio andra dedikerade. Jag var laddad, taggad och på gång. Cecilia var sen från jobbet så det sprack.
Istället blev det godis, läsk, chips, vin framför Lets Dance.
Det finns de som blandar ihop vår nya tradition fredagsmys med det gamla lördagsgodis, vilket så klart är helt fel. Lördagsgodis var för barnen. Fredagsmys inkluderar även de vuxna och har kommit till därför att arbetslivet och t om själva livet går så fort att vi varken hinner umgås med varandra eller barnen i veckorna.
Efter stenhård arbetsvecka längtar miljoner svenskar efter att sunka ihop framför TVn i sällskap med nära och kära, godis, läsk, chips, vin och i största nationella gemenskap domna bort till Lets Dance. Så också vår familj.
Nu kan man ju tro att det är chipsreklam som skapat den här hypen. Icke sa nicke. Den fanns långt tidigare. Fredagsmyset uppstod när kraven och arbetstakten blev så hög att gemene man inte orkade umgås på riktigt när de kom hem en vanlig vardagkväll. Det här hände i mitten av åttiotalet är min gissning och jag misstänker starkt att det inte finns någon tillförlitlig forskning på området.
Reklamfilmen med kvinnan i bilen som med stirrig blick helst vill trampa gasen i botten och köra hem till soffsunket är klockren.
Och när hon sjunger ”Nu blir det fredagsmys om det så är det sista jag gör”. Så tror vi på vartenda ord, därför att det är sant och fan ta den familjefar eller mor för den delen som skiter i fredagsmyset.
