Se upp i backen...

Tre vänner på en snowracer eller Easyglider

Som liten hade jag vad som då kallades raketpulka. Snowracern var ännu inte uppfunnen. Vi åkte på kälke eller tefat. Raketpulkan var något helt nytt och alldeles fantastiskt. Idag skulle den inte uppfattas som något speciellt men då när somliga ungar fortfarande åkte på tefat av plåt var den märkvärdig. Vi samlades i Tornbacken på kvällarna och körde tävlingar. Det kunde var upp emot trettio ungar i lovikkavantar som prejade varandra i den långa nedfarten. Syntetmaterial fanns ännu inte och doften av blöt ull som torkar på element kan jag fortfarande känna när jag tänker tillbaka.

Cecilias mamma litar helt på att Cecilia styr rätt.

Överallt i Sverige finns det en mördarbacke. Mördarbacken för mig ligger i Gröndal alldeles intill Trekanten. Ni kan se backen när ni passerar på E4:an. Jag bodde i många år i ett litet kulturhus alldeles intill och på vintrarna åkte jag pulka med min brors söner - Grim och Assar. Axl har också åkt där några gånger som liten.

Vad är då en mördarbacke? En mördarbacke är så läskig att du inte vågar starta högst upp för att inte köra ihjäl dig. I en mördarbacke startar du med att bromsa.

Jörgen och Milou bränner ner.

I vår backe här i förorten kan det gå nog så fort ändå. Kolla bilderna ovan eller nedan. Vi slöt upp i backen med Flisans dagiskompisar med syskon och föräldrar för gemensam pulkaåkning

Kolla! Cecilia har inga händer på ratten.

Nära där vi bor finns det denna fantastiska vinter två backar att åka i. Den vi åkte i är något smal så de yngsta i gardet behövde styrhjälp så att de inte körde in i något träd.

Elvira visar baksidan med pulkaåkning

Efteråt kan jag konstatera att jag nog var fegast. Cecilias tillit till Leos körvana var obegriplig. Leo har som vanligt inget stopp och förlitade sig på att konstruktionen verkligen skulle svänga när han ville - och den svängde.

Snösprut och lipsill

När det gäller Felicia så dissade hon sin mamma och pappa till förmån för andra mammor och pappor. Varken jag eller Cecilia fick åka ett endaste åk med Flisan. När vi säger det till henne nu efteråt så skrattar hon bara.

Leo förhandlar om vem som skall åka med

Efteråt gick vi hem till oss för korv med bröd, julmust och kaffe.

Många barn, många korvar.

Och så var det där med vinter. Bor man som vi gör i ett land som ligger så nära nordpolen som någon centimeter om du tittar på en jordglob, så måste du lära dig uppskatta vintern för att överleva. Att tycka det är kul med skridskor, skidor, pulkor, snögubbar osv.

Det går inte att gå omkring ett helt liv och lida flera månader varje år för att det är vinter. Därför är det också viktigt att lära barnen uppskatta det som faktiskt är kul med minusgrader, snö, is och kalla kinder. Även om vår trettonåring envisas med att gå i gympadojjor fastän termometern visar sjutton minus.

Pippi, Tommy och Annika eller?

Bilderna kommer från Mattias och Linn. Det kan förklara varför inte Mattias är med på en enda bild. Men jag lovar - han var med.

Nu är det jul igen!

Morfar Per finjusterar julen. Mormor kollar kulorna.

För oss blev det att fira julafton tre gånger denna jul. Barnen älskade det. Julklappar överallt. Julafton nr 1 firades med morfar Staffan. Han dök upp dagen före julafton, sov över och firade julafton med oss på morgonen dagen därpå. Axl tillbringade julafton norröver och han var saknad.

Bordet representerar 12000 kalorier per person och måltid

Vårt eget julbord ser förmodligen ut som alla andra julbord i Sverige med lite variation. Det skall vara på ett speciellt sätt och bra är väl det. Leo har lämnat tomtenivån men Flisan har precis kommit dit.

Det ville till att det kom en riktig tomte och det gjorde det.

Leo kollade in tomten och påpekade att det såg ut som om han skulle ramla några gånger

Ur skogen på baksidan kom han pulsande med en säck över axeln. Det kunde inte bli bättre.

Tomten hade mustaschen ovanför näsan men vad gjorde väl det.

När tomten steg in i huset och frågade om det finns några snälla barn så svarade Flisan blixtsnabbt att det gjorde det. Sedan hörde jag henne säga för sig själv "Samuels pappa".

Det råder ingen tvekan om att hon är den skarpaste kniven i lådan.

Paketöppningen tar som alltid lång tid. Det märks att även Leo blivit större. Färre klappar men dyrare. Julafton nr 2 firades hemma hos Thomas på kvällen.

Det var en riktig A-lags tomte vi stötte på. Hård och utlevad.

Tomten hemma hos Thomas såg ut att komma direkt från någon dålig skräckfilm eller en parkbänk vid Hornstull. Men Flisan lurar man inte så lätt. Senare på kvällen påpekade hon att tomten var Thomas. Hur skall vi lura henne i framtiden?

Tomtenisse med tomtenissor.

Julgänget hemma hos Thomas var stort med farmor som äldst och flisan som yngst. Däremellan jag, Thomas och Marlene med sammanlagt sju barn.

The next generation, ja kanske inte tomten.

Julafton nr 3 utspelas dagen efter nere på Södertörn hos mormor och morfar Per.

Jaha, det är så man gör

Trevligt och juligt med god mat. Det jag minns bäst är äppelglöggen som morfar Per spetsat med Calvados. Godare blir det inte eller äppligare.

Tyskt mörkt öl och lokalt bryggt öl från södertörn.

God Jul!

Uteliggargranar

En perfekt gran kläs med lite av varje

Varför är alla våra granar genom åren så fula? Vi har köpt hiskeliga ekologiska granar med klara gran-dna-fel, vi har köpt granar som har varit hur snygga som helst hos den supertrevlige granförsäljaren som pratade dalmål men som visade sig vara hur sneda som helst när de väl kom i julgransfoten. Vi har köpt granar som tappat alla barr innan de kommit innanför ytterdörren. En gång när vi bodde i Årsta hittade jag en fantastiskt gran långt från hemmet. Jag slog till och tog granen hem på cykeln! Prova att cykla med en gran så får ni se hur lätt det är. Men även den granen visade sig vid närmare besiktning har fler skönhetsfel än skönhet. Nu är vi verkligen inga perfektionister - snarare tvärtom. Därför är det så roligt att denna jul har vi fått en gran som bara andas jul. Hur gick det till? Var köpte vi den? Och varför lyckades vi denna jul.

Granen inhandlades i Kungens Kurva. Vi gjorde ingen besiktning utan litade helt på den supertrevlige granförsäljaren som pratade dalmål. Lita på masarna eller förlita er på turen. Därefter ber jag att få citera Johan Hakelius som i dagens DN hävdar att det är vulgärt med allt annat än en helt vanlig fattigmans uteliggargran. Vår är från Danmark.

En perfekt gran klädd med lite av varje.

Lucia för hela slanten

Det har varit luciafirande för Felicia, Leo och Axl. Det enda firande vi fick besöka var Felicias. Axl ville inte att vi skulle komma och till Leos blir vi inte inbjudna förrän nästa år.

Dagen innan Lucia åkte vi och köpte en Luciakrona till Felicia för det ville hon ha. Nu var det som så att Felicia nog inte visste hur en Luciakrona ser ut. Hon trodde hon skulle få en prinsesskrona som är något helt annat. Dessutom glömde vi ställa in storleken på Luciakronan så det slutade med att hon blev tärna.

Vänner från förr: Felicia, Zack och Cecilia.

Men vad gör det när man har en tomtenisse och en tomtenissa som bästa vänner.

Familjerna bakom de tre aktörerna

Själva luciafirandet på Felicias dagis gick till som så att lucior, tärnor, tomtar av olika slag samt pepparkaksgubbar och gummor satt i en ring och sjöng olika sånger. Någon stjärngosse har jag inte sett sedan Axl deltog i luciatåg.

Det bjöds på kaffe, saft, kakor och bullar.

Det var treorna som stod för underhållningen med tvåorna som kör

Bloggens utsände fotograf (Mattias som tagit samtliga bilder utom konstfotot i början) lyckades även ta några bilder från Leos firande. Om ni ser ett litet blont huvud som sticker fram längst upp till höger så är det Leo.

Kakmonster

De tretton stegen

Så här såg det ut ett tag när vi slipade ner trappan. Innan vi drog i gång projektet hade trappstegen brun nålfilt av ett outslitligt material. Trots mer än 25 års användande var nålfilten som ny. Den slet vi bort med hjälp rödsprit och handkraft.

Därefter slipade vi trappan och målade den vit. Vi är alla mitt i trenden utan att veta om det. Kolla in alla som försöker hitta på lite speciella namn till sina nyfödda barn och sedan visar det sig att just deras så unika namn direkt hamnade på det årets tio i topp listen på namn på nyfödda. Nu vet jag att vara och varannan trappa här i förorten är just vit så speciellt originella är vi inte - och vem bryr sig?

Därefter svart nålfilt på det. Helt ok om ni frågar mig.

Mammas bak doftar godast!

Rubriken är inte ekivok om nu någon trodde det. Det degas för fullt på köksbordet och doften av pepparkakor sprider sig i huset. En eller två muggar glögg på det så är julen redan här.

Cecilia lär Felicia hantera en brödkavel. Vissa saker kan bara tjejer lära andra tjejer:)

Undra hur lilla Fridolfs fru Selma lärde deras dotter hur en brödkavel skulle hanteras. Att kavla eller banka med?

Felix och Leo är två sanna entusiaster, grisar, gubbar, hjärtan osv produceras på löpande band.

Bordet är nära tvåhundra år gammalt och en historia för sig. När jag var liten stod bordet i ett uthus hos min mormor. Vi brukade lyfta ut det i trädgården och använda det som pingisbord. Min mormor hade i sin tur ärvt bordet av sin mormor. Min mormor var född 1906 back in the days.

Det går fortfarande se marmoreringen eller vad det nu kan heta när man målar svensk fura så att de skall se ut som ädelträ. Men fint är det.